Blogginlägg från 2009-06-15

Publiken invaderade Konserthusets scen

Engelska rockgruppen The Stranglers var ursprungligen bokade för konsert på Stora Hotellet i Örebro 18 september 1977. Men deras Sverige-turné avbröts abrupt två dagar innan efter en raggartumult vid framträdandet i Klippan. Gruppens instrument förstördes och de reste direkt tillbaka till England. Konserten i maj blev en revansch men publikintresset var svalt. Ändå blev konserten oförglömlig när stora delar av publiken invaderade scenen.
   Kvartetten hade på fem månader under 1977 givit ut två album, ”Rattus Norvegicus” och ”No more heroes”, och bara några dagar efter Örebrokonserten släpptes deras tredje album, ”Black and white”. En låt från den skivan, "Nice 'n' sleazy", släpptes på singel och gick in på Englandslistan dagen före konserten.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 9/5 1978.

THE STRANGLERS
Konserthuset, Örebro 7 maj 1978

Så var de då äntligen här! När Stranglers på sitt andra försök kom till Örebro och var ”bara” 20 minuter försenade. De hade två dagar på sig från Oslo och var i Örebro redan på lördagen men blev ändå försenade. Det tycks ha blivit en sport att inte passa tiden. Nåväl, Hugh Cornwell, gitarristen, bad pliktskyldigt om ursäkt och den som så önskade kunde få pengarna tillbaka.
   Den dryga timmen långa konserten som sedan följde måste ha varit en av de underligaste som någonsin genomförts i Örebro. Vi var inte många där och samme Hugh tyckte det var synd att inte fler gillade bra musik och då jublade alla.
   Så långt var allt normalt innan Hugh efter fyra-sex nummer påpekade att det inte var förbjudet att stå upp i bänkraderna. Publiken var snart med på noterna och invaderade slutligen hela scenen som mest såg ut som ett dansgolv på diskotek där de blå-gul-röda strålkastarna intensivt ackompanjerade den studsande publikfyllda scenen.
   Den entusiastiska publiken fick många chanser att sjunga med i refrängerna i de populära Stranglers-låtarna. Stranglers spelade ett något högt spel kan tyckas men inga incidenter förekom så detta ovanliga publikfrieri måste ses positivt även om de olika Stranglers-medlemmarna försvann i mängden för den övriga publiken.
   Musikaliskt var gruppen bättre än att de ska tillhöra den så exploaterade punkrevolutionen. Visst fanns den brutala rytmen som ett viktigt inslag men Stranglers var så mycket mer. De presterade vildsint rockmusik som har samma förödande egenskaper som exempelvis Status Quo.
   Visst försökte de flera gånger passera ljudvallen men de hade i Dave Greenfields orgel/synthesizer, Hugh Cornwells rakbladsvassa gitarr och Jean Jacques Burnels basfigurer en samlad musikalitet som hela den likriktade punkrörelsen i övrigt gått miste om.
   Och med melodistarka kort som ”Hanging around”, ”Something better change” och ”No more heroes” har Stranglers större chanser att leva vidare efter punkens död.

/ Håkan

Kommentera inlägget

 

Direktlänk till inlägget

Kommentarer till blogginlägget:

Popgeni kommenterade 2010-11-15 22:01:40:

Jo, jag var här också. Det var med en härlig brytning Hugh uttalade. "Det är synd att det är så få människor i Örebro som tycker om bra musik". Och visst blev det en minnesvärd konsert även så här 32 år senare, och just för det där att alla fick komma upp på scenen.
Men visst är det konstigt att Stranglers som väl då sålde bäst av alla i punkvågen i dag är nästan helt bortglömda.Svar:
Vilket minne du har!

Pierre kommenterade 2009-06-16 15:16:55:

Olsson jag har fotografier liggandes från scenen och på dig efteråt poserande i Stranglers tischa i hissen, du kommer ihåg....
Kommer ihåg att jag skrev "skitbra" på biljetten som jag fortfarande har kvar och affischen.....nostalgi är bara förnamnetSvar:
Kul, kul!

Olsson kommenterade 2009-06-16 09:55:25:

Den här konserten minns man ju verkligen. Musikaliskt var det väl ingen höjdare men den fick ju tjäna som någon slags substitut konsert.
Först skulle Stranglers komma, tätt följt av The Clash och The Damned. Min 14-årings plånbok skulle orka med en konsert och då tyckte jag att The Damned verkade intressantast. The Stranglers ställde in. The Clash kom och spelade (och det blev aldrig bättre än så säger vissa).
Äntligen dags för The Damned när man någon vecka innan får höra att hela turnén är inställd. Där stog man med världens längsta näsa! När The Stranglers skulle komma så var det bara att pallra sig i väg. Äntligen skulle man få gå på sin första punkkonsert! Kommer också ihåg att en massa raggare trängde sig in i konserthusets foajé och skulle leta efter punkare att spöa upp. Men allt dom fann var några nyfikna förskrämda vanliga örebroare och lommade surt där ifrån. Vill minnas att jag tillsammans med min polare hoppade upp på scenen och stannade där under konserten. Efteråt så hängde flera av besökarna med backstage, men vi blev stoppade i dörren. Tror inte att dom var så intresserade av att ha två snorungar i släptåg. Detta blev mitt första och enda Stanglers-konsert och jag tänker inte åka till Borlänge för att se coverbands versionen som nu åker omkring på vägarna. Svar:
Ah, Olsson. Äntligen får vi din historia på pränt.

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...