Blogginlägg

Andra dagen på Live At Heart

                                                                         Foto: Terése Andersson
Richard Lindgren (i mitten) och hans eminenta band, Janne Adolfsson., mandolin, och Jon Eriksson, gitarr.

LIVE AT HEART
17 september 2011

RICHARD LINDGREN, Nikolaikyrkan
MATHIAS LILJA, Nikolaikyrkan
ANNIS BRANDER, Clarion Hotel
RICHARD LINDGREN, Teatercaféet
JOHAN ÖRJANSSON, Teatercaféet
THE HAPPY HIPPO FAMILY, Prisma

Festivalen i Örebro hade också dragit till sig andra spontana konserter där flera genomfördes i olika trädgårdar på öster i staden. Med Mighty Stef och Dead Man och jag rapporterade själv från Israel Nash Gripkas korta men exklusiva framträdande på Lagmansgatan här. Till avdelningen sidoprojekt får väl även räknas Richard Lindgrens konsert i Nikolaikyrkan på lördagsförmiddagen.
   På en för Richard med band okristlig (förlåt!) konserttid, halv elva, ställde de sig längst fram i kyrkan utan PA och utan mikrofoner, sjöng och spelade rakt ut i det akustiskt perfekta rummet inför en liten men också tyst publik. Under rubriken ”Lördagsmusik” presenterade bandet sju alldeles sagolika versioner av låtar som jag redan till viss del hade hört levande under fredagskvällen.
   Richard tittade upp under sin keps, höjde huvudet och sjöng ut sitt allra bästa som jag aldrig tidigare har hört från den munnen. Han utnyttjade röstresurserna fullt ut och låtarna fick nästan en annan karaktär i detta högtidliga sammanhang.
   Inledde med ”Dead man” och sedan ”Silver”, ”From Camden Town to Bleecker Street”, Woody Guthries ”Deportees”, nya ”By my lonesome” och Mary Gauthier-låten ”I came, I went but I don’t know where I’m going now” inför en slutligen klappande men begränsad publik. Vilket fick till följd att bandet kom tillbaka och framförde ”Doubt” vars text fick en helt annan betydelse i detta religiösa tempel. Medan slidegitarren snyggt hade ersatt pianot från skivan. Och vi kunde notera 32 minuter av absolut och överraskande skönsång från Richard.
   Lördagskvällen innebar några officiella men korta recensentuppdrag, Mathias Lilja och The Happy Hippo Family, som publicerades på na.se under natten till söndag.
   I övrigt upplevde jag Annis Brander, som får betecknas som countryrock med en skön och stark röst framför ett mycket skickligt kompband. Innan jag återigen fick förmånen att uppleva Richard Lindgren och Johan Örjansson live. Nu i deras absolut rätta miljö, Teatercaféet, med riktig scen, bra lokal och en intresserad publik där deras exklusiva färdigheter kom helt till sin rätt.
   Johan Örjansson med band var än mer imponerande och Richard passade på att presentera ytterligare några tidigare på festivalen inte framförda nummer. Hans gamla ”If only she came walking by” plus en helt nyskriven låt vars titel försvann från min hjärna när jag senare på kvällen lite raskt var tvungen att förflytta mig till Prisma och sedan vid midnatt hamna på Bishops Arms och där stå och diskutera gitarrer, Richard Thompson, låtar, stavningen på Guinness, historia, St Patrick’s Day i New York, framtida konserter, Bert Jansch, förebilder, Mississippi John Hurt, Grekland, folkmusik och Irland och med just Richard, mandolinspelaren Janne Adolfsson och Tullamore-Olle Unenge.
   Slutet gott med andra ord.

/ Håkan

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.