Blogginlägg från 2014-03-06

"How shall we then live?"

Den här recensionen publicerades ursprungligen i en kortare version i Nerikes Allehanda 5/3 2014.

DEADMAN
How shall we then live?
(Rootsy)

Steven Collins sitter där på omslaget, med hatt och skägg, och ser ut som att han personifierar samtliga medlemmar i The Band samtidigt. Släktskapet med Bob Dylan har alltid funnits i Collins långa karriär under namnet Deadman.
   I Collins nya tredje upplaga av Deadman finns inga musiker kvar från gruppens lysande livehöjdpunkter för några år sedan. Men musikaliskt är det inga stora förändringar. Collins går i sina trygga Dylan-spår och en cover på "Things have changed" finns med.
   Soundet är dock lite mer soft, tillbakalutat, återhållsamt och akustiskt, vals, dragspel och ståbas, än tidigare och i de långsammare låtarna "Young and alive" och "Javert" låter Collins som en yngre Leonard Cohen. Speciellt när han får hjälp av två skönsjungande damer i kören.
   Liksom den atmosfäriska titellåten och i den nästan religiöst ekande "Hard pill" är det passion och melodisk skönhet i samklang.
   Men det finns snabbare låtar. I den skuttande countrylåten "Our fellow man" förekommer det både gitarr- och dragspelssolo och Dylan-låten tillhör minialbumets piggare inslag.

/ Håkan

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.