Blogginlägg

Underbart varierad Eilen Jewell-konsert

Bilder: Carina Österling
EILEN JEWELL
Mastodont, Örebro 30 juni 2017
Konsertlängd: 22:21-23:04 och 23:38-00:38 (103 min)
Min plats: Både ca 7 m rakt framför scenen och från sidan till vänster om scenen.

Som uppvärmning till årets upplaga av Rolling Rotsy Revue (start imorgon söndag) genomförde Eilen Jewell igår en konsert på mc-klubben Mastodont i norra Örebro. Tillsammans med sitt permanenta band blev det en rejäl genomkörare med en vidlyftig repertoar på närmare 2 timmar. Inför en välfylld lokal med en stor skara Eilen-fans, hon har ju besökt Örebro ett antal gånger tidigare (första gången oktober 2009), så det var en osedvanligt välinformerad publik som ännu en gång tog Eilen och hennes band till sitt hjärta.
   Det var mitt första besök i Mastodonts sedan några år nya lokal i Lillåns industriområde. Rymligare och smakfullare (raden av gitarrer på väggen bakom scen är mäktig) men utan att fånga den uppenbart intima känslan från gamla lokalen. Däremot bjöd den flexibla lokalen in till många perfekta platser att lyssna från och jag hittade till slut en underbar position utomhus där jag både hörde och såg bra genom en öppnad garageport.
   Scenljudet höll väl ungefär samma kvalité där Eilens munspel hade en vass underton medan bandets sound var mäktigt och tajt och fyllde ut den stora lokalen bra. Och Eilens repertoar av country, blues och americana hade fortfarande en omväxlande charm utan att riktigt nå de rent magiska stunderna i de mer lågmälda låtarna från det fina 2015-albumet "Sundown over ghost town".
   Eilens alltmer omfattande skivproduktion har ju den bredd och omväxling som ger förutsättningar att göra en helt konsert intressant. Dessutom bjöd hon på några låtar från det kommande "Down hearted blues"-albumet som släpps i september. En skiva som, enligt de smakprov vi fick höra, har både blues och jazzinfluenser.
   Efter år av turnéer är det inte längre någon hemlighet att Eilen och bandet har slipats samman till en helgjuten enhet. Från trummisen och maken Jason Beek (som också sjöng) via ståbasisten Johnny Scascia till den fantastiske gitarristen Jerry Miller är det ett vidunderligt band hon omger sig med. Som också kunde överraska när de alla i mitten på andra set samlades kring mikrofonen längst fram på scenen, Jason Beek på tvättbräda, och körde några låtar akustiskt.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.