Blogginlägg

Frisk, glad och trevlig rock

SYSTRARNA BIBI OCH CELIA FARBER BODDE I ÖREBRO mellan 1976 och 1982 respektive 1984 innan de flyttade tillbaka till New York där de föddes 1973 och 1975. I Örebro fick de sin rockuppväxt på Rockmagasinet där de knöt kontakter med Lolita Pop och Round Midnight och spelade själva i olika band. Bibi spelade i en tidig upplaga av Container Club och Celia spelade i Crap Dance.
   1987 bodde de alltså i New York och spelade också i andra band, Children Of The Night respektive The Headless Horsemen, vid sidan av det egna bandet The Indigos. I två år hade Bibi, Celia och gitarristen Greg Talenfeld letat efter rätt basist och hittade strax innan Sverige-resan Joe Mendelson som egentligen var klaviaturspelare i bandet Fibre.
   Den målmedvetna Bibi Farber har sedan 1987 producerat ett par album i eget namn och återvände tillfälligt till Örebro 1997 när hon med sitt band Glow spelade på Slottsfestivalen i Örebro. I bandet ingick då Richard Lloyd på gitarr. Bibi kom också exklusivt tillbaka till Örebro 2012 för att medverka på återföreningskvällen Rockmagasinet Returns.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 5/9 1987.

THE INDIGOS
Prisma, Örebro 3 september 1987

Med kort varsel fick då äntligen den amerikanska rockgruppen The Indigos genomföra sin efterlängtade konsert i Örebro. Det inträffade i torsdags kväll inför en inte oansenlig skara rockfantaster på Prisma.
   Den här kvartetten killar och tjejer har några av sina rätter i Örebro då systrarna Bibi och Celia Farber, gitarr respektive trummor, bodde här några år i slutet av 70-talet och början på 80-talet.
   När de nu återvände som en rockgrupp tillsammans med de amerikanska killarna Greg Talenfeld, gitarr, och Joe Mendelson, bas, var det med storm och rasande rockmusik de presenterade sig för många av sina gamla vänner i publiken.
   Redan på den demotejp gruppen spridit var det förbluffande välskriven rockmusik gruppen framför som för tankarna till en blandning av Blondie och Patti Smith. Bibi Farber sjöng och har skrivit majoriteten av gruppens material.
   Deras rockmusik är dock inte nydanande och deras scenshow var inte så mycket att tala om men det var frisk, glad, uppsluppen och mycket trevlig musik gruppen levererade.
   Indigos tillhör undervegetationen av nya New York-gruppen i en stad där det levande rockmusikutbudet nu krympt till ett minimum.
   Fast publiken till större delen bestod av gamla kompisar var det en ärlig och uppriktig stämning under hela konserten. Den dansades våldsamt, mer av fri vilja och hängivenhet än av artighet.
   Konserten innehöll övervägande egna låtar men även några läckra covers som Magazines "Shot by both sides" då publiken definitivt bestämde sig för att ta Indigos till sina hjärtan.
   Indigos spelade en väldigt sammanhållen och grupporienterad rock så det känns fel att lyfta fram individuella insatser. Men jag kunde ändå inte undvika att imponeras av basisten Joe Mendelson som för mindre än en månad sedan kom med i gruppen och aldrig tidigare hållit i en bas!
   Även gitarristen Greg Talenfield, från vars instrument energin och intensiteten i Indigos musik uppstod, var mycket duktig.
   Efter en sommar helt utsvulten på levande rock var Indigos-konserten en helt godkänd inledning på höstsäsongen av livekonserter i Örebro.

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.