Blogginlägg från 2015-04-07

Twickenham/3

Postad: 2015-04-07 22:07
Kategori: Richmond/Twickenham



På väg nedför London Road österut passerar vi en polisstation, Metropolitan Police. I gatukorsningen där A305:an byter namn från Richmond Road till King Street upptäcker vi på håll, mellan byggnaderna på Water Lane, den spektakulära gångbron från fastlandet till Eel Pie Island. På den ön, som i dagligt tal bara kallades "Island", utspelade sig ren och skär rockhistoria från tidigt 60-tal till 1971. Men historien om Eel Pie Island är givetvis längre än så.
   1830 byggdes, pÃ¥ den bortre sidan, det berömda hotellet som nästan 130 Ã¥r senare skulle bli centralpunkt under de musikaliska decennierna frÃ¥n slutet av 50-talet. 1898 utökades huset med en danssalong, under 30-talet utnyttjades lokalerna för danstillställningar, efter kriget drog jazzmusiken in i huset, under tidigt 50-tal tynade den levande musiken bort och 1956 var Island en praktiskt taget tyst musikalisk ö som än sÃ¥ länge saknade en fast bro över Themsen.
   Men samtidigt som gÃ¥ngbron byggdes 1957 började Eel Pie Island Hotel och hela ön leva upp igen som ett levande och spännande musikställe med populära tradjazznamn som Ken Colyer, Acker Bilk och Kenny Ball pÃ¥ programmet. Det förekom ocksÃ¥ nÃ¥gra sporadiska skiffleband men det var jazzmusiken som dominerade fram till nÃ¥gra Ã¥r in pÃ¥ 60-talet. Men hösten 1962 inleddes en ny musikalisk era pÃ¥ Eel Pie Island. DÃ¥ gjorde pop- och rockmusiken sin entré med namn som Cliff Bennet & the Rebel Rousers och Screaming Lord Sutch & the Savages.
   FrÃ¥n vÃ¥ren 1963, när bland annat Rolling Stones började spela där en gÃ¥ng i veckan varje onsdag, var det uteslutande rock och rhythm & blues-grupper pÃ¥ programmet. Stones, som hade växt ur klubbformatet pÃ¥ Crawdaddy Club, spelade 24 gÃ¥nger pÃ¥ Eel Pie Island Hotel fram till september 1963. Med nya spännande och lovande namn som Yardbirds, Downliners Sect, Jimmy Powell & the Five Dimensions (med Rod Stewart som sÃ¥ngare), John Mayall's Bluesbreakers, Manfred Mann och Long John Baldry drogs alla blickar till Eel Pie Island och det goda ryktet bara växte i övriga England.
   Rod Stewart fortsatte uppträda där i mÃ¥nga olika sammanhang och band, Soul Agents, Steampacket och Hoochie Coochie Men, David Bowie uppträdde som Davie Jones & the Manish Boys och Bluesbreakers fick chansen att visa upp mÃ¥nga olika gitarrister, bland annat Eric Clapton. Till och med det uppskrivna superbandet Cream spelade pÃ¥ Eel Pie Island. Och under 1967 gjorde ocksÃ¥ Pink Floyd, Ten Years After och Fairport Convention tidiga spelningar där.
   FrÃ¥n hösten 1967 till sommaren 1968 lÃ¥g verksamheten nere pÃ¥ ön medan hotellet bytte ägare och musikstället uppstod som Colonel Barefoot’s Rock Garden med nya generationens rockband pÃ¥ programmet, som exempelvis Spooky Tooth, The Crazy World of Arthur Brown, Moody Blues, The Nice, Joe Cocker, The Who (!) och Pretty Things.
   1970 inleddes med ännu en ny generation band som Mott The Hoople, Genesis, Free, Black Sabbath (!) och Deep Purple. Innan en ännu ej fullt utredd brand i mars 1971 förstörde stora delar av ett dÃ¥ tämligen risigt Eel Pie Island Hotel. Vilket fick till följd att hotellet rivdes pÃ¥ den plats där bostadshus sedan byggdes.
   Jag stÃ¥r och läser en kort sammanfattning om historien pÃ¥ Eel Pie Island pÃ¥ en minnestavla (se nedan) med ögonen mot ön där Ã¥tskilliga bÃ¥thus har uppförts under Ã¥ren. Samtidigt hör jag nästan historiens vingslag fladdra i vinden.

Här kan ni läsa en imponerande lista över många spelningar som genomfördes under åren 1957-1970. Och här kan ni läsa minnestavlan i en större bild.



/ HÃ¥kan

Twickenham/2

Postad: 2015-04-07 17:40
Kategori: Richmond/Twickenham



Vi går av vid Twickenham-stationen på London Road och befinner oss plötsligt i hjärtat av rugbyland. Inte så långt borta ligger Twickenham Stadium, världens största rugbystadion (kapacitet 82.000 personer). Men vi närmar oss också rockmusikens historiska svar på Mecka, Eel Pie Island.
   PÃ¥ London Road österut stöter vi ganska omgÃ¥ende pÃ¥ puben The Cabbage Patch som förutom alla rugbyrelaterade affischer, stora väggfotografier och liverugby pÃ¥ tv:n även har nÃ¥gra smÃ¥ affischer om livekonserter. Puben har en regelbunden konsertverksamhet. PÃ¥ söndagar är det folkmusik, TwickFolk, och pÃ¥ tisdagar är det Twickenham Jazz Club. Och varje torsdag är det The Famous Eel Pie Club med underrubriken "The home of Richmond Rhythm & Blues".
   Sedan förekommer the konserter även utanför de programmen, närmast (24 april) en engÃ¥ngsÃ¥terförening av John Otway & Wild Willy Barrett.
   Jag tar en svalkande London Pride pÃ¥ uteserveringen där det pÃ¥ planket utanför finns en skylt som skvallrar om att det här stället är hemvist för The Eel Pie Club. Det känns naturligt att fortsätta promenaden österut.



/ HÃ¥kan

Twickenham/1

Postad: 2015-04-07 15:47
Kategori: Richmond/Twickenham



Vi går över den historiska bron Richmond Bridge och vi byter inte bara ort, till St Margaret's, utan hamnar också i ett nytt county, från Surrey till Middlesex. Vi följer St Margaret's Road upp mot stationen och strax innan ligger Twickenham Studios, en av världens mest kända filmstudior.
   Här filmade The Beatles till bÃ¥da sina lÃ¥ngfilmer, "A hard day's night" (1964) och "Help!" (1965), och tittar man pÃ¥ IMDb är det ytterligare minst 239 filmer som spelats in just i dessa lokaler.
   Dessutom är pubscenerna i "Ahdn" tagna pÃ¥ den närliggande puben Turk's Head och till "Help!" spelades det ocksÃ¥ in utescener pÃ¥ närliggande Winchester Road och Ailsa Avenue.
   Vi ska i sammanhanget heller inte glömma att inspelningarna till ett Beatles-album med den ursprungliga titeln "Get back" inleddes i de här lokalerna som parallellt dokumenterades pÃ¥ film.
   Inspelningarna började 2 januari 1969 men inre stridigheter i gruppen och turbulenta inspelningstillfällen gjorde att allt avbröts 16 januari och bÃ¥de inspelningarna, som huvudsakligen var gamla covers, och filmandet flyttade in till deras egen Apple-studio pÃ¥ Savile Row i det centrala London. OriginallÃ¥tarna frÃ¥n "Get back"-inspelningarna lades pÃ¥ hyllan i ett Ã¥r innan de hamnade hos Phil Spector och blev albumet "Let it be" och en omdiskuterad dokumentärfilm för biograferna med samma namn.
   Turk's Head ligger pÃ¥ Winchester Road, bara ett kvarter frÃ¥n filmstudion, och är ocksÃ¥ "känd" för att vara inspelningsplats för Nick Lowes album "The impossible bird". I den eleganta samlingslokalen Winchester Hall, som allmänheten kan hyra till exempelvis bröllopsfester, ställdes inspelningsapparaterna upp till Lowe och hans band 1994. Fyra lÃ¥tar, "Soulful wind", "Lover don't go" och tvÃ¥ covers, "True love travels on a gravel road" och "Trail of tears", spelades in i Turk's Head-lokalerna.



/ HÃ¥kan

Richmond/3

Postad: 2015-04-07 14:02
Kategori: Richmond/Twickenham



Den kanske allra mest kända adressen, ur musikalisk synpunkt, i Richmond är 1, Kew Road. Där mitt emot stationen låg det numera legendariska musikstället Railway Station, och sedermera Crawdaddy, men det är inte mycket idag som påminner om rockklubb. Däremot står adressen One Kew Road med stora bokstäver på den olivgröna fasaden. Den eleganta men opersonliga restaurangen heter nämligen One Kew Road.
   Restaurangen skryter pÃ¥ sin hemsidas förstasida att "The venue that the Rolling Stones played their first ever gig..." men det är ju inte riktigt sant. Bandet gjorde scendebut redan i juli 1962 pÃ¥ Marquee i centrala London innan de i februari 1963 spelade pÃ¥ Crawdaddy Club, Giorgio Gomelskys rockklubb.
   Den populära klubben, med ingÃ¥ng frÃ¥n baksidan av huset, växte snart ur lokalerna och flyttade till Richmond Athletic Ground där den fortfarande huserar och sporadiskt men regelbundet arrangerar konserter.

/ HÃ¥kan

Richmond/2

Postad: 2015-04-07 10:32
Kategori: Richmond/Twickenham


Här bor Pete Townshend.

INNAN VI FICK CHECKA IN PÅ hotellet/puben Rose of York tog vi en promenad in till Richmond. Längst upp på Nightingale Lane i hörnet mot Richmond Hill Road ligger huset The Wick och är Pete Townshends nuvarande bostad. Där bodde tidigare Ron Wood, som köpte huset tidigt 70-tal, och där spelade han in sitt första soloalbum "I've got my own album to do". Förmodligen händelserika tider, december 1973 och april/juni 1974, då musiker och artister som Keith Richards, David Bowie, George Harrison, Mick Jagger och Rod Stewart gästade inspelningarna.
   The Who-legendaren Pete Townshend har varit trogen Richmond/Twickenham-omrÃ¥det i mÃ¥nga Ã¥r. Bodde ett tag vid Eel Pie Island (legendariskt musikställe som jag Ã¥terkommer till i den här korta serien) och i sitt "imperium" av studio, skivbolag och förlag är namnet Eel Pie gemensamt. Studion Eel Pie Studios lÃ¥g pÃ¥ Twickenham-sidan pÃ¥ Ranleigh Drive vid Themsen men sÃ¥ldes för nÃ¥gra Ã¥r sedan och byggnaden är nu bostäder. Däremot har han kvar studion med samma namn inne i det centrala London.
   Vi sÃ¥g inte skymten av Pete när vi passerade hans hus och vid högkvarteret och kontoret Eel Pie Recording Production Ltd pÃ¥ Friars Lane i det centrala Richmond fanns det inte ens en skylt om bolaget.
   Vi sprang inte heller pÃ¥ Mick Jagger i omrÃ¥det. Sedan 1990 bodde han i Downe House pÃ¥ Richmond Hill Road, med underbar utsikt över Themsen, tillsammans med Jerry Hall och deras fyra gemensamma barn men efter skilsmässan är det bara mamma och barn kvar i huset. Men Jerry sÃ¥g vi inte heller till.
   Längre ned pÃ¥ Richmond Hill Road pÃ¥ den lilla gatan The Vineyard ligger St. Elizabeth's Catholic Church (bild t h) och nere i källaren, kryptan, lÃ¥g i slutet pÃ¥ 60-talet folkmusikklubben The Hanging Lamp där mÃ¥nga kända artister uppträdde. John Martyn spelade in ett livealbum där, Strawbs uppträdde regelbundet där och 25 september 1969 gjorde faktiskt Elvis Costello (under ett annat namn, Declan McManus eller Day Costello) sin obetalda scendebut just där. Han bodde under de här Ã¥ren i västra Twickenham.
   Längre ned pÃ¥ Richmond Hill Road inÃ¥t centrum ligger nÃ¥got sÃ¥ opersonligt som restaurangen Nando's men lokalen och exteriören, med den vita tegelmuren, är intakt sedan 50-talet dÃ¥ stället hette L'Auberge och var ett kafé- och matställe och en mycket omtyckt mötesplats. Efter spelningar pÃ¥ Crawdaddy i det centrala Richmond (kommer snart i denna följetong...) gick publiken ofta hit och umgicks socialt.
   Det sägs enligt legenden att Rolling Stones var där samma kväll som Andrew Oldham, deras kommande manager och skivproducent, besökte Richmond för att kolla upp gruppen.

/ HÃ¥kan

Richmond/1

Postad: 2015-04-07 08:32
Kategori: Richmond/Twickenham



Några dagar och nätter i det naturvackra Richmond i sydvästra London på den gemytliga Rose of York-puben, med sin bedövande utsikt (se nedan) över Themsen, framkallar alldeles automatiskt en djup känsla att gå tillbaka i historien. Här finns den allra äldsta bron över Themsen, byggd mellan 1774 och 1977 av James Paine, men Richmond och området runt har också ett enormt musikaliskt arv som är intressant att upptäcka. Här stod, för att uttrycka det milt, rockmusikens engelska vagga.
   Inspirerad av vännen Lars-Ã…ke Madelids fint berättade "Roadrunner - rockvandringar i 60-talets London" ska jag i nÃ¥gra kommande inlägg vandra i rockmusikens lokala fotspÃ¥r, besöka intressanta platser och berätta om nÃ¥gra historiska ögonblick.



/ HÃ¥kan




Beatles (63)
Blogg (529)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (177)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< April 2015 >>
Må Ti On To Fr Lö Sö
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30      

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.