Blogginlägg

”Popmonster”

WILMER X
Popmonster
(United Stage)

DET FINNS INGA GRÄNSER FÖR Nisse Hellberg & Co i Wilmer X. Under åren mellan 1978 och 2005 lyckades Wilmer växa musikaliskt från ett alternativt rockband till ett komplett fullvuxet rockband med många olika genrer på sitt samvete. Sedan avslutades Wilmer-historien lite plötsligt, Nisse satsade alltmer på sin solokarriär, men bandet gjorde, utan nytt låtmaterial, några tillfälliga återföreningar 2011 och 2012 för att 2018 göra fullständig comeback på scen. Jag glömmer aldrig liveupplevelsen på Malmöfestivalen inför en publik på 20 000 människor.
   Fortfarande utan nyskrivna låtar i scenrepertoaren, även på det området prioriterade Nisse solokarriären, men 2022 blev det comeback på allvar för Wilmer X, både på skiva (”Mer för dina pengar”) med nytt material och turné. Och det genomgående energiskt rockiga soundet var tillbaka fast medlemmarna då hade passerat 60-årsgränsen med marginal.
   På den utstakade vägen, där de rock'n'roll-osande arrangemangen regerar, befinner sig de fem fasta medlemmarna i bandet på nya albumet ”Popmonster” (släpps imorgon 8 maj) som sjuder av elektrisk energi i både tempo och innehåll. ”När vi lägger i nästa växel” för att citera Nisse på albumets inledningslåt och det explosiva känsloläget genomsyrar sedan resten av hela albumet.
   Wilmer X har sällan varit så fantastiskt målmedvetet och koncentrerat på rock'n'roll-temat som på ”Popmonster” som inte, trots titeln, innehåller så många självklara poplåtar. Tänker jag första gången jag lyssnar. Med Nisses förklaringar till albumets titel och innehåll att de här tolv låtarna har mer refränger och popriff än vanligtvis på en Wilmer-skiva så framträder i efterhand, även för mig, en underbar mix av pumpande rockenergi och starka popmelodier.
   I sina bästa stunder tangerar ”Popmonster” det vi en gång älskade med Rockpile. Nisse Hellberg är faktiskt Nick Lowe och Dave Edmunds i en och samma person där pophantverket (Lowe) möter Chuck Berry-ekot (Edmunds) och klassisk rock'n'roll skapas i nutid 2026.
   Den tveklösa energin är så genomgående på ”Popmonster”. När Jalle Lorensson flåsar i munspelet mer än någonsin (på elva av tolv låtar!) ger han hela Wilmer X-soundet ett tydligt ansikte och det finns faktiskt inte utrymme för några utpräglade ballader eller någon andhämtning mellan alla elektriska chocker.
   Det är väl bara vid två tillfällen, på countryflörten ”Dina tankar är någon annanstans” (med pedal steel-maestro Ola Gustafsson) och den souliga halvtempolåten ”Mer och mer sällan nu”, som albumet bromsar in något i det annars genomgående intensiva tempot. Men även där framstår Wilmer X som en renodlad rockkvintett.
   ”Popmonster” är i sin imponerande helhet ett powerpopmonster som håller femstjärnig kvalité från första till sista takt. Från inledande utropstecknet ”Nästa växel” i full fart som blir ännu snabbare till avslutningen ”Lägga mitt krut” i ett galopperande tempo med influenser av ”Paperback writer” och T Rex i tydlig dager.
   Däremellan briljerar två gitarrer, bas, trummor och ett munspel, som aldrig vill lämna centrum, och ger Nisse Hellbergs välformulerade låtar full rättvisa.
   Det femstjärniga albumet har i mina ögon egentligen bara en tveksam detalj, skivomslagets slarviga Andy Warhol-parafras, som rimmar lite illa med albumets jordnära innehåll. Hellre lyssnar jag ännu en gång på albumets tolv brutala rocklåtar som ger Wilmer X en oslagbar position som Sveriges bästa rockband.

/ Håkan

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.