Blogginlägg från 2007-09-14

#46: Cloud nine

GEORGE HARRISON: Cloud nine (Dark Horse, 1987)
80-talet var inget stort decennium i George Harrisons skivhistoria. Mest beroende på att han gjorde så få skivor. För de album han levererade under sitt eget namn var tämligen starka. Det började kanske lite knackigt med ”Somewhere in England” som kom 1981 i efterdyningen av mordet på John Lennon där nostalgiska låten ”All those years ago” tog all uppmärksamhet.
   Sedan kom ”Gone troppo” (1982) och visade att George både kunde skriva och sjunga bra och ytterligare fem år senare kom det här toppenalbumet.
   Här fanns låtarna och här fanns ett exklusivt duktigt komp med både Eric Clapton, Ringo Starr och Elton John.
   Men den största delen i framgången för den här skivan har naturligtvis producenten Jeff Lynne, Electric Light Orchestra-ledaren och framförallt store Beatles-fantasten. Tillsammans med ett mycket renodlat sound dyker det hela tiden upp små delikata anknytningar till just Beatles.
   Några år tidigare hade det gått inflation i Lynne-produktioner och ett av hans sämsta resultat var några pinsamma Dave Edmunds-skivor. Det var för övrigt Ëdmunds som presenterade Harrison och Lynne för varandra.
   Hela ”Cloud nine” andas en spontan, avslappnad och anspråkslös atmosfär. Skivan kan ses som en vändpunkt i Harrisons hela skivkarriär för det var ju just det anspråkslösa som skulle bli Traveling Wilburys signum några år senare. Där för övrigt Lynne också var medlem.
   Här hade Harrison skakat av sig 70-talets förväntningar på honom som Beatles-gitarrist. Han vågar vara sig själv och att rötterna lyser igenom brydde sig varken han själv eller vi publiken om.
   Den centrala låten var ”When we was fab” där han återskapade det speciella Beatles-soundet. Texten är självbiografisk om tiden med Beatles (”det enda vi fick var inkomstskatt”) i ett arrangemang med både cello och sitar.
   Men det fanns fler hits på skivan. ”Got my mind set on you” hade redan blivit hans största hit sedan ”My sweet lord”. Men både ”Fish on the sand”, ”Devil’s radio” och ”This is love” hade potentiella singelkvalitéer.
   ”Cloud nine” var poplåtar för 80-talet från en 44-åring vars glöd under de senaste åren påtagligt hade falnat men som nu blossade upp på en av 1987 års bästa popplattor.

/ Håkan

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.