Blogginlägg

Bobby Keys (1943-2014)

Rockvärlden har haft många saxofonistprofiler genom åren och nu är tre av de främsta borta. King Curtis knivhöggs till döds 1971, sviterna av en stroke tog Clarence Clemons liv 2011 och tidigare i dag dog Bobby Keys.
   Bobby Keys har sedan debuten i slutet på 50-talet spelat med ett otal artister på både skiva och scen. Men framförallt turnerade han mer eller mindre permanent med Rolling Stones sedan 1970 fram till förra hösten då han lämnade gruppen på grund av sjukdom.
   Det är just från Stones-konserter jag minns den personlige saxofonisten Bobby Keys kraftfulla framträdanden. 1973 på Scandinavium missade jag honom med en vecka för han hade just lämnat Europtaturnén som följde upp "Goats head soup"-skivan. 1982 på Ullevi var Keys tillbaka och på Stockholm Stadion 2003 gav han de gamla låtarna ett autentiskt sound.
   Kontakten med Rolling Stones i allmänhet och Keith Richards i synnerhet, de föddes på samma dag(!), har satt sina musikaliska spår i rockhistorien. "Brown sugar" blev ett av Keys största ögonblick med Stones men blåset, Keys och trumpetaren Jim Price, satte verkligen prägel på "Exile on Main Street"-arrangemangen.
   Men Keys långa karriär innehöll så mycket mer. Innan Stones-samarbetet var Keys färgstark medlem, tillsammans med just Price, i både Delaney & Bonnies band och Joe Cockers stora turnéband Mad Dogs And Englishmen. På skiva kompade han exempelvis både George Harrison ("All things must pass"), John Lennon ("Rock'n'roll" och "Power to the people") och Ringo Starr ("Ringo") men också många, många andra betydelsefulla musikprofiler som Eric Clapton, Marvin Gaye, Warren Zevon, B B King och John Hiatt.
   Att stå i centrum eller solokarriär var aldrig prioriterat i Bobby Keys liv. Ändå gjorde han ett eget album 1972, "Bobby Keys", och en singel i eget namn 1975, "Gimmie the key", på Ringo Starrs skivbolag. Givetvis instrumentala skivor.
   Bobby Keys har berättat att han lämnade den ovannämnda Stones-turnén 1973 för att rädda sitt liv från droger och festande. Men verkligheten hann ikapp Bobby. Han dog i dag 2 december 2014 av skrumplever.

/ Håkan

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.