Blogginlägg
Lång lista av favoriter
Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/2 2000.
Det är jag mot världen. Fokusera dig, hitta din nisch och, framförallt, begränsa dig. Heter det ofta
i allt fler sammanhang. Jag har svårt att koncentrera mig på bara en sak, det kanske är ett medfött handikapp just för oss recensenter. Vi vill lyssna på så mycket, så många olika artister och så många olika genrer för att det egna perspektivet ska bli så optimalt som möjligt.
När jag ska lista mina största favoriter i rock- och popbranschen blir listan lång, riktigt lång. The Beatles, står givetvis högst upp, följs av sex mer eller mindre nostalgiska namn: Ian Gomm, Mickey Jupp, Moon Martin, Sean Tyla, Wreckless Eric och Warren Zevon. Fyra engelsmän och två amerikanare, från G till Z, av vilka några faktiskt är aktuella på skiva den här vintern.
Sedan följer ytterligare ett 25-tal namn som jag håller närmast mitt hjärta när det blåser som mest. I den stora kategorin trängs kända namn som Ulf Lundell, Tom Petty och Neil Young, grymt bortglömda grupper som Motors, Records och The Men They Couldn't Hang, kärleksfulla soloartister som Jackson Browne, Ron Sexsmith och Kirsty MacColl och sympatiska "gubbar" som Nils Lofgren och Graham Parker.
Att hålla sig informerad om ett 30-tal artister, med mer eller mindre aktiva karriärer, är ett tufft och helt omöjligt jobb. Förr i tiden, låt säga under 80-talet när vinylsamlandet i mitt fall nådde sin topp, innebar det också ett evigt jagande av nyutgivna skivor av både lättfunnen och sällsynt art.
Nu begränsar jag mig till att noggrant notera varje nyutgåva för att möjligen på sikt i något sammanhang skaffa skivan i fråga. Det har blivit svårare, när artisterna i många fall varvat ner på mindre skivbolag med begränsad distribution, och jag ser fram mot revolutionen när internet har tagit över och skivorna har dumpats till förmån för mp3-filer och inget är längre omöjligt att få tag i.
Som fallet är just nu med Ian Gomms senaste CD, "Crazy for you", som bara släppts i Japan. Och några medlemmar från den sanslöst trevliga gruppen The Men They Couldn't Hang har gått vidare till ännu obskyrare Preacher Jethro Brimstone & the Watermelon Kid (!) med en CD ute på en minimal engelsk etikett.
På 80-talet hade sådana rapporter framkallat glädjetjut fast det blev både dyrt och tidskrävande. Men fortfarande kittlar nyheterna fint i skivsamlarnerven, det ska erkännas.
/ Håkan
En övre åldersgräns för rockkonserter?
”Tur o retur”
<< | Februari 2000 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | |
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 | 29 |
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: