Blogginlägg från 2013-03-29
Singlar#29: BADFINGER
BADFINGER: Day after day (Apple, 1972)
DET SÄGS ATT DELANEY BRAMLETT LÄRDE GEORGE HARRISON spela slidegitarr. När han hörde introt till Badfingers "Day after day" tyckte nog Bramlett att han hade lyckats med den eleven. George har inte bara producerat singeln utan spelar också den inledande gitarren tillsammans med gruppmedlemmen Pete Ham som även har skrivit och sjunger låten.
Pophistorien berättar ofta om Badfinger som en utpräglad powerpopgrupp och jag kan, när jag lyssnar på gruppens musik idag, förstå beskrivningen av gruppens sound. Men gruppen var ju ännu tydligare ett nytt Beatles. Flera Beatles-medlemmar har bokstavligen medverkat i Badfingers karriär när de dessutom gav ut sina mest betydelsefulla skivor på Beatles skivbolag Apple och det finns på Badfingers skivor massor av sound- och låtmässiga paralleller mellan grupperna. Dessutom fanns det kopplingar till Liverpool via managern Bill Collins och medlemmarna Tom Evans och Joey Molland som var födda i Beatles hemstad. Andra halvan av gruppen, Ham och trummisen Mike Gibbins, kom från Wales.
Det var Paul McCartney som upptäckte Badfinger som då hette The Iveys och gav ut sin första skiva på Apple under det namnet. Men McCartney gav dem ett nytt namn och en nyskriven låt, "Come and get it", som placerades i Ringo Starrs aktuella film "The magic christian" och genombrottet och succén var då ganska given.
När Badfingers hela karriär sammanfattas är just "Come and get it" deras största hit, uppföljaren "No matter what" den näst största och "Day after day" deras tredje mest framgångsrika. Men den sistnämnda låten är i mina öron deras största stund i popbranschen. I nämnd ordning var deras singlar hämtade från gruppens tre album "The magic christian", "No dice" och "Straight music". Men när "Day after day" släpptes i januari var gruppens tredje album ännu inte släppt.
Förberedelserna inför Badfingers tredje album var en aning osäkra och motsägelsefulla. Tack vare framgångarna för "No matter what" blev "No dice"-albumet uppmärksammat och därmed också skivans producent Geoff Emerick som funnits med i Beatles omgivning som tekniker i många år. Därför var det inte överraskande Emerick som skulle producera även tredje albumet. Men när skivan levererades färdiginspelad till Apple blev den oväntat inte godkänd och hela processen fick göras om.
DÅ KALLADES GEORGE HARRISON IN som ny producent. Hela gruppen hade ju spelat på Harrisons "All things must pass"-skiva och delar av bandet sjöng på både Ringo Starrs "It don't come easy"-singel och John Lennons "Imagine"-album.
Harrison inledde albuminspelningarna med fyra låtar, "I'd die babe", "Name of the game", "Suitcase" och just "Day after day" i maj-juni 1971 innan hans jobb med den berömda Bangla Desh-konserten i New Yorks Madison Square Garden i augusti tog över all tid och alla förpliktelser. Vilket fick Badfinger eller folket omkring att leta ny producent som resulterade i amerikanen Todd Rundgren.
1971 var Rundgren, som efter några album i bandet Runt just hade inlett en solokarriär som artist, ett oskrivet blad som producent. Han hade agerat tekniker åt Jesse Winchester och The Band ("Stage fright") innan han producerade tidiga Sparks eller Halfnelson som de först hette. Efter Badfinger-engagemanget har Rundgren haft ett av världens mest imponerande producentkarriärer med namn som Meatloaf, Cheap Trick, Daryl Hall/John Oates, Rick Derringer, Grand Funk, New York Dolls, Patti Smith, Tom Robinson Band, Tubes och XTC bland många, många andra.
Men när "Day after day" släpptes kunde Apple inte ens stava Rundgrens namn korrekt på etiketten till singel-b-sidan "Sweet Tuesday morning" skriven av gruppens Joey Molland. Där står det klart och tydligt "Produced by Tod Rundgren".
Just när "Day after day", där Leon Russell för övrigt spelar piano, klättrade på listorna i februari 1972 släpptes albumet "Straight music" och dessutom toppade Badfingers äldre låt "Without you" USA-listan i fyra veckor i Harry Nilssons version. Där på några veckor kulminerade Badfingers hela karriär. Men gruppens framtid skulle snart färgas av tragedi, nattsvart helvete och ond, bråd och alldeles för tidig död.
1970 hade Badfinger fått en ny amerikansk manager, Stan Polley, som var en ökänd lurendrejare. Han lurade gruppen, och även sina andra klienter (Al Kooper, Lou Christie och flera låtskrivare), på alla pengar. En sorglig händelse som påverkade Badfingers hela framtid och som 1975 ledde till att Pete Ham, han som skrev "Day after day", tog det fatala beslutet att ta sitt liv där han i ett efterlämnat brev skyllde allt på Polley. Ett självmord som åtta år senare följdes av samma handling av Hams kompis, Tom Evans. Olyckligare kan ingen historia sluta.
A-sidan:
B-sidan live:
B-sidan:
/ Håkan
<< | Mars 2013 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | ||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...


Kommentarer till blogginlägget: