Blogginlägg

Under luggen fanns genuin musikalitet

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 25/3 2003.

CHRISTIAN KJELLVANDER
Klubb Söndag/Strömpis, Örebro 23 mars 2003

Världen står i brand och kriget bara sprider sig. Men det finns hopp. Att se och att få uppleva ett knökfullt (500 personer) Strömpis välkomna Christian Kjellvander måste uppfattas som en väldigt nyttig temperaturmätare i dagens musikliv.
   Att med egna ögon se så många ungdomar trollbindas och nästan hypnotiseras av en kille sittande på en stol med några akustiska gitarrer spred en i flera avseenden varm känsla genom kroppen.
   Som konsertbesökare söker du ständigt nya och större kickar. Men det är sällan arenakonserterna kan kompensera de behoven. Då är det betydligt större chans att få uppleva något gränslöst personligt, något andlöst magiskt eller något oöverträffat underbart i de små, lågmälda och intima sammanhangen.
   Som i söndagskväll på Strömpis. Med Christian Kjellvander. Jag kan inte påstå att det var en historisk konsert eller något helt sagolikt men det fanns en känsla i atmosfären, som nästan gick att ta på, när han äntrade scenen, knäppte på gitarren, en elak rundgångston for genom lokalen och han började sjunga.
   Många tog sig för hjärtat och undrade om allt bara var en dröm men där satt en svensk artist och sjöng och spelade sina amerikanskt klingande sånger. På sitt alldeles egna sätt. Hela Christians framtoning ber om ursäkt. Karisma finns inte i hans värld och han kunde inledningsvis uppfattas som osäker och orolig. Men under sin vildvuxna lugg finns det så mycket genuin musikalitet som kom ut i form av jordiga, kärva sånger som inte har några likheter någonstans i svensk musik i dag.
   På Strömpis uppträdde Christian själv men fick efter några låtar oannonserat hjälp av en örebroare på fiol. En dekor som hans sånger inte är i skriande behov av men som bara underströk vemodet och innerligheten i många av låtarna från hans senaste skiva, den grammisnominerade "Songs from a two-room chapel".
   Den skivan kom naturligtvis att vara i centrum under den dryga timmen långa konserten. När Christian snyggt navigerade sig förbi de mer profilerade låtarna som "Oh night" och "Homeward rolling soldier" och gav sig ännu mer hän i de lågmälda pärlorna från samma skiva.
   Som när han nästan provokativt viskade ljudlöst i introt till "Allelujah" och fick alla i publiken att sluta andas för några sekunder. Det var ett ögonblick att minnas bland alla andra lysande ögonblick.
   Jag har sett den egensinnige Christian Kjellvander leda sitt Loosegoats, jag har också hört honom i det innerliga Songs Of Soil-projektet men det blev naturligtvis hundra procent Kjellvander när han fick stå för allt själv. När det musikaliskt ofta blev så gripande och därmed helt uppenbart att den mannen inte behöver ägna energi åt mellansnack eller mer eller mindre krystade presentationer.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.