Blogginlägg

#16. vhs: Get back

PAUL McCARTNEY: Get back (Picture Music International, 1991)

TRYCKER IN DEN 25 ÅR GAMLA KASSETTEN i vhs-spelaren och färdas tillbaka 27 år(?). "Get back to where you once belonged" som det heter i visan som givit titel åt den här konsertfimen med Paul McCartney och hans då nya band. Filmen producerades under McCartneys världsturné 1989/90 och gavs alltså ut 1991, därav den lite besynnerliga tankevurpan ovanför. Mitt autentiska minne av konserten bygger på upplevelsen från turnéns tredje konsert, 29 september 1989 på Isstadion i Stockholm, som jag recenserade för Nerikes Allehanda.
   Det har med åren släppts åtskilliga konsertfilmer med Paul McCartney men "Get back" är i mina öron och ögon den bästa - och nästan första. Under "Wings over America"-turnén sommaren 1975 filmades konsertfilmen "Rockshow" som dock inte släpptes på video förrän 1980 och var en hårt redigerad version av konserten men på trippelalbumet "Wings over America" finns det mesta. Elva år efter den filmen kom alltså "Get back" som enligt inofficiell information är inspelad under konserter i England, Holland, Brasilien, Kanada, Italien, Japan och USA. Det klipps flitigt mellan olika konserter, ibland i en och samma låt vilket är tydligt när man tittar på både kläder och hårlängd.
   Konsertfilmen är regisserad av Richard Lester som, inte minst, är känd för de två första Beatles-filmerna "A hard day's night" och "Help!" från vilka några korta klipp förekommer här. Rikligt med levande publikbilder gerliv åt konserten.
   Efter tio års uppehåll från turnerandet, mordet på John Lennon 1980 var en bidragande orsak, inledde Paul McCartney och hans nya band i september 1989 en världsomfattande turné som avslutades i juli 1990. Turnén slog då alla rekord och gavs först ut som dubbel-cd-liveskiva, "Tripping the live fantastic", i november 1990 med helt andra inspelningar än i "Get back"-filmen.
   Fram till den här turnén hade McCartney haft ett något ojämnt förhållande till sin gamla Beatles-repertoar. 1972, när Wings gav sig ut på en Europaturné i en engelsk dubbeldäckare, vägrade han envist att spela Beatles-låtar. 1975 under USA-turnén släppte han lite på den prestigen och spelade några låtar ur Beatles-repertoaren. Men 1989 släppte McCartney på alla spärrar där exempelvis hela konserten avslutades helt i Beatles anda, från slutlåten "Hey Jude" och första extranumret "Yesterday" till den naturliga finalen med "The end".
   Turnén följde upp studioalbumet "Flowers in the dirt" som släpptes i juni 1989, en skiva inspelad med, förutom fru Linda på keyboards, ett helt nytt band med engelska musiker. Efter 70-talets olika Wings-formationer och sedan många 80-talsår med spridda studiomusiker hade Paul nu en ambition att sätta ihop ett permanent band. Mellan 1987 och 1989 blev bandet en verklighet med Paul "Wix" Wickens, keyboards, Robbie McIntosh, gitarr, Hamish Stuart, gitarr, och Chris Whitten, trummor. Alla med mer eller mindre stor erfarenhet från musikbranschen.

SKOTTEN STUART VAR FRAMFÖRALLT KÄND från åren i Average White Band, McIntoshs mest kända anställning var i Pretenders mellan 1982 och 1987, och det var Chrissie Hynde som rekommenderade honom för McCartney, och Wix började sin långa musikkarriär bakom Kevin Coyne på 70-talet. 30-årige trummisen Whitten var yngst i bandet och hade innan McCartney spelat med Julian Cope och Waterboys och spelade sedan i Dire Straits på 90-talet.
   Wix spelar något av musikalisk huvudroll i livearrangemangen där han framkallar både blås- ("Got to get you into my life") och stråkarrangemang ("Eleanor Rigby") med samma underbara finess.
   Konsertvideon med McCartney innehåller 23 av konsertens ursprungliga 31 låtar och vi får det absolut viktigaste. Beatles-klassiker som "The long and winding road", "Let it be", "Eleanor Rigby", McCartney-solo-mästerverk som "Band on the run" (första låt!), "Live and let die" och en handfull låtar från "Flowers in the dirt"-albumet. Plus hela det berömda "Abbey Road"-medleyt.
   Det enda jag egentligen saknar i filmen från den riktiga konserten är Wings-låten "Jet" och sololåten "Maybe I'm amazed" som dock finns med på det ovannämnda livealbumet "Tripping the live fantastic".
   "Get back" är inte bara en rakt av filmad konsert ty under flera låtar får vi många korta svartvita dokumentärfilmer från Vietnamkrig, månlandning, Martin Luther King, Beatles på Shea Stadium och Berlinmurens fall i november 1989. Under "Back in the USSR" visas naturligtvis ryska bilder och lite oförklarligt en skönhetstävling i Ryssland.
   När jag nu så här på distans ska gradera de fyra konserterna jag har upplevt med Paul McCartney är jag övertygad om att den här 1989-upplagan var bäst både musikaliskt och låtmässigt. Rangordningen i övrigt är 1993, 2003 och 1972.
   Det finns för övrigt en dokumentärfilm, "Put it there" som är intressant i just det här sammanhanget ty där får vi följa McCartney och bandet i repetitioner inför världsturnén 1989/90.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.