Blogginlägg

"Sundown on a lemon tree"

RICHARD LINDGREN
Sundown on a lemon tree
(Rootsy)

Skåningen Richards senaste skiva, "Driftwood (the 309 sessions)", var inspirerad, skriven och inspelad i Örebro. Nya skivan är på ett liknande sätt resultatet av en resa i den andra riktningen, till Italien. I februari i år turnerade Richard i norra Italien och det har satt djupa spår i hans sedvanligt personliga texter på albumets sex originallåtar. Men det är coverlåtarna som till stor del har påverkat skivans musikaliskt tidlösa framtoning.
   Den här gången har Richard spelat in skivan med nya och gamla ansikten så gott som live i en replokal på gamla väster i Malmö under två dagar denna höst. Några låtar har jag redan hört minst en gång live och här klarnar konceptet för det som har blivit skivans genomgående sound.
   Här finns covers med gamla anor, den äldsta är från 1854(!), och arrangemangen låter många gånger lika ålderstigna och traditionella som originalen. Richards ambition har nog varit att göra en skiva av just klassiskt och tidsmässigt obegränsat snitt helt utan någon som helst koppling till dagens kommersiellt populära musik. Hurra för det!
   Richards sedvanliga vemod i texterna finns där i vanlig ordning, ståbasens tunga toner får den här lyssnaren att tänka på lågmäld jazz, pianistens flera långsamma insatser skickar iväg analysen åt samma håll och saxofonens anspråkslösa sound är som en utandning. Allt har sedan tillsammans givit hela skivan ett musikaliskt sammanhållande tema och en soundmässig helhet.
   Jag tror att coverlåtarna, från bland annat klassiska låtskrivare som Jimmie Rodgers och Stephen Foster, och deras historiska värde har markerat tonen där Richard någonstans har fångat känslan i sitt eget skrivande.
   Dean Martins gamla "Return to me" är en fräck flört med Italien och med den tämligen berömda "Danny boy" siktar väl Richard på hela världen. Just då är han som minst personlig på den här skivan. "My blue-eyed Jane" och "Hard times", coverlåtar med en viss Bob Dylan-relation, tangerar Richards musikaliska värld lite mer naturligt.
   Men det är givetvis på hans eget originalmaterial som Richard Lindgren är som mest intressant och inte överraskande mest personlig på den här skivan. I det långsamma tempot har han ännu en gång hittat sina melodier som sedan med små medel och anspråkslösa men naturliga arrangemang formas till tidlös musik.
   Titellåten och "A long time ago" är den här skivans Lindgren-klassiker men "If I ever walked away" är inte långt efter. Om det finns 99 sätt att skriva en kärlekstext så har Richard nu skrivit den hundrade.
   De folkmusikaliska influenserna är i allra högsta grad levande på "Hobo and Marina" och kan vara resultatet av återkommande möten med de "irländska" vännerna i Örebro. "Song for Claudia" är ännu en i raden av Richards självbiografiska texter utan att ha någon speciellt framträdande melodi.

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.