Blogginlägg

Konsertupplevelse med dubbla intryck

GABRIEL KELLEY
Örebro Ölhall, 9 februari 2018
Konsertlängd: 19:57-21:07 (70 min)
Min plats: Stående vid bardisken ca 5 m från scenen.

DET ÄR ALLTID SPÄNNANDE MED NYA KONSERTLOKALER och för första gången skulle jag på fredagskvällen uppleva en artist uppträda på Örebro Ölhall. Det blev en upplevelse med dubbla intryck. Lokalen är redan från början svår rent akustiskt, högt i tak och en i övrigt hög volymnivå vid både bardisk och bord, med en näst intill osynlig artist sittande på golvet framför publik i trängsel. Det gjorde att koncentrationen sprack och jag kunde inte få någon större uppfattning om det rent musikaliska.
   Gabriel Kelley är Jill Johnson-favoriten vars karriär sedan 2015 har pekat uppåt, hans folkmusik av den gamla skolan har fått en överraskande stor publik i Sverige. Inte minst bland den yngre lyssnarskaran vilket vi kunde konstatera bland ölhallens gäster på fredagskvällen. Musikaliskt och sångmässigt är Gabriel med sin akustiska gitarr och munspel en artist av stor personlig prägel vilket jag som sagt inte riktigt kunde uppfatta under den dryga timmen på "scen".
   I de inledande lite mer bluesiga låtarna var han som minst originell medan avslutningen med det något mer countrydoftande materialet mer kom till sin rätt. Men jag tycker att det som sagt var svårt att uppfatta de mest detaljerade nyanserna i musiken, de säkert intressanta mellansnacken (på amerikanska fast han pratar flytande svenska) och den uppenbara styrkan i hans melodier. Ett mummel av röster, mer eller mindre engagerade diskussioner (som jag säkert själv deltog i) och den allmänna pratsamma pubatmosfären blev på något sätt kvällens tecken.
   Fredagskvällens konsertförväntningar på Gabriel Kelley förvandlades till ett socialt möte i pubmiljö där jag mellan Newcastle Brown Ale-sväljarna hamnade i den ena diskussionen efter den andra utan att se någonting och dessvärre väldigt flyktigt höra konsertartisten. Därför blev mötet med vänner som Mona, Peter, Tåte, Birgitta, min fru Carina naturligtvis, Thomas, Torbjörn, Susanne, Anders, Erika, Tommy, Gunnar och för ett litet kort ögonblick Olle kvällens stora behållning.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.