Blogginlägg
#46: Cloud nine
GEORGE HARRISON: Cloud nine (Dark Horse, 1987)
80-talet var inget stort decennium i George Harrisons skivhistoria. Mest beroende på att han gjorde så få skivor. För de album han levererade under sitt eget namn var tämligen starka. Det började kanske lite knackigt med ”Somewhere in England” som kom 1981 i efterdyningen av mordet på John Lennon där nostalgiska låten ”All those years ago” tog all uppmärksamhet.
Sedan kom ”Gone troppo” (1982) och visade att George både kunde skriva och sjunga bra och ytterligare fem år senare kom det här toppenalbumet.
Här fanns låtarna och här fanns ett exklusivt duktigt komp med både Eric Clapton, Ringo Starr och Elton John.
Men den största delen i framgången för den här skivan har naturligtvis producenten Jeff Lynne, Electric Light Orchestra-ledaren och framförallt store Beatles-fantasten. Tillsammans med ett mycket renodlat sound dyker det hela tiden upp små delikata anknytningar till just Beatles.
Några år tidigare hade det gått inflation i Lynne-produktioner och ett av hans sämsta resultat var några pinsamma Dave Edmunds-skivor. Det var för övrigt Ëdmunds som presenterade Harrison och Lynne för varandra.
Hela ”Cloud nine” andas en spontan, avslappnad och anspråkslös atmosfär. Skivan kan ses som en vändpunkt i Harrisons hela skivkarriär för det var ju just det anspråkslösa som skulle bli Traveling Wilburys signum några år senare. Där för övrigt Lynne också var medlem.
Här hade Harrison skakat av sig 70-talets förväntningar på honom som Beatles-gitarrist. Han vågar vara sig själv och att rötterna lyser igenom brydde sig varken han själv eller vi publiken om.
Den centrala låten var ”When we was fab” där han återskapade det speciella Beatles-soundet. Texten är självbiografisk om tiden med Beatles (”det enda vi fick var inkomstskatt”) i ett arrangemang med både cello och sitar.
Men det fanns fler hits på skivan. ”Got my mind set on you” hade redan blivit hans största hit sedan ”My sweet lord”. Men både ”Fish on the sand”, ”Devil’s radio” och ”This is love” hade potentiella singelkvalitéer.
”Cloud nine” var poplåtar för 80-talet från en 44-åring vars glöd under de senaste åren påtagligt hade falnat men som nu blossade upp på en av 1987 års bästa popplattor.
/ Håkan
Det ödesdigra beskedet för exakt fem år sedan
#45: En dag på sjön
<< | September 2007 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | |||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...


Kommentarer till blogginlägget:
Skjortan är ju jättefin. Så det så!