Blogginlägg från 2017-10-29

Konserten blev som en resa

TULLAMORE BROTHERS
East West Sushi, Örebro 27 oktober 2017
Konsertlängd: 22:01-23:30 (89 min)
Min placering: Sittande ca 5 m från scen

I fredagskväll var det dags för lite irländsk folkmusik på sushirestaurangen inför en intresserad och koncentrerad publik. Och visst satt det ett avlägset eko av irländskt sound i väggarna sedan kanadensaren Johnny McCuaigh med sin säckpipa drog fram som en stormvind på avslutningskvällen på förra årets Live at Heart på samma plats. Ett minne som nu Tullamore-bröderna, med Kajsa Zetterlund på sedvanligt skickligt spelad fiol, bokstavligen väckte till liv under sina så gott som 90 minuter på scen.
   Det är alltid med ett gott humör i bagaget som det här genuint skickliga och snart 30 år gamla folkmusikbandet går upp på scen. Fredagskvällens konsert var inget undantag när bandet med en uppdaterad repertoar framförde flera nya gamla låtar. I sin iver att bjuda på nyheter hade de också på förhand strukit gamla favoriter vilket fick publiken i ett fall ("The shores of Botany Bay"") att protestera och högljutt kräva låten på konserten. En låt som därför av naturliga skäl saknas på bifogad setlist (se nedan) där instrumentala reels, jigs och "riktiga" låtar blandades.
   Spontana inslag är mer regel än undantag på Tullamore Brothers konserter, inte minst utvecklas ofta mellansnacken till underbart oplanerade men också underhållande skämt. Det är främst ur munnen på Thomas Gustavsson, när han inte spelar en handfull olika flöjter och två små dragspel (eller "skithus" som det brukar heta i det här sammanhanget), som det ofta kom både grodor och oväntat skruvade roligheter som höjde stämningen i både lokalen och på scen. Och den positiva andan påverkade givetvis till ännu mer publikfriande musik.
   Repertoaren var som en resa. Som tog oss till både Donegal, Belfast och även Liverpool och när repertoaren mot slutet hamnade i "Whiskey in the jar" var både konserten och låtvalet en succé.


/ Håkan

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.