Blogginlägg från 2004-05-15

Traditionell rockmusik av väldigt gränslös karaktär

Den här artikeln publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 13 maj 2004

Ett av världens turnéflitigaste och mest långlivade amerikanska band kommer till Örebro. På fredagkväll ställer sig de fyra rutinerade medlemmarna av NRBQ på Sombreros scen och kommer att spela traditionell rockmusik av väldigt gränslös karaktär. Efter 35 år som skivartister har de provat på de flesta stilar.
   När det gäller gamla hederliga band från 60-talet brukar det sällan finnas så många originalmedlemmar kvar i den aktuella sättningen men NRBQ är undantaget som bekräftar regeln ty Terry Adams, piano och sång, Joey Spampinato, bas och sång, och Tom Ardolino, trummor, har varit trogna det här bandet i över 30 år.
   Den stora förändringen skedde för tio år sedan då gitarristen Al Anderson, som också var en profilerad låtskrivare, lämnade bandet och ersattes av Joeys bror Johnny Spampinato.
   Alltså en väldigt trogen kvartett amerikaner som inte alls är så musikaliskt enkelspåriga som man kan tro när man analyserar den tajta sättningen på kvartett. De har lite orättvist kallats USA:s svar på Rockpile men är betydligt bredare och mer flexibla än så. Så står också deras namn som en förkortning på det inte fullt lika fräcka gruppnamnet New Rhythm & Blues Quartet.
   Och deras musik rymmer inte bara rhythm & blues om nu någon fick för sig det. Nej, de kan spela pop, urflippad jazz, rockabilly och swing vid sidan av sina naturliga rockrötter. Lägg därtill att bandets humor, som jämförs med Frank Zappa, har kultstatus.
   Lika explosivt rockiga som de kan vara i de fartiga låtarna, lika smäktande vackert kan det bli i balladerna.
   Utan att få någon riktig hit på skiva, fast de sedan 1969 gjort en mängd album, så har deras rykte som ett otroligt liveband bara växt med åren. De är i stort sett ständigt på turné.
   Ingen konsert med den här kvartetten går att förutse eller förvänta sig på ett visst sätt ty de spelar aldrig samma låtar på sina föreställningar. Där de mixar egna låtar med en mängd covers från olika håll.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.