Blogginlägg från 2012-05-04

Linjelös Horizont

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 1/3 1980.

STRIX Q
HORIZONT
Konserthuset, Örebro 28 februari 1980

Konserten som skulle bli ett enkelt och genialt sätt att presentera två grupper, där mer namnstarka Strix Q skulle vara draghjälp åt Horizont, höll på att forma sig till ett PR-jippo eller ett mindre CBS-konvent. Och visningen av de utstuderade reklamfilmerna höjde knappast stämningen bland publiken som väntade på levande grupper som spelade levande musik.
   Efter en ganska svårartad och begriplig placering av filmduken bakom ett fång spotlights fick jippot avbrytas och Horizont intog, efter en väntan på 20 minuter, scenen.
   Horizont har gjort två hyfsade men tämligen olika album. Nu har de en rockbaserad framtoning och det var ibland inte mycket som skiljde dem från den riktigt tunga musiken. Christian Rosenbergs keyboardarbete räddade arrangemangen många gånger från att inte dränkas i den utmanande hårdrocken.
   På scen blev deras låtar väldigt likartade och det var inte bara i de lugnare partierna jag kunde urskilja stil och mening. Men ”Angelica” var nog alltför finstämd på skiva för att gå hem på scen.
   Ljudet var aldrig riktigt bra redan under Horizonts konsert och blev knappast bättre när Strix Q och fler instrument skulle samsas på scenen. Efter en miserabel inledning blev det bättre men aldrig godkänt.
   Strix Q var som grupp bättre än Horizont och med de populära låtarna ”Boys” och ”Visa vad du går för”, som gruppen förknippats med, fick de den ungdomliga publiken lätt på fötter.
   I kunnande och musikalisk skicklighet ligger både Strix Q och Horizont någonstans i mitten bland Sveriges alla etablerade grupper. Nu blev deras konserter något misshandlade av mindre bra ljud men de fick nog fram sitt budskap genom att ideligen påminna om sina nyligen utkomna skivor. Som naturligtvis var vitsen med hela turnén.

/ Håkan

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.