Blogginlägg

Tributes: Fjellis

Gitarristen Jan-Eric "Fjellis" Fjellström föddes 1951 i Motala men det var i Skåne han gjorde sig ett namn som musiker. Först var han under 70-talet framträdande gitarrist i Björn Afzelius kompband under dennes "rockiga" period. Sedan började han spela med Mikael Wiehe där Fjellis namn blev en del av gruppnamnet Wiehe, Nyberg, Franck & Fjellis. Där fick den bluesälskande Fjellis experimentera med nya sound. Först Dylan-låtar på ett nytt sätt, "De ensligas allé" och med allt djärvare grepp i gruppen Mikael Wiehe & Co. Samtidigt som han hade bluesgruppen Toplezz. 1991 gav Fjellis ut sitt enda album i eget namn, "See you in hell, blind boy", som innehöll uteslutande Robert Johnson-låtar. 27 april 1999 dog Fjellis i Malmö och på initiativ av Lennart Persson startades projektet med denna tribute-skiva. .

"Fjellis: Till och från en blå man" (Playground, 1999)

Fjellis var ansedd som en av de främsta bluesgitarristerna i Skandinavien men det här hyllningsalbumet är inte enbart en blueskryddad skiva. Precis som Fjellis liv i övrigt som en väldigt varierad gitarrist.
   Som titeln "Till och från en blå man" antyder är det här dubbelalbumet både en hyllningsplatta och en egen bluesplatta med bara en Robert Johnson-låt men material från namn som Leadbelly, Fred McDowell, Muddy Waters och Chuck Berry.
   Fjellis hade en begränsad egen repertoar, mest bluescovers, så det här är en annorlunda tribute-platta med låtar som är skrivna till huvudpersonen eller covers som har en relation till Fjellis musikaliska liv. Som exempelvis låtar av Blind Willie Johnson, Sonny Boy Williamson och Rev Robert Wilkins.
   Här trängs helt naturligt en majoritet av Skåneartister/musiker för att hylla sin gamle kompis. Nisse Hellberg inleder med en ruffigt och levande producerad version av en låt, "Låt kvasten gå", som först sju år senare kom att släppas på soloalbumet "Snackbar blues". Sedan blir det bara bättre. Sven Zetterberg har mer soul än blues i sin kraftfulla röst och "Living on borrowed time" låter som en stor klassiker.
   På skivan finns många nakna och dämpade arrangemang. Som Monica Törnells svenska version av "Willow weep for me" med enbart piano till komp, Louise Hoffstens "God don't ever change" till Staffan Astners makalöst vackra akustiska slidegitarr, Peps Perssons liveframträdande (på Fasching) med "Movin' down the river Rhine" med enbart röst och munspel och Diz Watsons boogie woogie-piano i instrumentala "Lefthand in Fearlessimo".
   Men givetvis finns här också många bluesstänkande tongångar. Totta Näslunds "Prodigal son" avslöjar stor blueskänsla med Bengan Blomgren på fin gitarr, Mescaleros med Pontus Snibb på gitarr och sång med hans egen "I remember vthe good times", Eddie Nyströms oerhört finstämda "Mother Mercy" och Ulf Lundells bluesversion av "Bättre tider" som han spelade in till ett tv-program 1981 tillsammans med Fjellis bluesgrupp Toplezz.
   Både bluesmusikaliskt och textmässigt tillhör också Buckaroos-gitarristen Kenneth Hellströms specialskrivna "A good man has gone home" hyllningens finaste ögonblick.
   Skivan avslutas också med en tidigare opublicerad låt. Den här gången är det Mikael Wiehes "Pojken och äventyret" som inte kom på skiva "på riktigt" förrän fyra år senare på albumet "Kärlek & politik".

1. Nisse Hellberg - Låt kvasten gå
2. Sven Zetterberg - Living on Borrowed Time
3. Monica Törnell - Pilträd gråt för mig
4. Louise Hoffsten - God Don't Ever Change
5. Totta Näslund - Prodigal Son
6. The Mescaleros - I Remember the Good Times
7. Jalle Lorensson & The Mescaleros - Lucky Dogs
8. Eddie Nyström - Mother Mercy
9. Karl Kanga - Louisiana Rain
10. Mats Ronander - Hold On
11. Hidden Charms - Kiss Away
12. Ulf Lundell - Bättre tider
13. Peps Persson - Movin' Down the River Rhine
14. Rolf Alm - Eunice Two Step
15. Eric Bibb - Don't Ever Let Nobody Drag Your Spirit Down
16. Diz Watson - Lefthand in Fearlessimo
17. Buckaroos - A Good Man Has Gone Home
18. Mikael Wiehe - Pojken och äventyret

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.