Blogginlägg från 2013-11-13

Tributes: Shel Silverstein

"Twistable, Turnable Man" (Sugar Hill, 2010)

När jag hörde Johnny Cash sjunga "A boy named Sue" på USA-listan hösten 1969 var det med största säkerhet första gången jag kom i kontakt med namnet Shel Silverstein (1930-1999) som hade skrivit den anmärkningsvärda låten. Visserligen hade Silverstein skrivit låtar åt artister i flera år men ingen hade nått den svenska horisonten i en tid när musiken inte vara lika global som idag och det var långt mellan USA och Sverige. Redan då var han etablerad serietecknare men hade många karriärer som både poet och barnboksförfattare. Han blev sedan något av hovleverantör av låtar till Dr Hook på 70-talet, bland annat "Sylvia's mother" och "The cover of Rolling Stone".

Shel Silverstein gav ut skivor med sina egna låtar men det var ju som låtskrivare han gjorde sig ett namn i den musikaliska världen. När både unga och gamla, kända och okända amerikanska artister och grupper ger sig på hans låtar blir jämförelserna här inte med Silverstein själv utan med betydligt mer kända artister som Johnny Cash, Dr Hook, Marianne Faithfull, Emmylou Harris och Bobby Bare som gjort många låtar av den färgstarka låtskrivaren.
   Men det finns här gott om etablerade artister som inte behöver skämmas för några jämförelser. Rutinerade John Prine, Kris Kristrofferson, Lucinda Williams, Bobby Bare, Nanci Griffith och 84-årige Ray Price skänker ju stor dignitet åt den här hyllningsskivan.
   Här finns gott om naturliga kopplingar mellan sångare och låt som också höjer intresset i det här projektet. Den legendariske countrysångaren Bobby Bare, som gjort åtskilliga Silverstein-låtar på skiva, och hans son, den betydligt rockigare Bobby Bare Jr, ligger bakom hela skivan och Kris Kristofferson har ju sjungit Silverstein-låtar tidigare.
   Men först som sist är det naturligtvis låtarna, Shel Silversteins verk, som står i centrum på skivan. Och både först och sist är det My Morning Jacket, ett band ur den yngre generationen, som både inleder och avslutar den här skivan. Sångaren Yim Yames har tagit på sig bästa countrykostymen och bandet låter som födda i Nashville. Inte minst på "26 second song" som de gör på hela 27 sekunder!
   Titeln på det här albumet är ju hämtat från en Silverstein-låt från 1985 som här har fått en utökad text av den kanadensiske singer/songwritern Andrew Bird som sjunger lågmält långt från Silversteins grovhuggna värld.
   Både John Prine, Ray Price och Kris Kristofferson gör låtar som Bobby Bare en gång spelade in och de går ungefär i samma stil här som då. Med genomgående berättande udda historier till texter. Price har en nästan Johnny Cash-djup stämma. Bare själv tillhör väl den här gedigna skaran av åldermän.
   Lofi-gruppen Dr Dog från Philadelphia gör skivans första oväntade tolkning. "The unicorn" har framträdande sångstämmor, pop och recitation i en både spontan och välplanerad mix.
   Austins mindre kända sångerska Sarah Jarosz tillsammans med gruppen Black Prairie, ett sidoprojekt till Decemberists, levererar en av skivans bästa ögonblick. Mixar lätt bluegrass med engelsk folkmusik. Ljuvligt.
   "Daddy What If" har en nästan gullig inramning när Bobby Bare, Jr. sjunger duett med sin mycket unga dotter Isabella Bare. En låt som 1973 var en hit som duett mellan pappa Bare och hans då unga son Bare Jr.
   När sångaren och gitarristen i Pixies, Black Francis with Joey Santiago, gör Dr Hooks gamla kända"The cover of Rolling Stone" blir det följaktligen mer rock och överstyrda gitarrer än country.
   När Billy Bob Thorntons band The Boxmasters gör cover på en annan känd Dr Hook-låt, "Sylvia's mother", blir det en härligt rak och väldigt njutbar countryrock.
   Countryartisten Todd Snider har fått det tunga ansvaret att sjunga/berätta historien om "A boy named Sue" och utan att göra om för mycket har han stressat upp tempot och tappat lite känsla av bara farten.
   Lucinda Williams gör skivans andra stora höjdpunkt när hon sjunger den personliga "The ballad of Lucy Jordan" (ännu en Dr Hook-profilerad låt) på sitt oefterhärmligt nakna sätt.
   På en skiva, med undertiteln "A Musical Tribute To The Songs Of Shel Silverstein", som givetvis pryds av en Shel Silverstein-teckning på skivomslaget.

1. Lullabys, Legends and Lies (My Morning Jacket)
2. The Twistable, Turnable Man Returns (Andrew Bird)
3. This Guitar Is For Sale (John Prine)
4. The Unicorn (Dr. Dog)
5. The Winner (Kris Kristofferson)
6. Queen of the Silver Dollar (Sarah Jarosz with Black Prairie)
7. Daddy What If (Bobby Bare, Jr. with Isabella Bare)
8. The Cover of the Rolling Stone (Black Francis with Joey Santiago)
9. Sylvia's Mother (The Boxmasters)
10. Me and Jimmie Rodgers (Ray Price)
11. A Boy Named Sue (Todd Snider)
12. The Ballad of Lucy Jordan (Lucinda Williams)
13. The Living Legend (Bobby Bare)
14. The Giving Tree (Nanci Griffith)
15. 26 Second Song (My Morning Jacket)

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.