Blogginlägg från 2011-01-21

Nils Lofgren kramar fram sina kulsprutesolon

Expressen 6/6 1977.

Mitt livs andra konsert med Nils Lofgren. I mars samma år hade Nils släppt sin tredje soloplatta, "I came to dance", och gav sig ut på turné med ett band som nästan (trummisen Andy Newmark var ersatt av David Platschon) var identiskt med bandet på skivan.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 7/6 1978.

NILS LOFGREN
Konserthuset, Stockholm 5 juni 1977

Att Nils Lofgren är populär beror på att han är en sjuhelvetes gitarrist och vägrar inordna sig i redan uppgjorda mallar. Att han inte är så populär har samma orsaker – konstigt nog. Han klargör det också på ”I came to dance”. Men rockmusikens starka kort nr 1 är nästan för bra och det visste säkert de flesta som kom till Stockholms Konserthus i söndags kväll.
   Det var stämning från start både bland publik och på scen där hiskliga gitarrsolon avlöste varandra i en aldrig så sinande ström. Nils Lofgren höll verkligen inte igen med krutet när han i en och en halvtimme rusade fram och tillbaka över scenen ideligen frammanande rockmusik av bästa styrka och märke.
   Och visst var det en Nils Lofgren i bäsdta trim, såväl fysiskt som psykiskt,, vi såg på scenen. Avslutade exempelvis konserten med en frivolt! Hans gitarrspelande varr auktoritärt. Befann sig ständigt i centrum där han kramade, smekte, tryckte och skakade fram kulsprutesolon ur sin Stratocaster. Och emellanåt gled han på bowlingmanér fram till mikrofonen och nästan viskade fram orden som lät oväntat bra.
   Han har sedan förra året bytt laguppställning helt sånär som på brorsan Tom. Två färgade killar, Patrick Henderson, piano, och Wornell Jones, bas, och bakom trummorna satt David Platshon. En gitarrist mindre än senast men ändå lät det betrydligt tuffare. Tala om att Lofgren och grabbarna sparkade undan fötterna på alla nu levande punkgrupper.
   Lofgren är en kultfigur med många jokes när han med livet som insats tjuvrusade över scenen. Hans tvåmetersskutt över scenen och gitarrkonster tillsammans med brorsan måste ses. Hans spelade också gitarr med tänderna.
   Konsertrepertoaren var blandat och senaste skivan sominerade inte alls. Alla tre soloksivorna representerades och när han för enda gången denna kväll satte sig vid pianot exploderade det, ”Going back”. Även Grin-epoken fick en viss uppmärksamhet. ”Like rain” och ”Moon tears” var oslagbara, tro mig.
   Lofgren jobbade hårt och hänsynslöst i halvannan timme. Blev inklappad två gånger och avslutade andra gången med en stämningsladdad ”Soft fun”. Så fin att jag trodde tiden stod still.
   Vi noterade den 5 juni 1977 och Nils Lofgren var i Stockholm. Tack!

Trolig setlist:
Rock ‘n’ Roll Crook
Keith Don’t Go
Like Rain
Incidentally It’s Over
Goin’ Back
Code of the Road
Cry Tough
It’s Not A Crime
You’re The Weight
Moon Tears
I Don’t Want To Talk About It
Back It Up

Extralåtar:
Beggars Day
I Came To Dance

Extra extralåt:
Soft fun


Dagens Nyheter 6/6 1977.


Expressen 6/6 1977.


Svd 7/6 1977.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.