Blogginlägg

90:#33 Dig my mood

NICK LOWE: Dig my mood (Demon, 1998)

90-talet var till stora delar decenniet när Nick Lowe blev en seriös vuxenartist, han gick från det där poppigt ordvrickande och kvicktänkta popmelodier till ett vuxenspråk i ofta lugna och stilla nästan jazzinfluerade tempon. Det var under 90-talet som Nick grundlade framgångarna som skulle blomma upp ordentligt på 2000-talet.
   "Dig my mood", uppföljaren till den liknande "The impossible bird" (1994), doftar till bÃ¥de titel och arrangemang jazz och är musikaliskt en genomgÃ¥ende lÃ¥gmäld och lÃ¥ngsam skiva. Med överraskande korta lÃ¥tar, bara fem av tolv lÃ¥tar pÃ¥ skivan är över tre minuter
   SingellÃ¥ten som kom att representera hela albumet var "You inspire me" och var sÃ¥ där jazzigt loj men är snarare en klassisk evergreen än pop eller jazz. Där Geraint Watkins spelar ett typiskt cocktailpiano pÃ¥ sina tangenter.
   Historiskt sett har de flesta lÃ¥tarna pÃ¥ "Dig my mood" inte blivit nÃ¥gra stora klassiker i Nick Lowes numera stora repertoar. Det är egentligen bara tvÃ¥ lÃ¥tar, "What lack of love has done" och "Man that I've become", som trängt sig in i hans scenrepertoar pÃ¥ senare Ã¥r. Den senare lÃ¥ten är som ännu en lÃ¥t skriven till Johnny Cash och tempot med den lÃ¥gt stämda gitarren passar ju ocksÃ¥ in i sammanhanget.
   Steve Donnelly gör här entré som gitarrist i Nick Lowe-gänget. Donnelly är engelsmannen som spelat med bÃ¥de Elvis Costello, Sheryl Crow och Suzanne Vegas turnégrupp. Men även Geraint Watkins, som spelar piano, orgel och dragspel pÃ¥ skivan, spelar gitarr pÃ¥ skivan. Watkins och trummisen Robert Treherne är gamla kompmusiker till Lowe. Treherne fanns med redan pÃ¥ 80-talet under namnet Bobby Irwin.
   Saxofonisten Nick Pentelow, som spelat i mÃ¥nga olika sammanhang bland annat i Wizzard och bakom Steve Gibbons, sätter ytterligare jazztouch pÃ¥ nÃ¥gra spÃ¥r.
   Lowe har även lyckats stoppa in nÃ¥gra intressanta och mindre kända covers pÃ¥ sin skiva. "Cold grey light of dawn" härstammar frÃ¥n slutet av 60-talet när lÃ¥tskrivaren och r&b-artisten Ivory Joe Hunter försökte sig pÃ¥ en countrykarriär. När Lowe spelade in och gav ut Henry McCulloughs "Failed christian" var det en originallÃ¥t. Men lÃ¥ten, med de intressanta textraderna "I'm a Failed Christian/I don't go to church/I smoke and I drink/And I lie and I curse", skulle släppas med lÃ¥tskrivaren senare under 1998. Irländaren McCullough är mest känd som gitarrist i Wings i början pÃ¥ 70-talet.
   Lowe har producerat "Dig my mood" tillsammans med teknikern Neil Brockbank, ett team som inledde sitt samarbete pÃ¥ "The impossible bird" och fortfarande jobbar tillsammans pÃ¥ Lowes skivor.

YouTube: "Man that I've become".


/ HÃ¥kan

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.