Blogginlägg

Exklusiv amerikanare till Örebro

Den här artikeln publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 5 mars 2004

På söndag får Klubb Söndag, som i vanlig ordning slår upp sina portar på Strömpis, ett exklusivt amerikanskt besök, Bill Mallonee. En rutinerad kille med 14 album på sitt samvete av vilka två är i eget namn. Ändå är han en countryrockare i det dolda vars skivor inte ens ges ut officiellt i Sverige.
   Mallonee gör några spelningar i veckan i England och Irland och gör nu sin första avstickare till Sverige för bara två konserter inklusive Klubb Söndag.
   Han började spela musik i hemstaden Athens, Georgia, i slutet på 80-talet men största inspirationskällorna var äldre engelska namn som Elvis Costello, XTC, Clash och Squeeze. Men var naturligtvis också påverkad av stadens lokala hjältar som R.E.M., the dB’s, Let’s Active och Bongos.
   Men musikaliskt var det kärleken till Bob Dylan och Neil Young som betydde mest och tillsammans med gruppen Vigilantes Of Love började Bill spela altcountry eller Americana. Med en berättande historia i många av sina låtar.
   De musikaliska referenserna har varit många under gruppens historia på skiva. Ibland klingar det George Harrison om gitarrerna, Tom Petty om soundet och till och från också en hel del R.E.M., inte helt oförklarligt.
   1990 skivdebuterade gruppen och sedan har albumen kommit ofta och regelbundet. Andra skivan ”Killing floor” producerades av Peter Buck från REM och för fyra år sedan producerade Buddy Miller albumet ”Audible sigh”. Miller ska enligt planerna också producera Mallonees nästa soloskiva.
   Men nu är han sedan några år soloartist fast han på skivorna omger sig med ett band. På nuvarande turnén har han däremot bara sin gamle kamrat Jake Bradley på bas med sig.
   Svensk-norska skivdebutanten Ane Brun inleder kvällen med ett solouppträdande. Med en egensinnig röst och ett originellt gitarrspel har hon tagit sin publik med storm.
   Från uppträdandet på Hultsfredsfestivalen förra året till debutskivan ”Spending time with Morgan” från ifjol har hon hyllats stort.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.