Blogginlägg

Springsteens överraskningskväll i London

I lördags var jag på konsert i Hyde Park, London med Bruce Springsteen. En på absolut alla sätt oförglömlig upplevelse. Och då menar jag inte bara på ett positivt och glatt sätt. Efter en konsert som inleddes med en ren och skär magisk version av "Thunder road" med bara Roy Bittans piano som komp, ett gästinhopp med John Fogerty på en låt, inhoppande supergitarristen Tom Morello på en handfull låtar, i övrigt en helt lysande låtlista (inklusive den obskyra låten "Take 'em as they come") som avslutades med den stora överraskningen med gästartisten Paul McCartney.
   Men där och då inträffade skandalen som också gör att konserten hamnar bland mina unika konsertupplevelser: I slutet på "Twist and shout" med Bruce och McCartney i högform skruvades ljudet från scenen plötsligt ned till absolut noll och låten och konserten fick avslutas i absolut tystnad. Orsak: Konserten hade överskridit tidsgränsen med åtta minuter! Skandalen var ett faktum och jag var en upplevelse rikare.
   Jag återkommer med en närmare redogörelse av konserten inom några dagar. Under tiden kan ni njuta av några axplock YouTube-klipp, som dock inte kan ersätta känslan på plats, från denna Londonkväll som innehöll både regn, lera och massor av underbar rockmusik.

Redan en timme innan Bruce officiellt inledde sin konsert dök han upp på John Fogertys konsert och tillsammans framförde de "Rockin' all over the world".


Bruce-konsertens rent magiska inledning med "Thunder road"


Den obskyra "Take 'em as they come".


"My city of ruins" med en känslofull Bruce, ett helt fantastiskt blås och en sedvanligt långt presentation av det stora bandet.


"Jack of all trades" med Tom Morello på gitarr.


"The rising" och "Land of hope and dreams" i slutet på huvudavdelningen.


"I saw her standing there" och "Twist and shout" med den förvirrade avslutningen.


/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.