Blogginlägg

STIFF#20: The Adverts

THE ADVERTS: One chord wonders/Quick step (Stiff BUY 13)
Release: 29 april 1977

Samtidigt som Clash släppte sin första singel “White riot” och Sex Pistols gav ut ”God save the queen” var Stiff ett etablerat punkbolag. The Damned hade redan givit ut två singlar och nu var det dags för The Adverts att äntra punkscenen med två explosiva singellåtar.
   Våren 1977 var en snabb och händelserik tid i England. Adverts hade bildats i december 1976, första namnförslaget var faktiskt One Chord Wonders (!), och bara tre månader senare var de singelaktuella och befann sig på turné med Damned.
   Mellan januari och april 1977 spelade Adverts nio gånger på den tidens ledande rockklubb i London, The Roxy, och när singeln släpptes var de genomgående positiva recensioner i musiktidningarna Melody Maker och Sounds. "A headlong rush of energy" hette det bland annat.
   Det var på den tiden spännande med en tjej, Gaye Advert (first lady of punk, som Bert Muirhead skriver i Stiff-boken) spelade bas och sjöng och bilden av Gaye fick pryda singelomslaget. TV Smith (Tim Smith) var bandets sångare och var den som skrev ”One chord wonders”, Laurie Driver spelade trummor och Howard Pickup gitarr och alla i bandet använde sig av pseudonymer helt i linje med den tidens anda.
   Gaye Advert har berättat hur hon blev basist:
   ”I had always been more interested in the bass than other instruments, and decided to learn how to play as a diversion from the boredom of living in North Devon. Going to gigs was a rare event in those days. I can't speak for anyone else.”
   Båda låtarna på Adverts Stiff-singel är mäktiga, melodiska och intensiva poppunklåtar runt tre minuter. Mer behövdes inte för att skapa rubriker, upplopp och framgång. Singeln producerades av förra veckans artist på min Stiff-lista, Larry Wallis. Fast på etiketten står det ”Produced by Larry Wallace for First Shot Productions”.
   Den intensiva inledningen på singelns A-sida är klassisk än idag. Gaye räknar in "One, two, three, four" och sedan:
   Wonder what we'll play for you tonight
   Something heavy or something light
   Something to set your soul alight
   Wonder how we'll answer when you say
   We don't like you go away
   Come back when you've learnt to play.

Stiff-chefen Jake Riviera älskade ”One chord wonders” men hatade B-sidan ”Quick step”. Han tyckte den var för lång (3:18) för att vara en punklåt så när skivan kom ut så stod det lite skämtsamt ”2 hours forty-nine seconds” på etiketten. Jämfört med A-sidan som lite Stiff-lustigt fått spellängden 1.99 (vilket kanske motsvarar verkligheten på 2:39 lång…) på singeletiketten.
   Riviera hatade visserligen "Quick step" men jag tycker låten nästan håller A-side-kvalité.
   Adverts Stiff-saga blev kort och bandet en one hit wonder – trodde man ty bandet lämnade skivbolaget tämligen omgående. Bandets manager Michael Dempsey var ivrig att skriva kontrakt med ett majorbolag och bara fyra månader senare, i augusti 1977, kom uppföljaren på ett annat skivbolag (Anchor) och deras överlägset mest kända låt, ”Gary Gilmore’s eyes”. Men lyckan var ändå kortsiktig för gruppen. Ständiga skivbolagsbyten och överlag en ryckig karriär slutade med att gruppen splittrades i oktober 1979.

På cd: Båda singellåtarna lär finnas på en cd, "Anthology" (Devil's Jukebox, 2003).
YouTube: Ett Marquee-framträdande från 1977.



/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.