Blogginlägg från 2007-06-17

Per Gessle kommer med solsken i sommar

Den här intervjun publicerades ursprungligen i Nerikes Allehandas sommarbilaga 16/6 2007.

Namn: Per Håkan Gessle, 48.
Yrke: Låtsnickrare.
Familj: Åsa Nordin Gessle och sonen Gabriel, snart 10 år.
Bor: Stockholm och Halmstad.
Aktuell: Nya skivan ”En händig man” och sommarturné, bl a Örebro 11 augusti.


Ännu en sommar och ännu en Per Gessle-turné i kungariket Sverige. Han har på egen hand eller tillsammans med Gyllene Tider gjort tre sommarturnéer under de senaste fem åren. Han är i dagarna aktuell med sitt uppmärksammade nya svenska album, ”En händig man”, som i juli och augusti följs av en turné runt Sverige. Som når Örebro och Behrn Arena 11 augusti.
   Sommaren tillhör på något sätt Per Gessle. Han är känd för sina somriga hitlåtar, från ”Sommartider” till ”Juni juli augusti” och ”Gå och fiska”, och ligger nu i startgroparna för ännu en attack mot sommarens konsertpublik. Repertoaren med idel starka nummer borgar för musikalisk succé men vädret och publiktillströmningen råder han inte över.
   - Jag kollade med Ticnet om det gick att köpa bra väder men de hade ingen sån försäljning, säger Per skämtsamt när vi pratas vid på telefon.
   Oavsett vädret tror Per inte på en upprepning på den fantastiska succén från 2003 med ”Mazarin”-turnén.
   - Nej, man måste vara realist i dessa tider. Vi hade 8 000-9 000 personer i snitt på den turnén och det är ju otroligt bra. Jag tycker någonstans mellan 3 000-4 000 skulle vara både logiskt och tänkbart, säger en något anspråkslös artist.
   Jag nämner jämförelserna med den otroliga återföreningsturnén 2004 med Gyllene Tider som spelade på Behrn Arena (då under namnet Eyravallen) inför 22 500 personer.
   - Den turnén går inte att jämföra med någonting. Vi hade ett snitt på över 25 000 personer och det gjorde GT 25-turnén till den fjärde största i världen under det året, säger Gessle som verkligen älskar statistik.
   Upplägget för årets skiva och turné är helt annorlunda än 2003. Den gången var inget bestämt när skivan släpptes i juni. Nu släpptes turnébiljetterna flera månader innan skivan kom ut.

- Ingenting går på räls längre, det är verkligen nya tider men det vi gör är egentligen helt normalt. 03 var det en blixt från klar himmel. Nu vet vi att det finns en stor publik, som gillar både Gyllene och mina låtar, som vi ska försöka locka till konsert.
   Turnégänget är till stora delar identiskt med förra soloturnén men Per vill gärna understryka att lite nytt blod behövs för att bättra på svänget. Därför är Mats Persson, även kallad MP, från Gyllene på gitarr och Magnus Börjesson på bas och sång viktiga nytillskott i årets upplaga.
   - Det fanns inte utrymme för MP på plattan, jag vill ju spela mycket gitarr själv, men han är naturligtvis med för att ge tyngd åt främst Gyllene-låtarna. Och Magnus, som hjälpt oss med mycket datorjobb på båda skivorna, är ju en väldigt duktig sångare. En ny basist ger automatiskt ett nytt sväng.
   - Sedan vill jag framhålla trummisen Jens Jansson som är en mycket lättare och poppigare trummis än exempelvis Micke Syd som väl närmast kan jämföras med Tico Torres från Bon Jovi.
   Redan nu berättar Per att konsertrepertoaren nog kommer att bli tämligen demokratiskt uppdelad på Gyllene-, ”Mazarin”-låtar och givetvis nya låtar från ”En händig man”, skivan som släpps mitt i sommaren.
   - Det är ju egentligen tabu att släppa skivor så här års men jag tror inte det spelar någon roll egentligen. Om det inte är samma vecka som Melodifestivalfinalen, kanske.

Som vanligt har skivomslaget till en Per Gessle-skiva en egen liten historia att berätta. Även denna gång är det den världsberömde Anton Corbijn som plåtat Per, den här gången i Lissabon.
   - Jag hade tur när jag kontaktade Anton för han råkade vara ledig efter sin pappas död och kunde hänga på direkt. Ett fantastiskt fint omslag och jag är glad att jag valde bort min egen hemvävda ursprungsidé med Polaroidbilder. Det finns en tröskel mellan kul och usel och mitt förslag blev verkligen uselt, säger Per självkritiskt.
   När jag lite provocerat tycker att en svensk Gessle-skiva ska ha ett svenskt omslag kontrar han snabbt:
   - Sätt mig i Tylösand och det skulle kännas otäckt förutsägbart, va. Båda mina skivor har ju haft snygga bilder tagna i neutrala miljöer fast utomlands.
   Men nu är det svensk sommar som gäller och Per lovar dyrt och heligt att Örebrokonserten, den näst sista på turnén, kommer att vara så mycket bättre än premiären i Halmstad.
   - Då har vi lärt oss alla danssteg, säger han först skämtsamt. Nej, jag vill påstå att under alla långa turnéer jag upplevt har det alltid varit bättre spelningar från 15:e giget och framåt.
   Eftersom Ticnet inte sålde något bra väder enas vi till slut om att rubriken ”Gessle kommer med solsken” ändå kommer att bli sannspådd.
   - Jag köper det, säger Per Gessle och sätter punkt på en drygt 20 minuter lång intervju.

/ Håkan

1979 revisited: Liveskivor

1979 tyckte jag att liveskivorna hade ett svajigt berättigande. Ett sätt för skivbolagen att tjäna pengar på gamla låtar med etablerade artister. En återvinning som inte kändes så spännande. Idag är det väl snarare så att en liveskiva utan bild (på dvd) inte är så väldigt verkligstroget levande. LP är det vi idag kallar album.

Liveinspelade skivor verkar vara skivbolagens påhitt. Ett enkelt sätt att tjäna mer pengar på redan kända låtar och artister till en ringa penning. Visserligen har liveinspelningstekniken utvecklats mycket på de senaste åren men det är ändå en relativt enkel uppgift att spela in live när man tänker på hur en del artister kan tillbringa månader i skivstudios inför en vanlig LP.
   Man får lätt känslan av att liveskivor är något nödvändigt ont, något artisten eller skivbolaget släpper ut för att uppehållet inte ska bli för långt, och att publiken därmed ska tappa intresset, mellan studioskivorna. Sådana exempel finns det gott om men man ska heller inte glömma att en del artister alltid är bäst på scen och därmed också på liveskivor.
   Då konserterna ofta är långt över en timme (det finns tyvärr motsatsen) blir utrymmet för att få den rätta atmosfären en dubbel-LP och 1978 kom det ut rekordmånga livedubbel-LP. Bl a Little Feat, Graham Parker, Thin Lizzy, Ted Nugent, Tubes, Jethro Tull, David Bowie, Zappa, Lou Reed, Bob Marley och Todd Rundgren.
   I tio fall av tio är liveskivorna gjorda med redan etablerade artister så den riktiga spänningen och stora överraskningen faller ju bort. Men inte desto mindre kan man komma ifrån att pop- och rockhistoriens allra bästa skivor varit just liveinspelade.
   Vare sig det handlar om mastodontverk som the Bands ”The last waltz”, George Harrisons Bangla Desh-konsert, mindre avancerade konserter med Stiff-artister, Pugh Rogefeldt eller bubblande rock med Nils Lofgren, Derek & the Dominoes eller Thin Lizzy.

En stor artist som förekommit på många olika liveskivor är Eric Clapton. En styrka då man får höra honom i olika sammanhang och tidsperioder. En svaghet då samma låtar återkommer flera gånga. Både med Yardbirds och Cream har det kommit konsertskivor efter de gruppernas upplösning, som gitarrist på turnén med Delaney & Bonnie och den fantastiska liveskivan med Derek & the Dominoes från 1973. Den kom också efter gruppens splittring men innehåller långa fina versioner av ”Let it rain” och”Why does love got to be so bad”.
   Sedan var Clapton borta i två år och gjorde comeback i januari 1973 med en konsert på Londons Rainbow arrangerad av Pete Townshend och innehöll andra personligheter som Ronnie Wood och Steve Winwood och blev också en skiva utan nya låtar. Han har också gjort en liveskiva med sin nuvarande kompgrupp, ”EC was here”.
   Att spela in konserter på skiva har blivit allmänt populärt först på 70-talet. De starkt begränsade tekniska resurserna gjorde att det inte alls var lika vanligt för tio år sedan. T ex gjorde Beatles aldrig någon liveskiva. Det är först nu, flera år efter splittringen, som konsertmaterialet plockas fram. ”At the Hollywood Bowl” från 1964 och 1965 och den mer än lovligt avskyvärda inspelningen från Star Club i Hamburg.
   De har också som soloartister varit sparsamma med både konserter och skivor. Wings trippel-LP ”Wings over America” är det mesta och bästa resultatet.

Här i Sverige är det tunt med konsertinspelningar med svenska artister och de enda jag i skrivande stund kommer på är Pugh Rogefeldts ”Ett steg till”, hans charmanta turné 1974 ihop med Rainrock, Lucas och Ola Magnell. Och Ulf Lundell & Natures ”Natten hade varit mild och öm” från succéturnén 1976-77.
   Den senare skivan innehöll till större delen nytt material, låtar som Ulf Lundell gjort på konserter men aldrig tidigare på skiva. Det är ovanligt och förekommer nästan aldrig att liveskivor innehåller nyskrivet. Två amerikaner som gjort samma unika handling är Neil Young och Jackson Browne. ”Time fades away” och ”Running on empty” heter de båda respektive skivorna. Brownes skiva är ovanligare än så, då den inte bara är inspelad på scen utan också i replokalen, bakom scen, i turnébussen och på hotellrummet.
   Bland övriga tidernas liveskivor rekommenderas ”Four way street” med Crosby, Stills, Nash & Young, Nils Lofgrens ”Night after night”, Thin Lizzys ”Live and dangerous” från förra året., ”Frampton comes alive” och Roxy Musics fina ”Viva! Roxy Music”. Närmare en konsert kan man inte komma.
   Slutligen undrar man lite förstrött när två av världens mest uppskattade artister, Rod Stewart och Bruce Springsteen, ska göra liveskivor. Med Stewart i friskt minne vore det en händelse och Springsteens konserter lär vara något långt utöver det vanliga.
   (Nerikes Allehanda, 13 januari 1979)

/ Håkan

1979 revisited: Återbesök i en annan tid

Sommar, sol och stiltje. Det finns varken tid eller lust att gräva djupt i minnesbanken, de djupa analyserna har strandat och tankarna seglar på moln. Sommarskriverierna här på Kollegiet kommer från min sida nästan uteslutande att handla om återbesök i en annan tid.
   Nästan slumpartat valde jag 1979 och några av mina gamla artiklar, krönikor och intervjuer som jag tycker håller än i dag. Om inte annat som viktiga tidsdokument. Jag har valt bort rena skiv- och konsertrecensioner för att de just är så knutna till en speciell tidsanda.
   Välkommen till tidsmaskinen.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.