Blogginlägg

I dag är veckans mest osexiga dag

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 5/2 2001.

Måndag, måndag, som det så skönsjungande heter i visan. "So good to me" som den så vackert fortsätter. Och så blev man med måndagskrönika. Har skyltat med min nuna på alla möjliga veckodagar genom tiderna i NA. Lördagar blev tisdagar för en lång tid. Sedan blev det onsdagar för att under senare år fastna på den mest naturliga nöjesdagen, fredagar. Men aldrig på en måndag.
   Veckans kanske osexigaste dag, möjligen efter tisdag, har i sånger beskrivits under åren med respekt eller snarare deppig uppgivenhet.
   Bluesfarbröder som T-Bone Walker och Missisippi John Hurt satte en gång ribban och utmålade måndagen i sann blues-anda som ett helvete och Fats Domino fortsatte med "Monday is a mess" i "Blue Monday". En titel som senare återanvänts av både New Order (en klassisk singel från 1985 där titeln aldrig sjungs) och Lisa Germano.
   I låtar som "Friday on my mind", Easybeats 1966-hit, och "Friday I'm in love", med Cure på 90-talet, är det just måndagen som får stryk när fredagen hyllas.
   Aldrig har måndagen varit mer tragiskt uppenbar än 29 januari 1979 när den minst sagt förvirrade tjejen Brenda Spencer gick ut på en skolgård i San Diego och sköt ihjäl två skolungdomar. Skälet: Hon hatade måndagar. Bob Geldof kom att skriva en låt om tragedin med just den titeln, "I don't like Mondays", som blev Boomtown Rats största men sista hitlåt senare samma år.
   Mer positivt dock i både popklassikern "Da doo ron ron" och Craig Davids "Seven days". Det är just på måndagen kärleksparen möts och i Bangles "Manic Monday" svävar sångerskan på moln fast hon önskar att det hellre vore söndag...
   Och "Monday, Monday", Mamas & Papas andra och största hit från 1966 som jag citerade inledningsvis, har det där loja, solbrända Kalifornien-soundet som gör alla glada och lyckliga. Det var därför logiskt att låten i sin svenska översättning fick en något sävligare och jordnära tolkning med tyngpunkt på temat dagen efter. Utan vare sig solsken eller surfvågor i sikte.
   Tänk på det när det är en mil till nästa helg, en hel evighet till nästa måndag och sommaren bara är en hägring i en dröm.

/ Håkan

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.