Blogginlägg

Påtaglig energi mellan publik och artist

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 1/11 2005.

ULF LUNDELL
Tyrol, Stockholm 27/10 2005

Efter tolv kvällar i den magnifika och härligt stora konsertlokalen Tyrol får vi skriva om Ulf Lundells hela konserthistoria. Mer flexibla, överraskande och spännande låtval än på någon annan turné. Som med all säkerhet kommer innebära höjdpunkten på scen i hela hans långa karriär. Var så säker.
   NA hade förmånen att uppleva den andra konserten i den tolv spelningar långa och på många sätt spektakulära sviten. Och kunde redan då konstatera att låtlistor, underbart ljud och en inspirerad Lundell var långtifrån så förutsägbart tråkigt som många av de senaste sommarturnéerna har visat upp.
   Plötsligt blev de på senaste skivan så betongtråkiga bluesrocklåtarna så oerhört mycket mer levande och svängde stundtals sensationellt bra. OK, ”Graham Greene blues” lär aldrig bli min kopp té och ”Utanför byggnaden” är ju ren och skär utfyllnad. Men i en show som sträcker sig gott och väl över tre timmar så fyller även de bleka stunderna en viktig funktion i det lapptäcke som sedan fogas samman till en underbar helhet.
   Ty efter monotona tongångar och intetsägande rytmer följde alltid melodiösa monster. Som i den ljudmässigt alldeles bedårande lokalen fick en så gammal räv som undertecknad att leta efter ord som magi och förtrollning.
   Hade på förhand förväntat mig en mer nostalgidominerad arsenal från Lundell men hittills har repertoaren på de fyra Tyrol-gigen varit väldigt 2000-baserad. Hade också väntat mig att han skulle utnyttjat de akustiska fördelarna tydligare, med längre sjok av ballader och nedstämda moment, men det var elektrisk rock som huvudsakligen stod på menyn den här kvällen.
   Men det är inget som säger emot att varje konsert i den här makalösa följetongen på Tyrol, som ikväll når sitt femte kapitel, kommer att bli unik och annorlunda så det kan nog bli överraskningar åt både lugna och rockiga håll i framtiden.
   Kompbandet framstod också som en större och bättre enhet när inte ljud- eller repertoarbegränsningar sätter käppar i hjulet. Men så långt som att presentera grabbarna med namn gick Ulf Lundell aldrig den torsdagskvällen när jag var på plats. Han kanske var så inspirerad och så fokuserad att han helt enkelt glömde bort en så simpel sak.
   Vid sidan av veteranen Janne Bark, som nu även börjar likna en patetisk farbror i långt hår, linne och Flying V-gitarr, är bandet en mästerlig helhet i kunnande och inspiration. Speciellt smidiga i de lugna låtarna.
   Ulf själv var i allra högsta grad närvarande. Och tillsammans med ett allt ökande självförtroende så är han ju säkerheten själv där i centrum för all uppmärksamhet. Som när han i ”Jag hade en älskling en gång” helt sonika avbröt och frågade några pladdrande människor i publiken om det var okej om han kunde få också deras uppmärksamhet. Det är sånt som är närvaro och inte regisserad, hårt repeterad show.
   Tyrol 2005 är naturligtvis mer än bara en makalös rad konserter. Det är också, vilket gör hela spektaklet till en historisk händelse, de första klubbspelningarna sedan 1978. Och trängseln (som inte alls är negativt laddad), värmen och svetten blir till en deja vu-liknande upplevelse. En tidsmaskinresa tillbaka till när han hade publiken i ansiktet, önskemålen från öga till öga och där energin mellan publik och artist var så påtaglig.
   Det är i den miljön, med många fullblodsfantaster i publiken, Ulf har möjlighet att söka sig utanför den mest förutsägbara repertoaren. Där han definitivt inte stryker någon medhårs i ett nytt fräscht arrangemang av ”Stackars Jack”. Ger den långa, magiskt förtrollande ”Connemara” en underbar behandling. Plockar fram en aldrig förr liveframförd ”Honung”, från akustiska ”En eld ikväll”, och gör den så mjukt som det går. Och han kan heller aldrig misslyckas med ”Folket bygger landet” bland extralåtarna.

Ulf Lundell: gitarr, munspel och sång
Jan Bark: gitarr och sång
Jens Frithiof: gitarr
Marcus Olsson: hammondorgel och saxofon
Surjo Benigh: bas
Mikael Ajax: trummor

Ulf Lundells låtar:
01. FOXF
02. Om jag hade henne
03. Ärrad och bränd
04. Utanför byggnaden
05. Hett så hett
06. Evangeline
07. Stackars Jack
08. Botten opp
09. Soldat kommer hem
10. 10%
11. Skyll på stjärnorna
12. Honung
13. Hungerdepartementet
14. Graham Greene blues
15. Hon
16. Jag hade en älskling en gång
17. Vackra Anita
18. Lycklig man
19. Öppen väg, öppen bil
20. Rött vin & whiskey
21. St Monica

Extralåtar:
22. Aldrig så ensam
23. Underlig kärlek
24. Folket bygger landet

Extra extralåtar:
25. Laglös
26. Connemara
27. Vinterland

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.