Blogginlägg från 2018-01-15

MAXI12" #18: KIRSTY MacCOLL

KIRSTY MacCOLL
Terry (Extended version)
Quietly alone
Terry
(Stiff, 1983)

KIRSTY MacCOLL VAR BÅDE EN UTSÖKT sångerska och genuin låtskrivare vars texter ofta jämfördes med Ray Davies. Hennes bästa originalmaterial var Stiff-debuten "They don't know" och den fantastiska historien "There's a guy down the chip shop swears he's Elvis". Ändå har jag i alla år tyckt att hennes cover på Billy Braggs "A new England" var ännu bättre. Den Steve Lillywhite-producerade singeln släpptes under hennes andra Stiff-sejour, 1983-85. Precis när hon skulle ge ut sin andra Stiff-singel hösten 1979, "You caught me out" (mer om den låten senare), svalnade nämligen bolagets intresse för Kirsty.
   Det som skulle bli Kirstys andra Stiff-singel drogs in och Kirsty skrev snart kontrakt med Polydor. Hon fick sin första hit med ovannämnda "There's a guy..." och där gav hon även ut albumet "Desperate character" (1981). Efter ytterligare två singlar, utan listnoteringar, tappade även Polydor intresset och 1983 var hon överraskande tillbaka på Stiff i oktober 1983.
   Återföreningen inleddes med "Terry", en söt 60-talsinspirerad popdänga med en bitterelak text riktad till ett ex. Hennes kvalitéer som textförfattare kommer till sin rätt även i den här poppigt inpackade produktionen som trots den hitmässiga inramningen inte klättrade högre på Englandslistan än till en riktigt blygsam 82:a-plats.
   Men på Stiff blev hon först involverad i skådespelerskan Tracey Ullmans tillfälliga sångkarriär, kort men ändå framgångsrik, som under några år (1982-85) utspelade sig på just Stiff. Kirsty skrev och producerade flera låtar med Tracey som gav ut sin version av Kirstys "They don't know" på singel. Låten finns också med på Traceys album "You broke my heart in 17 pieces" (1983) där titellåten är skriven och producerad (tillsammans med Gavin Povey) av Kirsty.
   Samarbetet fortsatte även under 1984 när Tracey spelade in "You caught me out", den ovannämnda låten som Kirsty en gång skrev med två killar från Boomtown Rats, som även blev titellåt på Traceys andra Stiff-album. På den skivan finns även hennes tolkning av "Terry" med exakt samma komp och inspelning som Kirsty använde på sin singel. Tracey avslutade sin korta sångkarriär 1985 med bland annat den låten på singel som bara marginellt (81:a) blev mer framgångsrik än Kirsty.
   Men nu gäller det framförallt Kirstys egen version av "Terry", låten där hon i texten berättar för sitt ex hur fantastisk nya pojkvännen Terry är: "You thought you were such a smartie/But Terry knows about karate/There’s other things he’s good at too/Terry’s not a bit like you" och på ett annat ställe i låten sjunger Kirsty att Terry minsann är lika tuff som Marlon Brando.
   Låten har Kirsty både skrivit och producerat tillsammans med Gavin Povey, pianisten som startade i punkgruppen The Edge tillsammans med några Damned-killar och sedan spelade på skivor med Inmates, Jane Aire & the Belvederes och Lew Lewis Senare på 80-talet skulle han framförallt bli känd som musiker (bland annat på Billy Bremners "Bash!") och låtskrivare i rock'n'roll-kretsar.
   Povey spelade dragspel och keyboards med Shakin' Stevens och bidrog också med egna låtar. 1988 blev en av hans låtar, "Did I tell you", en stor hit i Sverige med Jerry Williams och finns även med på albumet "JW" (1989) tillsammans med ytterligare tre Povey-skrivna låtar. Redan när Jerry var i England 1987 för att spela in "One and one"-albumet blev han bekant med låten direkt från Povey som spelade på skivan.
   Mitt Tysklands-pressade exemplar av Kirstys maxisingel innehåller tre låtar där "Terry" finns med i två versioner, dels den konventionella singelvarianten (3:50) och dels den förlängda ommixade versionen (5:15). Omslaget till maxisingeln avslöjar inte att skivan, tillsammans med ordinare singel-b-sidan "Quietly alone", innehåller tre låtar.
   "Quietly alone" är väl en rätt typisk singel-b-sida i sitt traditionella cajunrockstuk men Kirstys text är ännu en gång ett stort dragplåster där hennes berättarkonst är ren och skär engelsk poesi. Så här inleder hon låten:
   Here’s an old jack crooning on my new TV
   So I go out for a quiet drink
   But it costs a packet and it’s such a racket
   That I can’t hear myself think
   There’s a microchip one armed bandit with a screw loose
   A stripper in the corner with a face like thunder
   A terrible band playing "Johnny B Goode"
   So I’d rather go home and stay quietly alone

Låten, med slutsatsen att i det tysta lugnet hemma är det ändå bäst, fortsätter med ytterligare två berättande verser där "Johnny B Goode"-referensen varje gång följs av ett snabbt Chuck Berry-riff på gitarr.
   Efter "Terry" släppte Kirsty den redan omnämnda "A new England"-singeln och avslutade Stiff-samarbetet som soloartist med ytterligare en popdänga, "He's on the beach", som är ännu ett låtskrivarsamarbete mellan MacColl/Povey.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.