Blogginlägg från 2014-10-29

"Ekot av mig själv"

GÖRAN SAMUELSSON
Ekot av mig själv
(Fergus)

En kamrat till mig jämför värmländske Göran Samuelsson med Cornelis Vreeswijk, Fred Åkerström och Bellman. I en recension jag läser av den här skivan dras det paralleller mellan Göran och Bob Dylan och Leonard Cohen. Själv kan jag lite odramatiskt tillägga det mer än förutsägbara namnet Gustaf Fröding.
   Det är på alla händer förvisso storslagna jämförelser men det går inte att ha mer rätt - eller fel - i de slutsatserna. För Göran Samuelssons texter och musik är egentligen alldeles för personliga för att kunna jämföras med någon annan. Sedan kan man, efter Görans alla år i förarsätet för Packmopedturnén, följaktligen tycka att han borde vara mer känd och berömd i landet utanför de värmländska skogarna.
   Årets skiva med Göran är en tillbakablick på hans långa ofta lågprofilerade karriär som efter 25 år och 13 album är väl värd en sammanfattning. Den här dubbel-cd:n, 21 låtar plus en bonuslåt, hade först arbetsnamnet "25" men fick slutligen den alldeles lysande och mer förklarande titeln "Ekot av mig själv" med tanke på att skivan till stor del handlar om nyinspelningar av gamla låtar.
   Albumet innehåller också för lyssnarna nya låtar som smälter in naturligt i skivans koncept att tona ned de ursprungliga arrangemangen och ge gamla som nya låtar ett genomgående sound och göra Samuelssons hela repertoar till en fungerande enhet. Samtidigt har viljan varit att samla alla musiker som kantat hans 25 år långa gärning i musikbranschen. Så här finns det både en ambition att befolka varje låt med många musiker men samtidigt hålla nere det musikaliska uttrycket. På den punkten har han lyckats föredömligt.
   Det är ofta intressanta nedslag i Göran Samuelssons omfattande skivproduktion men "Ekot av mig själv" är ingen utpräglad Greatest Hits-samling. Då hade låtar som "De som byggde landet" (fast han inte har skrivit den) och kanske "Mandelblom och sjödoft" varit självklara. Men "Sjösättningsrap", den otroligt roliga historien, finns med och har fått ny kostym med blås där de annars nedtonade musikerna har fått fritt spelrum tillsammans med den obligatoriska ritsch-ratschlådan.
   Göran Samuelsson har en säregen förmåga att blanda allvar och humor i sina texter som ofta dekoreras med en poetisk elegans som gör att textraderna många gånger förvandlas till ren poesi och står bra på egna ben utan musik till. En av de äldsta låtarna på skivan, "Gustaf", framförs med värmländsk accent med Bengan Blomgrens magiska slide som känslomässigt lyft. Med en text och en historia som varken känns påhittad eller konstruerad utan genomsyras av dokumentär och emotionell verklighet.
   Liksom sången om Nelson Mandela, "Nelson", och den känslomässiga hyllningen av vännen och skådespelaren Stig Torstensson, "Ögonblick", som gick bort förra våren. Och ibland bränner det textmässigt till, "Så brun som rostigt stål", och blir till stort engagemang i ett ack så aktuellt ämne. På den låten, liksom flera andra, är Göran ensam och förutom inspirerande melodier behövs inga stora arrangemang för att förmedla ett viktigt budskap.
   Mellan de allvarsamma texterna finns också komiska finurligt formulerade sagor som har underhållande innehåll med både poesi och poäng. Som exempelvis "Blek om nosen blues" som är Görans egen variant av "Crossroads".
   I allt Göran Samuelsson skriver och komponerar finns naturlig mänsklighet som en viktig del. Rapporter från en verklig värld på sluttningen till sjön Fryken där traktorn är av märket Fergus och den sjungande trubaduren aldrig komma på tanken att kalla sig singer/songwriter.

/ Håkan

"Yesterday always knew"

Den här recensionen publicerades ursprungligen i en kortare version i Nerikes Allehanda 29/10 2014.

THE MAHARAJAS
Yesterday always knew
(Low Impact)

Ryktet har gått sedan i våras att rockkvartetten The Maharajas jobbade med mer poprelaterat material. Med beviset i hand, cd-skivan snurrande i spelaren och musiken i öronen är svaret ja - och nej. Jo, visst har åtskilliga himmelska popharmonier etsat sig fast i gruppens musik 2014.
   Men det är med båda fötterna fortfarande kvar i den intensiva rockmusiken bland energiska och starkt komprimerade arrangemang och rena garagerockrötter som bandets så kallade popmusik lever sitt liv. Jag vill nog ta mig friheten att kalla Maharajas musik för uppgraderad powerpop ty alla snärtiga och catchy melodirytmer tränger sig förbi volym, sound och arrangemang på många låtar.
   Gruppen har en lång men ganska sporadisk karriär bakom sig. Föddes i slutet på 90-talet med garagerock som största och viktigaste influens men har genom åren flörtat friskt med popgenren. På sitt femte album, utgiven på det Örebrobaserade skivbolaget Low Impact, är soundförändringen mer påtaglig än någonsin. Med fötterna och rötterna i den aggressiva garagerocken har de med ålderns rätt utvecklat popharmonierna och på många låtar är det just pop i all sin sköna prakt. Häftiga refränger, tuffa melodier, ett påträngande popsound och ibland är det närmast kommersiellt gångbara låtar.
   Materialet på nya albumet pendlar mellan snällt 60-tals-inspirerade låtar, "Are you ready to shop?", "Water to wine", "Nine one one", "Hands of tyme" och "Family provider" (med klassisk fasförskjutning), och rivig garagerock och nästan högljudd punk, "Hunch" och "You're no use to me", men hela tiden med melodierna profilerade i attacken.
   Det är inte mycket på den här skivan som påminner om sångaren Mathias Liljas lågmälda och americanainfluerade solokarriär, allra minst i "You're no use to me" där distad sång och ett överdimensionerat gitarrsolo går fram som en ångvält. I det här bandet är hans låtar i klar minoritet. gitarristen Jens Lindberg och basisten Ulf Guttormsen står för större delen av materialet, men som sångare och sologitarrist står han ständigt i centrum.
   Maharajas sound, låtar och material har den här gången förutsättningar att nå utanför den lilla kretsen av enbart rockintresserade lyssnare.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.