Blogginlägg från 2013-11-29

Två evenemang på samma gata

Bilder: Anders Erkman
Fredrik Landh, Clas Olofsson och Mathias Lilja på Örebro Saluhall.


MATHIAS LILJA
Örebro Saluhall 28 november 2013

TULLAMORE BROTHERS
Clarion Hotel, Örebro 28 november 2013

I den levande musikstaden Örebro händer det allt som oftast att evenemang krockar vilket gör det omöjligt att på hemmaplan se och uppleva allt. Men på torsdagskvällen var det osedvanligt minutiöst välplanerat. Mathias Lilja med sitt lilla band avslutade den lite lågprofilerade föreställning i baren på Saluhallen vid 20-tiden och vi tog då några steg snett över gatan och in på Clarion Hotel där Tullamore Brothers efter några minuter inledde sin jubileumskonsert.
   Det finns väl inga påtagliga likheter mellan de här grupperna, förutom gott och skickligt musicerande, men de lockade fram både vällust och gott humör på ett alldeles utomordentligt sätt.
   Lilja med kamrater spelar i Saluhallen sista torsdagen i varje månad och jag uppmärksammade deras förra besök, se här, och det mesta var sig nästan likt. Nu var den trogne Lilja-musikern Fredrik Landh tillbaka med sin stora ståbas så att den homogena trion med Clas Olofsson, steelguitar, och Lilja, som för övrigt just nu genomför skivinspelning med amerikanen Bob Woodruff, åter var samlad.
   Repertoaren var återigen en raffinerad blandning av egna låtar och knappast allmänt kända covers. Den här gången hade Lilja flätat ihop de båda kategorierna så att det, i den pratiga och okoncentrerade after work-miljön, var ännu svårare att skilja originalmaterial från Liljas amerikanska favoriter.
   Nu ser det till slut ut som att Mathias Lilja egen skiva, vars inspelningar inleddes redan förra hösten, kommer att släppas i januari/februari nästa år. Något att se fram emot med både glädje och nyfikenhet för oss som har upplevt några konserter med Lilja, band och en fullständigt lysande repertoar.
   Lilja och bandet stod och satt på den lilla anspråkslösa barscenen i ungefär 90 minuter uppdelat på två set.
   I Clarion-hotellets foajé var det dukat för jubileum och fest. Tullamore Brothers firade 25 år som orkester och i detta ständigt föränderliga band är det bara en originalmedlem kvar, Olle Unenge. Men rekryteringen i bandet under årens lopp har inneburit en föryngring som givit mer energi, mer passion och en delvis nykomponerad scenrepertoar som tydlig värdemätare.
   Bland annat la jag märke till den traditionella "The parting glass", en av många sista-låtar den här glada kvällen, som enligt Olle inte har funnits på repertoaren sedan gruppen spelade med Lorelei-kören för en massa år sedan.
   Tullamore Brothers stod på scen, där de vid några tillfällen fick sällskap av både studentsångare och två dansöser, i dryga 90 minuter. Varken de själva eller den fulltaliga publiken ville riktigt skiljas från känslan av succé.

/ Håkan

Så rasande effektivt!

Foto: Mikael Muhr

Turnémaskinen Wilmer X besökte Örebro mycket regelbundet under 80-talet. För varje skiva, flera gånger om året landade deras turnéer i den här staden. Mellan 1984 och 1989 såg jag bandet sju gånger. Först alltid på Rockmagasinet, sedan på några krogar (Strömpis, Contan) och hösten 1989 på Café Oscar i den gamla Folkets Hus-byggnaden på Järnvägsgatan.
   Månaden innan Örebrospelningen hade gruppen släppt albumet "Klubb Bongo", den viktiga uppföljaren till Wilmers stora kommersiella framgång "Teknikens under". Klaviaturkillen Mats Bengtsson hade turnerat med bandet sedan februari 1988 men först nu, hösten 1989, var han officiell medlem i bandet.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 23/11 1989.

WILMER X
Café Oscar, Örebro 21 november 1989

Det är inte så spännande längre. Wilmer X är alldeles för bra, för säkra och har på tok för många intressanta låtar för att en konsert med rutinerade Skånebandet ska vara i närheten av en vansklig föreställning.
   Det är istället så, och det var knappast någon stor överraskning, att det var rutinen, det tajta samspelet och alla de förstklassiga låtarna som gjorde Wilmer X-konserten till ännu en ny höjdpunkt bland alla andra konserterfarenheter.
   Visst kunde jag ha anklagat bandet för att vara förutsägbart med sin ösiga rock som grundstomme i repertoaren. Men ingen som befann sig på Café Oscar i tisdagskväll kan påstå att Nisse Hellberg och kompani lämnade något åt slumpen.
   Av konsertens samtliga 18 låtar var sju hämtade från senaste albumet "Klubb Bongo". En bra skiva som dock inte tillhör höjdarna i Wilmer X-produktionen.
   Men på scen blev givetvis låtar som "Skjuta mig ut", "Jag vill ha dig" och "Kung för en dag" i klass med det bästa som gruppen har presterat.
   Den poppiga elegansen i "Flickan är en diamant", får lite förlorad i livestöket och den akustiska "Lille John" saknade det finstämda från skivan. Men det är små petitesser i en rasande effektiv konsert med Wilmer X.
   Även texterna, som tillhör Nisse Hellbergs bästa, från senaste skivan gick lite förlorade i det ösiga soundet men alla Wilmer-fans kunde ändå glatt nynna med i många tisdagskvällens låtar.
   Det var högt tempo redan från start, "Bulldogg", och även volymmässigt var det fullt ös. Vilket gjorde att den traditionella tempohöjningen på slutet kom av sig trots höjdare som "Vild" och "Kör dig död".
   Annars minns jag bäst den gamla fina poplåten "Sikta på mitt hjärta", det akustiska mellanspelet med en ny intressant version av Peps Perssons "Falsk matematik" och örebroarnas stora Wilmer-favorit "Spela under hot".

Sticky Bomb: trummor
Stefan Björk: bas och sång
Jalle Lorensson: munspel
Nisse Hellberg: gitarr och sång
Pelle Ossler: gitarr och kör
Mats Bengtsson: keyboards och kör

Låtarna:
Bulldogg
Flickan är en diamant
Kung för en dag
Blå vägen hem
Bakom år 2000
Spela under hot
Sikta på mitt hjärta
Fem ess i leken
Lille John
Falsk matematik
Om en hund mådde så här
Skjuta mig ut
Jag vill ha dej
V-I-L-D
Kör dej död

Extralåtar
Teknikens under
Hon är ihop med en insekt

Extra extralåt
Leka med livet

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.