Blogginlägg från 2018-12-17

50-tal: #20. "Leave my kitten alone" (1959)

LITTLE WILLIE JOHN
Leave my kitten alone
(King)

MANNEN MED DET LEGENDARISKA NAMNET Little Willie John spelar dagens huvudroll på plats nr 20 i min historiska genomgång av 50-talets bästa musik. Jag är i ämnet personligen ute på tunn is ty jag har inga eller få levande minnen av det decenniets musik. Jag har lärt mig genom att lyssna på covers i över 50 år, läsa välberättade anekdoter och historier och har plöjt genom ett stort antal böcker. Jag har genom åren lärt mig uppskatta musiken och lägga namn på minnet men jag har inte automatiskt någon detaljerad kunskap om 50-talets musikhistoria. Därför gräver jag djupt, lyssnar igen, jämför och rangordnar och har till slut sammanställt en lista på mina absolut bästa 50-talsfavoriter. Och nu har jag kommit till Little Willie John.
   Det är omöjligt att komma förbi namnet Little Willie John. Några legendariska klassiker har han på sitt samvete, ett stort antal singlar släppte han på 50-talet och hans liv är fyllt med dramatiska detaljer av vilka några är noggrant nedskrivna och sedvanligt intressant återberättade av Lennart Persson i boken "Sånger om sex, Gud och ond bråd död".
   Lennart ägnar ett kapitel i boken åt låten "Fever" (1956), Little Willies största hitlåt, men jag är personligen inte så imponerad av just den låten, snarare ganska trött på en låt som har dansat runt i mitt huvud i många, många år med många, många olika artister. En så kallad evergreen som för mig inte symboliserar det bästa från 50-talet.
   Men Little Willie John, eller William Edward John som han föddes som, gjorde så mycket mer och i mina öron så mycket bättre musik. I grund och botten tillhörde Willie decenniets bluesgeneration och många låtar tillhör den lite upprepande ickeoriginella genren och sällan så bra som "Need your love so bad", ännu en klassiker i Little Willie Johns karriär. Ingen har väl missat Fleetwood Macs cover på gruppens andra singel 1968.
   Det var även Little Willies andra singel 1955 där han ofta får credit som låtskrivare men egentligen var det hans bror Mertis John Jr som skrev låten. När singeln återutgavs 1961 var låtskrivarnamnet korrigerat.
   Det som i folkmun ofta kallas Little Willie John-låtar är väldigt sällan egna originallåtar. Inte ens "Fever", som skrevs av John Davenport (pseudonym för Otis Blackwell) och Eddie Cooley, hade han ett finger med i låtskrivandet. Däremot är han till en tredjedel ansvarig för låten som är min största Little Willie John-favorit, "Leave my kitten alone" från 1959.
   Titeln råkar låta som en barnvisa men är sannerligen rock and roll av absolut bästa märke. Bluesnyanserna, som var så vanligt förekommande i Li9ttle Willies övriga 50-talsproduktion, är nedtonade och det svänger grymt och respektlöst om både låt och framförande med Mickey Baker på gitarr. Enligt originalskivetiketten skrev Willie låten med sångaren Titus Turner och hans låtskrivarpartner James McDougal men på senare upplagor, exempelvis 1961-hitversionen med Johnny Preston, har Johns credit försvunnit.
   Det var just den amerikanske sångaren Johnny Prestons svaga lite komiska tolkning som tidigt fick Beatles intresserad av "Leave my kitten alone". Under 1961 och 1962 fanns låten med i bandets scenrepertoar och 14 augusti 1964 spelade Beatles in låten. Fem tagningar och en helt acceptabel slutprodukt men den gavs inte ut - förrän 1995 på "Anthology 1". Det var där jag på allvar upptäckte låten ty John Lennons framförande är klockrent underbart men når ändå inte upp till Little Willie Johns originalinspelning från 1959.
   En annan påverkande faktor för att "Leave my kitten alone" finns med på min 50-lista är Peter LeMarcs låt "Little Willie John" från 1991. Peter har skrivit en sedvanligt stark text om relationen till en tjej som älskade en Little Willie John-låt. Han avslutar låten med att sjunga några strofer från "Talk to me, talk to me" och "Need your love so bad".
   30 år gammal avled Little Willie John 26 maj 1968 efter en hjärtattack.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.