Blogginlägg från 2018-01-06

Kan lördagskvällen bli lika spontan?

Foto: Anders ErkmanLes Gordons gör entré på årets Folk at Heart.

EFTER MIN LILLA KLAGOLÅT IGÅR, NÄR JAG uppmärksammade att spridda konsertstarter på Folk at Heart gör planeringen lite påfrestande, känner jag mig nu lite mer redo att greppa lördagsprogrammet. Dels är det positivt att hålla i det snygga officiella programbladet och dels återfinns det några intressanta programpunkter även ikväll. Efter att ha känt på atmosfären på fredagskvällen, fått värdefulla tips från andra festivalbesökare och ryktesvägen blivit rekommenderad artister finns det många artister att tipsa om i det digra festivalprogrammet
Det ser på förhand ut som mycket ännu en gång kommer att utspela sig i Restaurangen på Scandic Väst där Les Gordons (kända från Melodifestivalen - ironi!) och One Little Mountain gör entré på årets Folk at Heart.
   Banden spelar före och efter återkommande DSH5 och det kan ännu en gång bli stor koncentration kring en och samma scen flera timmar i rad. Den sittningen kan för övrigt komma att förlängas med Åstaden Light, som jag misstänker är en lättare och kanske mindre elektrisk variant på Åstadens Poporkester.
   Den sviten av konserter kan dock mycket väl komma att brytas av EQV som uppträder tio minuter efter DSH5-starten i en annan lokal (Wadköping). Gruppen, som tidigare var kända under namnet Esse Quam Videri, är aktuella med ett nytt album, "Untold stories" släpps 24 januari. Jag råkar redan ha hört hela skivan och kan rekommendera både bandet och skivan. Spännande och klangrik folkpop och jag hoppas att bandet har med sig sina udda instrument på scen.
   I övrigt finns det under lördagskvällen återigen flera möjligheter att få uppleva den genreöverskridande teaterpjäsen Dance of the Forest som gjorde ett sent framträdande igår kväll. Nu finns det chans att både tidigt (kl 17:00) och sent (kl 22:50) uppleva den uppmärksammade föreställningen.
   En annan intressant programpunkt är rapparen/sångaren Fredrik "Osten Af" Engströms möte med Dimpker Brothers, ett samarbete som pågått några år och har blivit en spännande kombination. Dock krockar de klockrent (20:00) med Les Gordons enda uppträdande i stor lokal...
   Ibland kan gruppnamn vara både fascinerande intressanta och förbryllande. Melpa-Jockes Jam Club tillhör på pappret dessvärre den senare kategorin men från en sedvanligt säker källa har jag hört enbart positiva omdömen om deras folkmusikaliska sound. Och gårdagens mycket fina framträdande av Austin-tjejen Bianca de Leon lockar till nytt besök. Liksom Martin Håkans imponerande uppträdande på Restaurangen igår kväll. Han återvänder ikväll i mindre lokaler med också lite mindre arrangemang. Rekommenderas!
   Men som vanligt på Folk at Heart finns det många möjligheter och chanser att se och höra festivalartisterna/grupperna i tolv olika hotellrum under natten, från 23:00 till bortåt 3:00 på söndagsmorgonen.
   Imorgon kommer en omfattande sammanfattning av hela Folk at Heart på Håkans Pop.

/ Håkan

Rekommendationer är ett måste

Martin Håkan Qvarfordt med band.


Ad Hoc-orkestern.

Alla bilder: Carina ÖsterlingKarl Brothers.

UTAN TIPS FUNGERAR INTE FOLK AT HEART. Jag får frågor - och frågor. Folk vill ha tips och rekommendationer om artister på Folk at Heart. Jag krockar hela tiden med människor som har sådana önskemål. Men jag vet ofta inte mer än de som frågar - ofta mindre. Därför sitter vi på restaurangen och undrar vad som ska hända efter maten och väljer mellan Deborah Henriksson och ingenting annat när en gammal arbetskamrat springer förbi och slänger ur sig att "Martin Håkan måste du se". Han nämner Happy Hippo Family i förbifarten och jag lägger i mitt sargade minne ihop att sångaren i Martin Qvarfordt känner jag igen och vi drar oss till den konserten vars scen befinner sig på samma restaurang vi sitter på fast lite längre bort.
   Bakom de tämligen anonyma förnamnen Martin och Håkan hittar vi på scen en liten fantastisk popkvintett. Visserligen är det här ett soloprojekt med Qvarfordt men gruppen bidrar med både cello och valthorn för att smycka ut låtarna till något personligt utöver det vanliga där både utsökta popmelodier och känsliga ballader tillhör repertoaren.
   Efter en liten konstpaus, en mycket viktig detalj på festivalarrangemanget, var vi djärva nog att lyssna på Karl Brothers, en duo av ganska avancerad avantgarde musik på repertoaren. Det är verkligen inte min kopp te när det gäller musik men i en mycket liten dos, nästan mikroskopisk liten, blev det ändå intressant. Unikt att få uppleva två människor på "scen" där en spelar sopransax och en spelar på ett antal snäckor(!) och de har uppenbart inte kommit överens om vilken melodi de ska spela. Det kallas väl friform och jazz ligger mig närmast att jämföra med. OK, en hyfsad upplevelse och ett skönt avbrott bland en massa andra musikupplevelser på Folk at Heart.
   Sedan kom det som alltid lysande ögonblicket när Ad Hoc-orkestern skulle spela. Andreas Svensson, dragspelaren i bandet och tillika festivalgeneral för hela Folk at Heart, hade inte koll var han skulle spela. Men missförståndet slutade lyckligt och det för kvällen förstärkta bandet, med kanadensaren Graham Lindsey, drog snart igång sina mustiga folkmusiklåtar där en majoritet av materialet faktiskt är skrivet av dom själva och inte taget från en gammalmodig och evig tradition hundra år tillbaka. Ett sug, en energi som är andlöst imponerande varje gång jag hör orkestern.
   Vi hoppade invigningstalet med landshövdingen Maria Larsson men jag sprang på henne vid flera tillfällen vid olika konsertscener senare på kvällen.
   Efter ytterligare en liten paus hamnade vi på Rivertown Blues konsert. Ett band, två tjejer, två killar, som inte spelar utpräglad blues utan mer soulinriktad och starkt känslostark pop med en kraftfull kvinnlig röst längst fram. En överraskning.
   Följdes på samma scen på ett lite mer vuxnare Dimpker Brothers som lämnat de sprittande poplåtarna bakom sig och nu spelade och sjöng mer känslosamt material. I alla full under de inledande minuterna som vi hann bevista innan jag drog till ett hotellrum där Austin-tjejen Bianca De Leon med sin akustiska gitarr presenterade otroliga intressanta historier i både mellansnack och låttexter. Rena anekdoter av hög kvalité och musikaliskt var det inte mindre intressant.
   DSH5 (jag behöver väl inte påminna om bokstavs- och sifferkombinationen numera står för David Södergrens Hot Five), hade krämat på volymen ordentligt för att bli fredagskvällens rockigaste inslag på Folk at Heart. Numera är det inte längre någon överraskning att Karin Wistrand gick upp och sjöng "Söders ros" med bandet men det är fortfarande lika underhållande. Ett antal nya låtar i scenrepertoaren kändes upplyftande för ett band som aldrig sviker på scen.
   Timmen var så dags sen och vi fick då en sista nyck för att se om det där Bongo Band (se höger) skulle få plats i hotellrum 132. De lyckades men vi kunde bara räkna till sju trummor och en dansös och ett helvetiskt bankande på bongotrummor. En sorts suggestiv energi i sjok som aldrig ville ta slut så vårt eget hotellrum blev räddningen där JVM-finalen precis hade inletts.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.