Blogginlägg

Rickfors lyfter inte

Hösten 1988 fick Mikael Rickfors sitt andra genombrott, nu på svenska med hitlåten "Vingar" och ett album med samma titel. Och gav sig ut på turné med sitt kompband Radio Rip-Off med musiker som spelade på albumet.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 16/12 1988.

MIKAEL RICKFORS
Club 700, Örebro 14 december 1988

Under de senaste tio åren har jag nog sett och upplevt Mikael Rickfors ett handfull gånger på Örebros scener. Just nu är han inne i sin kommersiellt mest framgångsrika period någonsin men på Club 700:s scen i onsdagskväll var han en blek skugga av sitt forna jag.
   Blek men otroligt populär. Sedan han började sjunga på svenska igen har hans publik breddats och ökat i antal. Senaste albumet "Vingar" är förmodligen hans största succé så det var ingen större överraskning att finna ett välfyllt dansgolv i den tråkiga lokalen.
   Att albumet sålt i sådana massor är en skymf både mot rockmusiken och Rickfors. Han är inte direkt misslyckad på svenska men han ska givetvis sjunga på engelska och inget annat språk.
   På skiva blir hans språkbruk och även uttal pinsamma. På konserten försvann lyckligtvis de värsta grodorna. Jag stod mer och retade upp mig på den otroligt opersonliga framtoningen av hans kompband Radio Rip-Off.
   I närheten av hårdrockens suddiga gräns försökte fem kvalitativt duktiga musiker så till den milda grad eliminera Rickfors insatser att göra soul och rock till något individuellt.
   "Vingar" är titeln på albumet, singeln och turnén och den senaste skivans repertoar dominerade konserten som även innehöll de udda låtarna "En frusen bild" och "Minnenas hotell" då rockarna fick sällskap av bleckblåsare på scen.
   Även den gamla jazzinfluerade pärlan "Easy street" framfördes med den sättningen och då brände det till första och enda gången. Med en spröd ton och stark röst blev det personligt och bra.
   I övrigt kastade sig Rickfors handlöst mellan ytterligheter denna kväll. Genom hög volym och spektakulär ljusramp som for upp och ned fick konserten en hårdrocksinramning som inte hade något berättigande i Rickfors musikvärld.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.