Blogginlägg från 2015-10-01

September 2015 på Håkans Pop

OKTOBER OCH VI ÄR VÄL TVINGADE att notera höstens ankomst hur gärna vi ändå inte vill det. Och efter höstens första månad på Håkans Pop som helhet, september, finns det anledning att göra en tillbakablick och sammanfatta en händelserik månad på både konsertfronten, nya skivor, min nya följetong med 60-talssinglarnas bästa artister, gamla konsertrecensioner och med nya öron lyssna på lite äldre cover- och tributeskivor.
   Konsertupplevelserna i september startade i 180 med Örebros Live at Heart-festival. Jag skrev som en besatt både natt och dag. Inför festivaldagarna tipsade jag om konserter och gjorde sedan sammandrag av mina upplevelser på festivalkvällarna, onsdag, torsdag, fredag och lördag, och skrev samtidigt regelrätta recensioner av konserterna med Banditos, Richard Lindgren och Les Gordons .
   Efter den överdosen av levande musik tog jag några veckor ledigt från konsertlokalerna. Uppmärksammade Mohlavyrs releasekonsert och det helt fantastiska framträdandet av Steve Forbert i måndags.
   60-talet är temat för säsongen på Håkans Pop. En lista i en nedräknande skala på i första hand de 37 bästa singelartisterna . Jag inledde serien i augusti med plats 37, 36 och 35 med de tre engelska grupperna Procol Harum, Yardbirds och Traffic . Fortsatte under september med The Byrds, Creedence Clearwater Revival, The Monkees och The Ronettes . Bara klassiska singelartister med totalt odödliga hits på sitt samvete.
   Bland coverartisterna uppmärksammade jag trion Pierson, Parker, Janovitz och den svenska sångerskan Ebba Forsberg och till månadens tributeskiva valde jag hyllningen av Del Shannon . Publicerade dessutom gamla konsertrecensioner med Di Leva (1989), Stefan Andersson (1992), Hansson De Wolfe United (1982), Eldkvarn (1993) och Niklas Strömstedt (1983).
   Besökte under månaden Norrköping och kunde inte låta bli att gå i Eldkvarns och Ulf Lundells fotspår. Var också på bio, såg den fantastiska filmen "Love & Mercy" om Brian Wilsons liv, och uppmärksammade kort ny musik med Ellen Sundberg och Fanny Holm .
   Skrev längre recensioner om nya skivor med Crash N Recovery och Mohlavyr men lyssnade naturligtvis på fler skivor men utan att upptäcka någon utmanare till årsbästalistan. Inte förrän Don Henleys nya skiva dök upp under månadens sista dagar. Men först tog jag mig igenom de här skivorna:
   Imperial State Electrics "Honk machine" är lika delar Stones, powerpop ("Anywhere loud"), hård rock, akustisk pop ("All over my head"), catchy refränger, metal och gitarriff men är lite sämre på balladområdet. Mathias Alkbergs "Personer" är i mina öron en olyssningsbar skiva med maskiner som minsta gemensamma nämnare. Ane Bruns "When I'm free" är vacker, snygg och så personlig att hon också blir lite svårtillgänglig.
   Att Ian Persson från Soundtrack Of Our Lives har producerat Jerry Williams "Ghost rider" såg bra ut på pappret men blev i mina öron inte alls imponerande. Anna Ternheim-duetten "Far from any road" är väl okej men i övrigt låter Jerry vilse i arrangemangen, sjunger så onaturligt och i bottennoteringen, den radikalt omgjorda "Bad moon rising", låter det bara tillgjort.
   Inte heller Keith Richards hittar den rätta nerven på soloalbumet "Crosseyed heart". Han vill givetvis göra något som inte doftar Stones men han är en icke-sångare, viskar och pratar sig igenom låtarna med en andfådd sliten röst. Det blir varken hackat eller malet.
   Efter den imponerande debuten hade jag förväntningar på The Strypes nya "Little victories" men upp som en sol... Den irländska gruppens debut för två år sedan var en sensationell mix av pubrock och Dr Feelgood. Då sprutade det energi och mogen musiksmak om det unga bandet, vars äldsta medlem inte hade fyllt 18 år. Nu har det en gång sympatiska bandet förvandlats från ett anspråkslöst rockband till opersonliga arenarockare.

DON HENLEY: Cass County
Jag väntade mig ingenting och på sätt och vis har ju mina misstankar varit rätt ty det är 15 år sedan Eagles-medlemmen Don Henley gjorde sitt senaste soloalbum, "Inside job", som musikaliskt inte var någon höjdare. Då försvann de flesta låtarna i ett slamrigt överproducerat 80-talssound. Och nu är det plötsligt och mycket överraskande precis tvärtom. Grandiost countrydoftande melodier, en personlig och stark röst som är tillbaka och allt är så naturligt och enkelt producerat. Om man är nostalgiskt lagd är "Cass County" ren och skär countryrock.
   Skivan är inspelad i Nashville med countrymusiker, steelguitar, läckra akustiska gitarrer och flera överraskande duettsångare. Mick Jagger gör ett sensationellt inhopp på "Bramble rose" och både Merle Haggard och Dolly Parton gör samma sak i några andra låtar. Och bland övriga röster på skivan märks Lucinda Williams, Alison Krauss och Trisha Yearwood utan att det efter amerikansk sedvanlig modell låter det minsta tungfotat. Lyssna på "The cost of living" och "Take a picture of this" och det är risk för att du är fast.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.