Blogginlägg

Ordinär första halvlek men gamla favoriter överraskar

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 30 juni 2006.

Dags att blåsa av första halvlek. När vi idag går in till halvtid och stänger 2006 års första halvår kan vi göra bokslut för sex månaders skivutgivning av högst ordinärt snitt. Inga stora klassiker men mer än en handfull riktigt högklassiga album som kommer att bli rejäla utmanare när årsbästalistan ska nomineras om mindre än sex månader.
   Bruce Springsteen och Neil Young må vara väldigt förutsägbara namn på min lista över artister som gjort årets hittills bästa skivor. Det må vara trångsynt eller uppfattas inskränkt men jag kan villigt erkänna att de här artisterna, som jag regelbundet lyssnat på sedan 1975 respektive 1970, kan fortfarande engagera.
   För det är ju så att just nämnda artister väldigt sällan gör det förväntade och de för branschen så kommersiellt viktiga besluten. Där det ofta bygger på långsiktiga bedömningar och genialt uträknade satsningar. Där har vi exempelvis Per Gessle, ett under av smartness när det gäller kloka, extremt inkomstbringande grepp.
   På den andra sidan kan vi, efter vårens smått överraskande skivor, faktiskt sortera in Springsteen och Young.
   Under 2006 var det bäddat för en majestätisk och nostalgisk återföreningsturné med E Street Band. Istället fick vi en Bruce som ville gräva i sina politiska folkmusikrötter. Inte bara på skiva, på den klart svängiga "Seeger Sessions", utan också live på en överbefolkad scen som verkligen tog hela publiken i sin famn.
   Publiken på Hovet i Stockholm svarade med att aldrig vilja sluta sjunga "Pay me my money down". Ett stort ögonblick och ännu ett oförglömligt minne från en Springsteen-konsert.
Neil Young är under hela sin långa karriär känd för sina tvära kast mellan genrerna men slog under våren något av personligt rekord i spontant och snabbt lappkast.
   I mars var Neil Young inbjuden till South by Southwest-festivalen i Austin, Texas, för att prata om konsertfilmen "Heart of gold", regisserad av Jonathan Demme, som baserades på Youngs förra skiva, hösten mjuka, lätt countryfierade "Prairie wind", när han fick frågan om det inte var dags att skriva en ny "Ohio".
   Young, som inte är känd för att jobba med lång framförhållning, agerade omedelbart. På bara några dagar hade han både skrivit och spelat in en rad politiskt heta protestsånger och några veckor senare streamades låtarna ut på hans hemsida och först 9 maj släpptes "Living with war" på konventionellt sätt på cd.
   Så jobbar en stor artist utan fallskärm och utan påverkan från skivbolagets strategiska rådgivare. Men med ett stort självförtroende och bottenlös passion att vilja sprida sina åsikter omgående.
   En söt, anspråkslös och kanske marginell historia från den stora skivvärlden. Om det inte hade varit så att "Living with war" är en bra, inte bara engagerande, skiva. Full av starka Neil Young-osande rocklåtar som nu, när året skiftar halvlek, känns som en av årets starkaste album.
   Andra bra skivor under årets första halva gjordes av Cat Power, Totta & Wiehe, Richard Lindgren, Neil Diamond, Kajsa Grytt, Nicolai Dunger och Kris Kristofferson.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.