Blogginlägg från 2011-11-06

Engagerad Magnus bjöd på stora känslor

MAGNUS LINDBERG
JOHAN SEIGE BAND
Clarion Hotel 5 november 2011
Konsertlängd: Johan Seige Band 20:30-21:21 (51 min)
Magnus Lindberg 21.28-22:42 (74 min)
Min plats: Sittande vid ett bord ca 5 meter från scenen till höger och stående ca 4 meter rakt framför scenen.

Lördagskvällens konsertpaket med två akter på Clarion Hotel saknade totalt marknadsföring och det blev följaktligen svårt, för att inte säga omöjligt, att locka publik. Ett fåtal personer fick ändå uppleva en intressant konsert med Västeråsbandet Johan Seige Band som inledde med sin soulkryddade popmusik i en ovanlig sättning som sedan följdes av den alldeles oemotståndlige Magnus Lindbergs soloframträdande.
   Johan Seige Band var fram till i lördags ett oskrivet blad. Leddes av den synskadade Johan Seige på gitarr och mycket soulinfluerad sång men de båda tjejerna i bandet., Susanne Porswald, tamburin, och Sofia Svensson, tamburin och cajun drum, gjorde också framträdande sånginsatser medan gitarristen Jim Uusikartano spelade fin akustisk gitarr och stundtals underbar slide. Med musik som hade drag av både blues, soul och country.
   När Magnus Lindberg äntrade scenen vid halv tio-tiden, satte på sig gitarren och utan att säga ett enda ord började sjunga ”Lycklig man” blev det plötsligt på allvar och en närvarokänsla som nästan gick att ta på. Han hade en fin klang i gitarren och spelade ett sedvanligt personligt munspel och med den rösten, som personifierar ordet urkraft, är det svårt att undgå att imponeras och uppfyllas av stor och personlig singer/songwriter-musik.
   Magnus är den typen av sångare där varje ord han sjunger betyder något för honom. I varje ord och i varje stavelse levererade han en känsla och det gällde även på kvällens tre coverlåtar där han förmedlade den där unika känslan av här och nu som numera är så ovanlig i konsertsammanhang.
   Den där känslan inkluderade också några plötsliga avbrott då Magnus inte hittade orden och fick ta om eller börja om. Det var sådana mänskliga och oplanerade pauser som kryddade konsertupplevelsen inför ett fåtal personer i publiken. Men det hindrade inte Magnus framträdande. Kanske tvärtom: Han blev mer personlig, mer engagerad och ännu mer bestämd för att göra ett bra jobb.
   Fast gitarren var akustisk och konceptet var trubadur var det stor rockmusik vi fick i lördagskväll.

Magnus låtar:
Lycklig man
Dansa med mig
Jag har aldrig vart i Memphis
Dina bruna ögons man
När jag ser dig
Factory (Bruce Springsteen)
Allt som jag kan ge dig
Ser du
Från en mörk, mörk himmel
Walking in Memphis (Marc Cohn)
Varje gång du faller ner
När hoppets tänds
Ingen ska få se mig när jag går
En ensam varg

Extralåtar:
Tårar över city
I want you (Bob Dylan)

/ Håkan

Rockabillypop med Nisse

                                                                      Foto: Tommy Sundström
Nisse Hellberg med trio på Nalens ståtliga scen.

NISSE HELLBERG
Nalen, Stockholm 3 november 2011
Konsertlängd: 21:04-22:34 (90 minuter)
Min plats: Ca 20 meter rakt framför scenen.

Nisse Hellberg: gitarr och sång
Janne Lindén: gitarr
Marcus Källström: trummor
Affe Östlund: ståbas

Det var ju inte med den allra största spänning eller nyfikenhet vi gick till Nalen i torsdags. Senaste skivan är ju helt okej men ändå inte lika inspirerande och fräsch som förra albumet, den lätt akustiskt baserade ”En modern man”. Samtidigt förväntade vi oss en hantverksmässigt professionell upplevelse och fick väl ungefär det vi trodde.
   Nisse kan bli lite förutsägbar när det gäller bluestakterna och de rena traditionellt rockabillyinspirerade låtarna men texterna räddar ofta allt och då känns inte Nisses låtar, sång och sound som upprepande. Det gällde också i torsdags på Nalens ståtliga scen. Inför en publik av respektabel storlek där vi noterade ”kändisar” som Mats Olsson (Expressen), Sulo, Idde Schultz och den gamle Hammarbymålvakten Lasse Eriksson.
   Senaste skivan ”Flod av eld” stod givetvis i centrum för kvällen med sex låtar, dock av blandad karaktär. Inledande ”Ren o rak”, ”Jag är en skakad man” och ”Nån måste få jobbet gjort” lät som omskrivningar av tidigare Hellberg-låtar men rockabillypoppiga titellåten, ”Den andra kinden” och ”Pil av silver” var härligt svängiga och melodiskt fantastiska. Hade han dessutom lagt till ”Flickan i cement” och ”Min broder Black” hade jag nog uppfattat hela konserten som genomgående ännu bättre.
   I övrigt var repertoaren en blandning av Hellbergs solomaterial med tuffa ”MS Colinda” som äldst. Men allra äldst denna kväll var de tre överraskande Wilmer X-låtarna Nisse hade valt att fläta ihop med det senare materialet. ”Blå vägen hem” och ”Bill och Bull blues” smälte in bra i den övriga repertoaren men ingen låt på hela kvällen kunde utmana den countryfierade ”Jag är bara lycklig när jag dricker” som höjdpunkt när den kom som första extralåt.

Ren o rak
En stad som aldrig vaknar
Flod av eld
En doft av läder
Kalla det drömmar om du vill
Bok i retur
Håller min dörr på glänt
Jag är en skakad man
Den andra kinden
Blå vägen hem
MS Colinda
Pil av silver
När det regnar silver och guld
Kul att ses tack och adjö
Bill och Bull blues
Tufft jobb
Lyckliga gatan

Extralåtar:
Jag är bara lycklig när jag dricker
Nån måste få jobbet gjort

Extra extralåt:
Alltid hem hem hem

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.