Blogginlägg

Covers: Paul Weller

PAUL WELLER: Find El Dorado (Parlophone, 2025)

FÖRRA ÅRETS COVERPLATTA MED PAUL WELLER blir min 300:e(!) notering på Håkans Pop i kategorin med album och några ep-skivor som enbart innehåller covermaterial. Det har, sedan startpunkten i september 2009, både musikaliskt och kvalitetsmässigt varit en extremt omväxlande resa men också en blandad kompott vad gäller urval av originallåtar. Ibland har det varit förutsägbart bekanta låtar, med en kanske inte så spännande lyssning som resultat, men ibland har coverskivorna varit fyllda av för mig tidigare okända låtar som har gjort lyssnandet till en underbart intressant upplevelse.
   Dagens aktuella coveralbum med Paul Weller tillhör definitivt den senare kategorin. När jag inleder min närmare kontakt med ”Find El Dorado” genom att läsa innehållet är det bara en enda låttitel, av 15, som jag känner igen och kan placera i musikhistorien, Merle Haggards ”White line fever”, och resten är för mig hämtade från både okänt och oväntat håll. Nu är det inte Haggards originalversion, inspelad live, som är bekant för mig utan Flying Burrito Brothers version som gavs ut två år senare. Och för all del också gitarristen Jesse Ed Davis tolkning på albumet ”Ululu” (1972).
   Paul Wellers album ”Find El Dorado” är musikaliskt ett helt mästerligt album, både personligt och akustiskt dominerat, vilket får mig att gräva lika djupt och intresserat i musikhistorien som förmodligen Paul själv har gjort när han har bestämt innehållet på skivan. Det tog mig en halv förmiddag att leta originalmaterial och från vilket håll Paul har funnit sina låtar. Sådant detektivarbete är minst halva nöjet när jag lyssnar på album med enbart covermaterial. Och när det aktuella albumet dessutom är av utsökt kvalité är det verkligen lön för mödan.
   Paul Weller är ju i vanliga fall en artist som huvudsakligen spelat in eget originalmaterial, från poppiga The Jam via souliga Style Council till den egna solokarriären, men på ”Find El Dorado” visar han en otrolig förmåga att hitta bra (och okänt) låtmaterial som ger en unik originalkänsla när jag lyssnar.
   Vid sidan av det fina urvalet av låtar till albumet är arrangemang, gästmusiker och sångare av hög kvalité. Hans trogne vapendragare och gitarrist Steve Cradock har varit en hörnsten sedan tidigt 90-tal och utökar sin betydelsefulla roll här genom att spela en rad ytterligare instrument här, allt från trummor via keyboards till trummor.
   Men Paul rör sig fritt i valet av medhjälpare. Noel Gallagher, Robert Plant och Byrds-profilen Chris Hillman är några av de mest kända. Plant sjunger snygg duett i den folkmusikbaserade ”Clive's music” och Weller tar rygg på Plant när han bjuder in den skönt sjungande Amelia Coburn till duett på den folkmusikklingande ”One last cold kiss”. En låt som märkligt nog är hämtad från den hårda rockgruppens Mountains repertoar, som här förvandlats till läcker folkmusik.
   På den inledande låten har Paul också bjudit in en manlig duettpartrner, Dublin-sångaren Declan O'Rourke, som tillsammans gör Richie Havens-låten ”Handouts In The Rain” till en höjdpunkt på skivan. En annan tveklös höjdpunkt är Ray Davies minst sagt okända ”Nobody's fool”. En gång utgiven av gruppen Cold Turkey som lär vara en pseudonym för The Kinks.
   Ja, ”Find El Dorado” innehåller helt enkelt bara höjdpunkter med låtar hämtade från så olika håll, både snäll Bee Gees-pop med ”I started a joke”, typisk White Plains-listpop med ”When you are a king” från 1971 och övriga låtar som här får en rättvis chans att nå en större lyssnarkrets.


Handouts In The Rain (Richard P. Havens)
2002. Från albumet "Wishing well" med Richie Havens.
Small Town Talk (Bobby Charles)
1972. Singel med låtskrivaren.
El Dorado (Eamon Friel)
1986. Från filmen "The best man" med låtskrivaren.
White Line Fever (Merle Haggard)
1969. Från albumet "Okie from Muskogee" med Merle Haggard and The Strangers.
One Last Cold Kiss (Felix A. Pappalardi/Gail Collins)
1971. Från albumet "Flowers of evil" med Mountain.
When You Are A King (John Hill/Roger Hill)
1971. Singel med White Plains.
Pinball (Brian Protheroe)
1974. Från albumet "Pinball" med låtskrivaren.
Where There's Smoke, There's Fire (Willie Griffin)
1984. Singel med Willie Griffin and Company.
I Started A Joke (Robin Gibb/Barry Gibb/Maurice Gibb)
1968. Från albumet "Idea" med Bee Gees.
Never The Same (Lal Waterson)
1972. Från albumet "Bright Phoebus" med Lal & Mike Waterson.
Lawdy Rolla (M. Robin)
1969. Singel med The Guerillas. M. Robin=Robin Hemingway.
Nobody's Fool (Ray Davies)
1972. Singel med Cold Turkey.
Journey (Duncan Browne)
1972. Singel med låtskrivaren.
Daltry Street (Jake Fletcher)
2014. Från ep:n "EP." med Gramotones.
Clive's Song (Clive Palmer)
1971. Från albumet "Old rarity" med Hamish Imlach.

/ Håkan

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.