Blogginlägg

Enastående stjärnglans och otacksam atmosfär

De här recensionerna publicerades ursprungligen på na.se 3/8 2017.


Bilder: Anders ErkmanSam Brookes.

SAM BROOKES
East West, Live at heart, Örebro 2 augusti 2017

DET BLEV TILL SIST EN VISS STJÄRNGLANS när åttonde upplagan av Live at heart avslutades i natt. På scen några timmar innan var det ett internationellt besök som drog åt sig uppmärksamheten. Londonkillen Sam Brookes var kanske inte det kommersiellt mest självlysande namnet när festivalen på lördagskvällen nådde sin höjdpunkt men det bör understrykas att han är mycket känd i den musikstreamade världen.
   Hans låt "James" har streamats mer än åtta miljoner gånger bara på Spotify. Det är naturligtvis en droppe i havet jämfört med de största succéerna på nätet men som engelsk representant i singer/songwriter-genren är det en anmärkningsvärd succésiffra. Sam spelade på en festival i England i fredags och flögs in till Sverige enbart för konserten i Örebro så visst var det ett unikt ögonblick när han ställde sig på East Wests anspråkslösa scen med sin fantastiska röst och minst lika imponerande gitarrspel.
   Han fyllde sina 40 minuter på scen, där rösten svingade sig upp och ner i tonläget och gitarrspelet var mer avancerat än det brukar vara i hans genre, med en oväntat stor del nytt material som kommer att spelas in för ett tredje album. För en nybliven Sam Brookes-fantast som undertecknad var just den nyheten inte så revolutionerande ty hela hans repertoar tillhör ju avdelningen färska favoriter. Låtar som under konserten vid flera tillfällen avslöjade en hypnotisk kraft som blev både unik och enastående.
   Naturligtvis var det originalmaterialet som skakade fram de största reaktionerna hos den initierade publiken men även konsertens enda cover, Chris Isaaks "Wicked game", fick ett förvånansvärt stort bifall.
   Förra årets Sam Brookes-bokning på Live at heart blev en snackis utöver det vanliga. När han nu kom tillbaka hade även den breda publiken ryckts med i hajpen när Sam Brookes levde upp till sitt rykte där en kort festivalspelning knappast kunde uppfattas som tillräcklig för att tillfredsställa de största fansen.

Foto: Anders ErkmanMohlavyr.

MOHLAVYR
Boulebar, Live at heart, Örebro 2 augusti 2017

NÅGRA TIMMAR SENARE NÄRA FESTIVALENS SLUTPUNKT uppträdde Örebros svar på Regina Spektor, Mohlavyr, och fick en tuff och otacksam utmaning i atmosfären på Boulebar där publiktrycket var minimalt. Det var ingen avundsvärd situation när Ulrika Mohlin försökte överrösta boulespelarnas högljudda reaktioner. Hennes tveklösa personlighet blev därmed lite naggad i kanten när hon och hennes slagverkare, Emelie Sjöström, gjorde sitt yttersta för att blanda lekfulla fraser med allvar och melodiöst klatschiga låtar med innerligt känsloladdat material.
   Även Mohlavyr bjöd på nyskrivet material från nästa ännu ej inspelade album som kommer att få titeln "Överkokt kärlek" och handla om relationer, ett ämne som Ulrika behandlade både seriöst och skojade bort i sina låtar. Ulrika spelade gitarr och dragspel med samma övertygande känsla men den här gången saknade jag både pianospelet och cellospelaren Klara Leanderson Andréas, viktiga detaljer när Mohlavyrs låtar försöker närma sig det emotionellt laddade och vara en viktig del i hela Mohlavyrs sound.

Foto: Carina ÖsterlingSofia Karlsson och Magnus Sundell samtalade om livet och musiken.

I ÖVRIGT VAR LÖRDAGSKVÄLLEN PÅ LIVE AT HEART för mig en blandning av nydanande underhållning och sedvanlig mer eller mindre konventionell rock. Inledde kvällen med att uppmärksamma det nya konceptet Diasert (dialog+konsert) där studieförbundet Bildas programproducent Magnus Sundell under tre kvällar har mött tre artister i samtal om livet och musikskapande.
   Ett mycket uppskattat koncept, fullsatt varje kväll, med ett avslappnat samtal där artisten fick prata till punkt. Tidig lördagkväll inför ett totalt fullpackat Rosengrens skafferi fick vi en nära inblick i Sofia Karlssons liv som musiker och artist. Måtte arrangemanget få en fortsättning.
   Jag lyckades till slut pricka in en konsert med One Little Mountain, Mattias Bergstedts catchy poprockprojekt, som musikaliskt kanske inte är så unikt och personligt i jämförelse med hans andra engagemang i Winchester Widowmakers och Roanokeans. Men det var ett tajt band som stod på scen och stundtals avslöjade en melodiös ådra bland all elektrisk energi.
   På jakt efter luft och mindre trängsel efter Sam Brookes-konserten hamnade jag lite plötsligt och oplanerat ännu en gång på Rosengrens skafferi. Där blev jag smått imponerad av Af Scherp som är låtskrivaren och musikern Anders Scherps minimalistiska projekt där han spelar både elgitarr och trummor. Med en röst som påminde om Ron Sexsmith framfördes ett antal egna låtar, plus en minst sagt omarrangerad Kiss-cover, tillsammans med gitarristen Leslie Liljegren.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.