Blogginlägg

Nikola Sarcevic konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 7/12 2004.

NIKOLA SARCEVIC
Harrys, Örebro 5/12 2004

Världens bäste Millencolin-sångare genomförde på söndagskvällen sitt livs andra solokonsert och Nikola Sarcevic imponerar i all sin enkelhet och lågmälda naturlighet.
   Melodi- och sångmässigt är det inte alls så väsensskilt från Millencolin-larmet som man först inbillar sig. Visst, tempo och arrangemang på Nikolas sololåtar har inte alls samma rastlöst snabba karaktär men samtidigt finns det mycket vemod och emotionella ögonblick som jag tycker känns gemensamma.
   Soloskivan “Lock-sport-krock”, som släpptes i våras och nu föranleder en mindre Europaturné med exklusivt genrep på Harrys i söndagskväll, hade ett överraskande traditionellt country-singer-songwriter-stuk som inte förvandlas eller förändras på scen fast det fanns både Peepshows- och Bombshell Rocks-medlemmar i Nikolas kompband.
   Kanske var framfusigheten hos de annars så tuffa grabbarna lite väl respektfull. Eller annars var det ljudbilden som var lite slapp och ojämn för varken pianot eller den musikaliska klippan Henrik Wind kom riktigt till sin fördel där jag stod.
   Men de gav de traditionella takterna ändå en älskvärd behandling. Och fyllde sedan valsmelodierna och visorna med all bakåtlutad energi som gav låtarna full rättvisa.
Anspråkslösheten i melodierna hade till viss del också smittat av sig på scenrepertoaren, som vid många tillfällen lite ospännande följde skivans mönster, och de få attackerna i arrangemangen hade ofta en avmätt karaktär. Som dock inte kunde störa det faktum att Nikolas sololåtar har många toppar.
   Låtarna från soloskivan stod givetvis i centrum för kvällen men Nikola bjöd också på ett par nya, exklusiva låtar inom samma genre. Men största jublet kom inte oväntat efter den fantastiskt fina versionen av Millencolins hymn “The ballad”.
   Av hans eget material fungerade de dämpade och nedtonade låtarna bäst, fast barskrålet då tenderade att ta över, precis som på skivan. När det gnistrade till av vemod och djupa känslor i låtar som “Nobody without you” och “New fool”, med sitt Neil Young-inspirerade arrangemang. Och inte minst i den naturliga finalen “Vila rada”, live energiskt toppad med ett ösigt slut.

Nikola Sarcevic: gitarr och sång
Henrik Wind: gitarr, keyboards och sång
Andreas Wolfbrandt: bas
Thomas Falk: trummor

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.