Blogginlägg från 2010-03-10

Covers: Steve Earle

STEVE EARLE: Townes (New West, 2009)

För första gången i min serie om coverskivor närmar vi oss en skiva där artisten ägnar hela utrymmet/skivan åt en och samma artist, låtskrivare eller band. Historien har genom decennierna presenterat flera sådana exempel. Ofta handlar det om en artist som tolkar Bob Dylan, det är nog det vanligaste objektet i genren, men det kan också vara Tom Waits eller Hank Williams. Eller som i Steve Earles fall: Townes Van Zandt. En låtskrivare, artist och människa som påverkat Earle mer än någon annan.
   Möjligen började Earle sin karriär som en kopia av Van Zandt. Men han har tidigare under hela sin karriär bara spelat in en enda Van Zandt-låt, “Tecumsey Valley” på ”Train a comin’”-skivan. Ty Earle har genom åren, framförallt de senaste drygt tio åren, gjort sin egen karriär, funnit sin egen stil och själv blivit en stor och personlig låtskrivare. Därför var tiden mogen förra året för Earle att göra en skiva med enbart Townes Van Zandt-låtar.
   Du behöver inte veta någonting om Townes Van Zandt för att tycka om den här skivan. Men det hjälper givetvis för att du ska förstå Steve och hans urval och hur mycket den egensinnige låtskrivaren har påverkat Earle sedan han blev artist.
   Det här är en tämligen konventionell Earle-skiva av sedvanlig suverän kvalitet utan att innehålla en enda originallåt. Men så har Earle levt livet parallellt med Van Zandts själ så länge att han format sitt liv efter Texas-profilen. Inklusive ett djupt drogberoende som Earle överlevde medan Van Zandt gick under. Steve gav sonen Justin Townes Earle namn efter sin förebild och tillsammans gör de en av skivans mest imponerande låtar, ”Mr Mudd and Mr Gold”, som duett.
   Här finns fler fantastiska låtar och ingen, absolut ingen, är bättre än Earle att tolka Van Zandts låtar för ständigt nya generationer.
   ”Townes” är naturligtvis också en hyllning till Van Zandt. På framsidan på cd-häftet är det en bild av Townes medan artisten själv visar upp sig på baksidan. Det är mycket hjärta i det här och Earle har lagt ned hela sin själ i både framförande och urval.
   Jag kan koncentrera mig på det allra bästa. Inledande ”Pancho and Lefty”, säkert en av skivan mest kända Van Zandt-låtar, är en ypperlig ballad där Earle sjunger med känslig röst till ett viskande komp med rasslande percussions. Även ”Colorado” framförs i en trubadurliknande stil där demoupptagningen var så bra att den fick komma med på skivan.
   Det är de lugnare och mer avskalade låtarna som är mina favoriter. ”Rake” är en psalmliknande sång med tramporgel i kompet och en tung akustisk gitarr. Och den berättande texten om att stå i arbetslöshetskön på ”Marie” är mycket fin. Men även den mer uptempo och folkrockskryddade ”Loretta” där fru Earle, Allison Moorer, sjunger vacker duett tillhör topparna. Medan kompet faktiskt påminner om John Lennons ”Give peace a chance”.
   Jag kan alldeles för lite om Townes Van Zandt för att bedöma om Earle tolkar låtarna bättre eller sämre än låtskrivaren själv. Men det är sådana här skivor som lär mig. Jag är lika obevandrad men ständigt nyfiken på andra amerikanska artister som Ry Cooder, Randy Newman, Little Feat och Grateful Dead. Jag har hört men inte tillräckligt och inte haft möjlighet att gå på djupet.

Låtarna:
Alla låtarna skrivna av Townes Van Zandt utom "Delta momma blues" (Matthew Moore/Ruben Studdard/Townes Van Zandt)
1. Pancho And Lefty
1972. Singel.
2. White Freight Liner Blues
Från albumet "Live at the Old Quarter, Houston, Texas" (1977), inspelad 1973.
3. Colorado Girl
1969. Från albumet "Townes Van Zandt".
4. Where I Lead Me
1971. Från albumet "Delta momma blues".
5. Lungs
Från albumet "Live at the Old Quarter, Houston, Texas" (1977), inspelad 1973.
6. No Place To Fall
Från albumet "Live at the Old Quarter, Houston, Texas" (1977), inspelad 1973.
7. Loretta
1978. Från albumet "Flyin' shoes"
8. Brand New Companion
1971. Från albumet "Delta momma blues".
9. Rake
1971. Från albumet "Delta momma blues".
10. Delta Momma Blues
1971. Från albumet med samma namn.
11. Marie
1994. Från albumet "No deeper blue".
12. Don't Take It Too Bad
1969. Från albumet "Townes Van Zandt".
13. Mr.Mudd And Mr.Gold
1972. Från albumet "High, low and in between".
14. (Quicksilver Daydreams Of) Maria
1968. Från albumet "For the sake of the song".
15. To Live To Fly
1973. Från albumet "Live at the Old Quarter, Houston, Texas" (1977), inspelad 1973.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.