Blogginlägg från 2015-05-28
"Pank & fågelfri"
ALEX FRIDELL
Pank & fågelfri
(Alex Fridell)
Ibland får jag skivor i min hand som är privat utgivna, tillverkade med liten budget och utan konventionellt skivbolag i ryggen. Det tar ofta tid innan jag lyssnar och förväntningarna är inte så stora samtidigt som det trots allt finns en viss nyfikenhet. När jag till slut stoppar in Alex Fridells skiva i cd-spelaren så kan jag ärligt säga att albumet "Pank & fågelfri" är god underhållning utan att jag blir översköljd av bottenlös originalitet eller personlighet.
Första lyssningen hämmas tveklöst av första intrycket när hälften av de fyra första spåren har så övertydliga Ulf Lundell- och Bruce Springsteen-influenser från "long time ago". Så långt känns sound, arrangemang och låtuppbyggnad lite bedagade. Tidsmässigt hade de låtarna mått mycket bättre i det tidiga 80-talsklimatet.
Alex Fridell, en traditionell singer/songwriter, har sitt ursprung från många ställen i Sverige, född i Stockholm och via Ångermanland har han nu hamnat söderöver och spelat in skivan i Helsingborg med full musikalisk uppbackning. På det området lider varken produktion eller arrangemang av en brgänsad budget.
Men som sagt, "Pank & fågelfri" är en mer underhållande än personlig skiva. "Ute på Ven" låter som en blandning av "Losing my religion" och Ulf Lundells "Ute på tippen" och på "Plantan" har Alex oblygt lånat nästan allt från Bruce Springsteens mer klassiska material komplett med den välkända la-la-la-frasen på slutet av refrängen.
Alex sjunger dessutom med den där typiskt andfådda Lundell-stämman som hör hemma mer i gårdagen än nutid. "Kärleken bitz" är en annan låt vars tempo och pianoslinga ekar väldigt mycket gammal hederlig Lundell utan att jag kan upptäcka någon direkt stöld men däremot en fullt fungerande låt på egna ben.
Det var väl just de uppenbara Lundell-parallellerna som gjorde att Alex en gång i tiden helt naturligt skickade en demo till Kjell Andersson på EMI och fick, enligt egen utsago, ett snällt men avvisande brev tillbaka.
Som sann singer/songwriter står Alex på några andra låtar med båda fötterna i svensk vistradition där influenserna kanske inte är lika påtagliga. Men "Ulla, om igen" och "Visa på byn" tangerar väl området där Cornelis och Bellman en gång möttes musikaliskt.
När jag i framtiden tänker tillbaka på den här skivan vill jag mest av allt minnas låten "Gröna ön" som, javisst, handlar om en vårvind från Irland. En låt som jag inte kunde sluta lyssna på.
/ HÃ¥kan
<< | Maj 2015 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | ||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...
Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...
Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: