Blogginlägg från 2013-01-15

"A force that cannot be named"

JACK DOWNING
A force that cannot be named: The Jack Downing Anthology
(RPM International)

Jack Downing? Ja, namnet finns där någonstans bak i mitt minne där alla osorterade namn bekvämt har samlats upp. Det är väl några få blygsamma Tio i Topp-placeringar som har gjort att namnet trots allt inte är helt glömt. Sedan har ju Per Magnusson, mannen bakom den mycket läsvärda och intressanta bloggen Raised On Records, under senare år gjort sitt bästa för att sprida vetskap om Jack Downing. Per har också skrivit den informativa faktatexten om Downing i cd-häftet till den här dubbel-cd-samlingen. En text som är ännu mer detaljerad, förklarande och engagerande på den här sidan. Och här berättar Per dessutom om det fascinerande jobbet bakom den här releasen.
   Det är Pers engagemang och djuprotande i Jack Downings historia som lett fram till utgivningen av denna samling. Han har inte bara grävt information om Downing, han har också kontaktat musiker som spelat med Downing och folk runtomkring honom för att därmed få fram helhetsbilden av amerikanen boende i Sverige som gör den här återutgivningen så intressant.
   En god dokumentation, som förklarar och beskriver, är av mycket stor betydelse när en karriär ska sammanfattas. Och här väcker historien, som dessvärre slutar i ond bråd död, ett otroligt intresse för att sedan lyssna på musiken med öppna och hungriga öron.
   Den här digra samlingen, 37 låtar, är långt mer omfattande än Downings ganska begränsande diskografi. Antologin inkluderar nämligen, förutom de officiella skivorna (ett tiotal singlar plus ett album) också demos, outtakes och Sveriges Radio-inspelningar.
   Jag är på inget sätt imponerad av det musikaliska på samlingen i sin helhet. Inledningsvis överträffar historien det musikaliska. Debutsingeln från 1966 med en cover på Bob Dylans "Like a rollin' stone" är väl kul på sitt sätt men tekniskt sett tämligen undermålig. En rockig och stökig version. Mer liv och spänning i b-sidans "Out my light" som låter garage, Shanes och Doors med sin pipiga orgel i centrum.
   Men samlingen, som är strikt kronologisk, blir bättre i takt med att Downing hittar sin egen form, produktionerna växer och musikerna utvecklas. Downings historia att som amerikan komma till Sverige på 60-talet och sedan sätta avtryck i svensk pophistoria är givetvis intressant. Med bandet The Other Side bakom sig som innehöll både en engelsman och svenskar. Ett band som ständigt skiftade medlemmar men också gick från klarhet till klarhet musikaliskt.
   Redan på demo- och sessionlåtarna från 1968 lät det bättre om Downing med band och 1969-singeln "Open the door, Richard" överträffar stort Downings Tio i Topp-låt "Greenback dollar". Men den skivans b-sida, "No man's land", är klart influerad av popklimatet 1969.
   I både sound och sång växer Downings musik under det här året. Nästa singel, "Branded man" som också kort hamnade på Tio i Topp, och "Pretty miss Mike" visar upp en otroligt positiv utveckling från 1966 till 1970. Låter nästan Who och popopera om den senare låten. Även som Dylan-tolkare har Downing växt till sig, b-sidans "Queen Jane approximately" görs med stor dignitet. Versionen av Tom Paxtons "The last thing on my mind" borde också ha hamnat på Tio i Topp.
   1970 blir Jack Downings gyllene år som artist. Då släpper han sitt första och enda album, "Now and then", och kompbandet som utökats med flera medlemmar från Outsiders är både tuffare, tajtare och mer flexibelt. Flera av ovannämnda singellåtar ingår och det är rent mirakulöst hur de förvandlat Merle Haggards "Branded man" till ren Creedence-rock. Men det finns också en viss dragning åt countryrock på albumet där en framträdande steelguitar dekorerar några av arrangemangen.
   Men även originallåtarna står sig mycket bra i jämförelse med coverlåtarna. "The kind of words", "Martha" (med Kris Kristofferson (!) och Zal Yanovsky (Lovin' Spoonful) i kören) och låten som givit namn åt den här samlingen, "A force I cannot name", är starka låtar. I den sistnämnda och flera andra låtar på albumet visar gitarristen Thomas Hermelin upp rena Clapton-kvalitéer.
   De sju låtarna från Sveriges Radio 1971 och Tonkraft-inspelningarna (två Jesse Winchester-låtar) från 1974 visar att Jack Downing och The Other Side fungerade mycket bra live.
   Jack Downing-antologin går från ett frågetecken till ett litet utropstecken.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.