Blogginlägg

Helt omöjligt att lista de bästa konserterna

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 15/9 2000.

Mycket konsertsnack har det blivit under de senaste veckorna. Och mycket har handlat om mina egna konsertminnen.
   Några vill att jag listar mina högst personliga favoriter och under 30 års tid har jag naturligtvis sett mycket men långtifrån allt. Men uppdraget är näst intill omöjligt.
   Det går exempelvis inte att jämföra en konsert på gamla Rockmagasinet med en konsert på Isstadion i Stockholm. Eller att ställa en festivaldag i södra Holland mot en liten klubbspelning i källaren till en pub på Upper Street i London.
   Det blir mycket känslor, kalla det gärna nostalgi, när jag här utnämner mina fem största personliga konsertminnen. För att jag inte ska gå under av beslutsångest, eller drabbas av High Fidelity-syndromet, väljer jag att inte gradera konserterna inbördes:
   En lyckad Ulf Lundell-spelning hör naturligtvis till höjdpunkterna. Och allra bäst och starkast upplevde jag Lundell med fantastiskt kompband (Sten Booberg på gitarr) så sent som 1994 i Stadsparken i Örebro.
   Inomhus, i mörka lokaler, slår ofta utomhus när det gäller konsertminnen. Men Bruce Springsteens bästa konsert har jag också upplevt utomhus, på Ullevi 1985. Hotfulla moln på himlen men magi i luften när stadion och marken bokstavligen gungade under oss.
   Jackson Browne 1982 på Konserthuset i Stockholm var något magiskt. Jag tar med jämna mellanrum fram setlistan från konserten och återupplever en av mitt livs allra största stunder i en konsertlokal. Jag satt illa till högst upp på övre läktaren men konserten blev en omtumlande upplevelse med många nya ännu ej publicerade låtar.
   1982 var ett stort konsertår, på hösten Neil Young live. Två gånger på två kvällar, dessutom. Med mycket nytt, elektroniskt stuk och en mängd låtar. Ändå en positiv chock men ”Trans”-skivan visade sig vara späd och svag.
   Även Del Amitris 1997-spelning i Stockholm, som jag då gav fem tuppar i betyg, är ett konsertminne jag vårdar närmast mitt hjärta.
   Men minnen och nostalgi behöver några år på sig att mogna och växa så det känns i dagsläget som att Squeeze (1982), Elvis Costello med Jackson Browne som oannonserad gästartist (1986) och Ducks Deluxe (1986) är ännu starkare minnen. Eller varför inte Magnus Lindberg (1983) på Lord Nelson eller Traste Lindéns opluggade (1989) på Ritz i Örebro?

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.