Blogginlägg från 2012-11-02

Singlar#79: Roy Orbison

ROY ORBISON: It’s over (Monument, 1964)

DEN HÄR FRAMGÅNGSRIKA ROY ORBISON-SINGELN låg bara två veckor på Tio i Topp sommaren 1964 men satte ändå outplånliga spår i mitt hjärta. Men jag misstänker att det var den gränslösa succén i England, låg etta och tvåa i fem veckor där, som smittade av sig på mina känslor för "It's over" den där heta sommaren för över 48 år sedan. Orbison hade ju haft hits i Sverige tidigare, ”Dream baby”, ”In dreams”, ”Mean woman blues” och ”What’d I say” och sedan ”It’s over”, men framförallt hade han ju den största succén framför sig. Singeln efter ”It’s over” skulle ju visa sig vara hans allra största hits all-time, ”Oh, pretty woman”.
   Men som sagt, innan ”It’s over” var Roy ett oskrivet blad hos mig. 50-talet, Sun-perioden och ”Only the lonely” var för tidigt för mitt medvetande och covers som ”Mean woman blues” och ”What’d I did”, b-sidor som märkligt nog blivit a-sidor i Sverige, var ju tröttsamma covers och allmängods i mina öron. Att hämta låtar från Elvis Presley och Ray Charles gav inga poäng hos mig.
   ”In dreams”, som jag nog borde ha noterat bättre än jag gjorde sommaren 1963, var ju samma typ av ballad med mycket känslo, men det var där mitt i sommaren 1964 som mitt Orbison-intresse rusade i topp.
   Redan 1964 var Roy en ruskigt rutinerad veteran i musikbranschen. Hans emotionella utbrott i sång och arrangemang på "It's over" var fylld av innerliga känslor. I en dramatiskt stegrande melodi, arrangemang av ökande intensitet och sedan med Orbisons allt högre stämma i en nästan "Boléro"-klassisk komposition som gör den praktfulla finalen till ett av pophistoriens finaste crescendon.
   ”It’s over” är dessutom det första mötet mellan de båda Texas-kollegorna Orbison och Bill Dees som skrev ”It’s over” tillsammans. Dees hade skrivit en låt som hette "It's over at last" som han presenterade för Orbison som kombinerade den med två andra låtar han själv skrivit och allt resulterade alltså i "It's over".
   Dees var också musiker och paret skulle snart få en ännu större framgång med "Oh, pretty woman". Sedan skulle de skriva 64 låtar tillsammans fram till 1970, inklusive filmen "The fastest guitar alive" (1967) där Orbison spelade huvudrollen. Låtarna hade ofta tårdrypande titlar som ” Breakin' Up Is Breakin' My Heart”, "If I Had A Woman Like You" och ”Heartache”.
   Roy Orbisons singlar från 60-talet saknade uppgifter om producent men gav däremot alltid information om arrangör. Arrangemanget var följaktligen viktigare än produktionen. I Orbisons fall hette arrangören Bill Justis, en rutinerad man, och det är bara att hålla med om att just hans stråkar gav många Orbison-låtar dess speciella karaktär.
   Justis gjorde sin entré på en Orbison-skiva redan 1957 när han skrev "Chicken-hearted” åt honom och som sedan släpptes på en Sun-singel. Justis var för övrigt redan 1964 känd för sina arrangemang till Bobby Vee, Brook Benton, Connie Francis, Fats Domino, Ivory Joe Hunter, Johnny Burnette, Lloyd Price och Wanda Jackson. Bland annat.
   B-sidan "Indian wedding", som Roy skrev själv, var en betydligt enklare och mer jordnära poplåt. Även den var arrangerad av Justis men av en mer anspråkslös prägel och med en lätt indiansk touch på trummorna.
   Roy Orbison inledde sin artistkarriär 1956 på den klassiska etiketten Sun, samtidigt som Johnny Cash, Jerry Lee Lewis och Carl Perkins fanns där. Efter en kort sejour på RCA, en singel, kom han 1959 till Monument där Roy stannade till 1965.

"It's over" på en konsertvideo från 1965.


Ett tv-framträdande 1966.


B-sidan "Indian wedding".


/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.