Blogginlägg från 2019-06-24

Dave Bartholomew (1918-2019)

DAVE BARTHOLOMEW FANNS INTE MED på Topp 38-listan över mina 50-talsfavoriter, den senaste kategorin på Håkans Pop som publicerades från hösten 2018 till maj 2019. Bartholomew var en väldigt stor ikon i sig men som artist under eget namn hade han en begränsad karriär. Däremot stod han som låtskrivare, producent och arrangör bakom en rad betydelsefulla namn på 50-talet. Några fanns med på min lista, Smiley Lewis, Fats Domino och Lloyd Price, och alla hade tydlig New Orleans-koppling precis som Bartholomew.
   Redan på 40-talet var Bartholomew ledare för sin orkester och gav ut skivor som väl närmast kunde kategoriseras som jazz men det var som aktiv a&r-man på skivbolaget Imperial han skapade en mängd rock'n'roll-klassiker. Förutom låtskrivandet, väldigt många skrivna tillsammans med Fats Domino, fick han väldigt sällan credit för arrangemang och produktion fast han var spindeln i nätet hos artisterna som spelade in sina skivor i Cosimo Matassas J&M Recording Studio i New Orleans.
   Förutom ovannämnda viktiga namn skapade Bartholomew ett framgångsrikt sound till artister som Jewel King, Snooks Eaglin, Pee Wee Crayton, Shirley and Lee och Frankie Ford.
   Men det var kanske som låtskrivare hans namn har levt vidare mest sedan 50-talet. Redan 1952 skrev han ”My ding-a-ling” och gav också ut originalet under sitt eget namn fast utan kommersiell uppmärksamhet då. Däremot blev låten en ofattbart stor hit 1972 när Chuck Berry spelade in låten.
   Och som sagt en mängd Fats Domino-klassiker som ”Ain't that a shame”, ”Blue Monday”, ”I'm walking” och ”The fat man” men också den mindre kända ”Sick and tired” som var mitt val när jag i våras tipsade om en fantastisk Fats Domino-låt.
   Vi ska heller aldrig glömma Bartholomews låtar "I hear you knocking" (med Smiley Lewis och senare Dave Edmunds) och "One night" (med Elvis Presley).
   I julas fyllde Dave Bartholomew 100 år och avled igår 23 juni 2019 när han hjärta slutade slå.

/ Håkan

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.