Blogginlägg

Juni 2026 på Håkans Pop

Foto: Carina ÖsterlingMånadens konsert blev för min del Richard Lindgrens scencomeback på Medley i Malmö.

DÅ HAR VI FÖR NÅGRA DAGAR SEDAN avslutat första halvåret på 2026 och jag kan sammanfatta den senaste månaden, juni, på Håkans Pop. Utan några fasta kategorier har månaden varit fylld av spridda rapporter, specifika datum ur musikhistorien, några nostalgiska Englandslistor från 60-talet och, dessvärre, några sorgliga dödsfall i musikbranschen.
   Vid ett Malmöbesök i slutet på juni fick jag nöjet att uppleva Richard Lindgrens konsertcomeback på stadens bästa rockklubb, Medley. Däremot var det ett mindre trevligt nöje att under juni ta adjö av basisten Nikke Ström och den engelske klaviaturspelaren Dave Greenslade och berätta mina minnen om dessa musikprofiler.
   I juni, och sedan under resten av sommaren, prickade jag in några intressanta datum med ett spontant urval. Som exempelvis 3 juni 1987 (när John Hiatt släppte det fantastiska albumet ”Bring the family”), 21 juni 1993 (när Bob Dylan spelade in en video i Londons Camden) och 25 juni 1967 (när Beatles spelade in ”All you need is love”).
   Under juni kom rapporter om att Johanneshovs Isstadion, numera Hovet, ska rivas vilket fick mig att minnas tillbaka på de 21 konserter jag har upplevt på plats sedan 1978.

UNDER SOMMAREN SLÄPPS DET INTE så många intressanta album som under året i övrigt. Men jag kunde recensera ännu ett fantastiskt album, ”Royal” inspelat i Memphis, med JESPER LINDELL. Trots allt kan jag kort recensera ytterligare några aktuella album:
   Varje gång, 2020, 2022 och 2024, som den skicklige gitarristen MIKE CAMPBELL har släppt ett album tillsammans med sitt band THE DIRTY KNOBS har jag i stort sett varit besviken på det alltför hårda och opersonliga soundet. Nu 2026 på fjärde albumet ”Mission of mercy” är det som helhet mycket bättre med höjdpunkter som överträffar allt Campbell har gjort efter Tom Petty-samarbetet som avslutades 2017 när hans arbetsgivare abrupt gick bort.
   De där tuffa överlastade arrangemangen finns visserligen kvar i några låtar men huvudsakligen spelas det genomgående läckert och sjungs så bra att jag omedvetet tänker på Petty. ”No regrets” är en stark öppningslåt, poppiga ”I remember” likaså innan lyssningen når en helt underbar duett med Morgane Stapleton (ja, hon är gift med Chris), ”More than gold”. Mjuk och lågmäld countryrock som vi inte har hört med Campbell tidigare.
   Direkt efter den låten kommer albumets absoluta topp, titellåten, där jag först tänker på psykedeliska Beatles 1967 men snart drunknar i det typiska Brian Wilson-havet med körer i en fantastisk melodi. Mike Campbell har nått sin höjdpunkt efter Heartbreakers-äventyret.
   Skånska gruppen RAG-AND-BONE, med främst Mats Nilsson i spetsen, bildades för drygt 20 år sedan som ett enmansprojekt och jag har genom åren ganska goda minnen från bandets sporadiska karriär. Så bra att jag hade förutsägbara förväntningar på nya albumet med gruppen som numera är en kvartett. Gruppens sound har utvecklats till något tyngre rockmusik och på vägen tappat något av sin personliga charm. Genomarbetat och bra men inte fullt så spännande som väntat.
   Sedan 2016 har EVA DAHLGREN jobbat med den norrländske producenten Johannes Berglund och första samarbetet ”Jag sjunger ljuset” hamnade högt på min årsbästalista. De två följande albumen nådde inte upp till den höga nivån men nya ”Revalution club” är på god väg fast den i stort sett upprepar receptet från 2016. Evas viskande stämma till många keyboardsbaserade arrangemang gör ett album som både är engagerande och avslappnande.
   Även amerikanen DUANE BETTS nya album ”Isle of hope” slåss med stora förväntningar efter den två år gamla solodebuten som delvis hade ett överraskande countryrockstuk. Först tyckte jag nya skivan byggde på ungefär samma koncept fast lite sämre men när jag lyssnar närmare finns det bland några få Allman Brothers-influerade bluesrockrökare uppenbart bra lite mer akustiska låtar som höjer helheten här.
   Joakim Åhlunds LES BIG BYRD har på nya albumet ”Ruin everything” som vanligt inga ambitioner att stryka lyssnarna medhårs. Inleder med sjuminuterslåten ”Hökvind” som avslutas i magnifikt oväsen innan albumet på flera upprepade låtar, ”Artificial sunlight”, ”Nån annan dag” och ”Time is a killer” är suggestivt vackra och melodiska höjdpunkter. Innan den monotona titellåten kommer och sänker förhoppningarna igen. Men på låtarna som sedan avslutar albumet är den melodiska trenden tillbaka. Slutet gott, nästan allt är gott på Les Big Byrds album.
   Namnet RODNEY CROWELL drar alltid till sig min nyfikenhet både som låtskrivare och sångare. Men han har också haft krav på sig efter sin debut i Emmylou Harris band på 70-talet. Nya albumet ”Then again” är egentligen nyinspelningar av ett 20 år gammalt outgivet album. Låter givetvis bra men i mitt bakhuvud finns en viss skepsis: det fanns alltså en anledning till tvivel på låtmaterialet då och jag tycker nya skivan bara är godkänd och inte mer.

/ Håkan

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.