Blogginlägg från 2017-09-29

I min skivhylla: Rodney Crowell

RODNEY CROWELL: But what the neighbors will think (Warner Bros BSK 3407)

Release: Våren 1980
Placering i skivhyllan: Hylla 3: Mellan Crowded Houses "Temple of low men" (1988) och Crowells "Rodney Crowell" (1981).

JAG HAR FÖR NÄRVARANDE FASTNAT i låtskrivarfacket på skivhyllan. Inte bokstavligen för tredje vinylskivhyllan innehåller en bred massa musik, från exempelvis Crazy Horse via Crosby, Stills, Nash & Young, Doobie Brothers och Eagles till Dave Edmunds. Men jag har tre veckor i följd uppmärksammat artister som också är utpräglade låtskrivare. Karla Bonoff, Jimmy Webb och nu ett tidigt Rodney Crowell-album.
   Rodney var en etablerad låtskrivare innan han 1978 gjorde sitt första album. Hans låtbidrag "Bluebird wine" till Emmylou Harris album "Pieces of the sky" (1975) gjorde att han som ung och oerfaren blev inbjuden att bli medlem i hennes kompband Hot Band där rutinerade James Burton spelade gitarr tillsammans med några övriga gamla Elvis Presley- eller Gram Parsons-musiker.
   På Emmylous följande fyra album, bland annat den uppseendeväckande "Elite hotel", fanns det minst en Crowell-låt med plus att han själv medverkade som sångare och gitarrist. Hans alltmer växande rykte som låtskrivare och artist gav honom ett skivkontrakt som resulterade i debutalbumet "Ain't living long like this" som är en blandning av rock och country med betoning på det senare.
   Rodney hade vid den tidpunkten lämnat Emmylous kompband som till stora delar medverkar på hans debutalbum som producerades av Brian Ahern som sedan länge också var Emmylous producent (och make). Crowells debut väckte kommersiellt ingen större uppmärksamhet men hans rykte som duktig låtskrivare levde vidare ty många låtar på skivan hamnade i andra artisters repertoar.
   Inför nästa soloalbum, som alltså spelar dagens huvudroll här, krävdes förändring och/eller en stor portion ny musikalisk inriktning. Musikerna i kompet är fortfarande huvudsakligen hämtat från gamla Hot Band, som vid det här laget hade lämnat Emmylous band, men soundet och produktionen var tveklöst och kanske lite desperat nytt och förhållandevis modernt.
   Ahern var borta från producentstolen och där satt nu en av pop- och rockbranschens hetaste personer. Craig Leon, som då låg bakom några av de tidsenliga popsuccéerna med Blondie (första singeln), Ramones, The Records och Willie Alexander, producerade skivan tillsammans med Crowell. Det har givit ett delvis nytt sound och spontant tycker jag mig jämföra det ljudet med Moon Martin som under samma tidsrymd, 1979/80, också producerades av Leon.

"BUT WHAT WILL THE NEIGHBORS THINK" är, som ni säkert förstår, ingen produkt som har växt fram ur den rockiga countryvegetationen som jag ursprungligen trodde när jag la den gamla plattan på grammofontallriken efter många år på en sällsynt bortglömd plats i skivhyllan. I mitt huvud hade jag en förhoppning att skivan musikaliskt skulle placeras någonstans i närheten av albumet där Carlene Carter kompades av Rockpile. Så blev inte intrycket när jag nu lyssnar men jag fick en skiva som ändå är tillräckligt intressant för att inte försvinna i ett töcken av allmängiltighet eller total medelmåttighet. Nej, skivan har sin beskärda del av ljuspunkter som tillhör avdelningen överraskningar.
   Nåväl, några låtar tillhör väl ändå det där traditionellt rockiga stuket som kan få lyssnaren att tänka på 50-talet eller något Dave Edmunds spelade in i slutet på 70-talet. Låttiteln "It's only rock 'n' roll", på pappret lite väl fantasilös med Rolling Stones-klassikern i färskt minne, men Crowell har förmågan att snickra till både arrangemang och utformning.
   En annan låttitel på skivan kan också dra ögonen till sig, "Queen of hearts". Ja, det är samma låt som Edmunds på okänt sätt hittade ett år innan och spelade in till sin "Repeat when necessary". Låten är skriven av Hank DeVito, steelgitarristen som var medlem i ovannämnda Hot Band och vid den här tidpunkten spelade han i Crowells kompband. Här framförs låten efter samma ovannämnda popmall och tar inte alls upp kampen med Edmunds genialt rockiga arrangemang.
   Det finns ytterligare några exempel på hyfsade poprocklåtar, ofta originalmaterial men det förekommer även några covers, men också ett par eleganta ballader som avslutar båda skivsidorna. "The one about England" är en liten söt sak om kärleken till England i allmänhet och London i synnerhet medan han saknar Caroline med sitt kastanjebruna hår.
   Som Texas-bo inledde Crowell sin karriär i skuggan av sina lokala hjältar Townes Van Zandt och Guy Clark och har på sina soloskivor ofta klämt in en och annan Clark-komposition och vid något tillfälle till och med skrivit tillsammans med honom. Clarks bidrag här, "Heartbroke" som tillhör skivans mest rytmiskt svängande låtar, är så unikt att när Crowell spelade in den fanns den inte utgiven med låtskrivaren själv. Men några månader efter Crowells release släppte Clark sin egen version på singel - sensationellt producerad av just Craig Leon.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.