Blogginlägg

Best of 1975/1976: #14 "Törst"

ULF LUNDELL: Törst (EMI/Harvest)
Release: 9 juni 1976

”VARGMÅNE” VAR 1975 ETT MER ÄN GODKÄNT debutalbum, som jag redan har beskrivit tidigare i den här serien med 50 år gamla albumfavoriter, och blev en raffinerad start på Ulf Lundells långa och gränslöst händelserika artistkarriär. Ändå är det uppföljaren ”Törst” som är och har blivit min första stora tidiga Ulf Lundell-favorit på skiva. Ett album som artisten själv har visat ljumma känslor inför genom åren och tillsammans med producenten Kjell Andersson dissat skivomslaget.
   Jag tycker både skivan och skivomslaget är helt godkända fast Calle Bengtssons svartvita fotografi på omslaget kanske inte håller högsta tekniska kvalité. Sedan är jag musikaliskt kraftigt påverkad av liveminnen från den här tiden när Lundell började turnera intensivt med Nature som kompband. När låtar från de två första albumen plus coverlåtar blev ryggrad i liverepertoaren.
   Från ”Vargmåne” till ”Törst” förvandlades Lundell från en säregen singer/songwriter (som det numera heter på ”ren svenska”) till en nästan fullvuxen rockartist. Förutsättningarna på båda skivorna är de samma, samma producent (Björn Boström), samma arrangör (Finn Sjöberg) och samma inspelningsstudio (EMI Studios, Stockholm) fast ambitionen den här gången var på en helt annan nivå.
   Den orutinerade debutanten som gick in i studion i april och maj 1975 för att göra sitt första album befann sig ett år senare, i mars 1976, på en helt annan plats i livet med andra omständigheter och med bestämda liveplaner framför sig. Ulf Lundell skulle månaden efter ”Törst”-inspelningarna göra livedebut på riktigt med riktiga rockmusiker bakom sig. Den egentliga debuten som soloartist på Lorry i Linköping i mitten på mars 1976 bör nog inte räknas,
   Mitt i den här livligt intensiva och händelserika atmosfären skulle Ulf Lundell också debutera som författare med generationsromanen ”Jack” som naturligtvis skulle komma att påverka hela hans livssituation. Romanen, som släpptes på de första dagarna av april, fick ju maximal uppmärksamhet och några veckor senare började Lundell turnera, och det pågick halva sommaren, och mitt i uppståndelsen, 9 juni, släpptes ”Törst”.
   Det intensiva turnerandet fortsatte från september och hela vintern för att sedan återförenas i april 1977 fram till halvårsskiftet, där hela livehistorien dokumenterades på albumet ”Natten hade varit mild och öm”, när det närmast legendariska turnéäventyret med Nature tog slut.
   ”Vargmåne” fick blandad kritik (exempelvis Tommy Rander kallade Ulf nihilist med texter som inte är mer originella än svensktoppsbandens...) så inför ”Törst” var det ett mer målmedvetet gäng som gick in i studion.
   Finn Sjöberg, som här ska arrangera sitt andra Lundell-album, berättar i sin bok ”Med plektrum i fickan”:
   ”Den här gången tog jag som arrangör med mig alla låtarna och en gitarr hem till Ulf, som då bodde i en lägenhet i Röda Bergen i Vasastan. Vi spelade låt för låt och diskuterade vad han tyckte att det skulle låta som, det vill säga varifrån inspirationen skulle komma. Kanske mer Stones?”.

JUST SÅ VÄL FÖRBERETT OCH KONCENTRERAT låter det på ”Törst”. Bra och varierade arrangemang, en helgjuten produktion och det känns som att varje musiker helhjärtat bjuder på sig själv. Plus att Ulf Lundells låtmaterial är mer genomarbetat i både texter, som finns tryckta på det uppvikbara skivonslaget, och melodier. Här fick jag för första gången rejält överraskas av Lundells oväntade kvalitéer som melodiskapare.
   Kanske imponeras jag allra mest av ”Mitt i nattens djungel ställd”, en finmejslat melodisk låt med en titel som hämtad från en bok eller film. Apropå det så är albumtiteln ”Törst” hämtad från Ingmar Bergmans äktenskapsdrama med samma namn (1949) men enligt Kjell Andersson i boken ”Ingen går hel ur det här” ville Lundell från början att skivan skulle heta ”Den kalla vinden och den varma” efter Ray Bradburys bok. Lundell har ju använt sig av kända boktitlar genom hela karriären, ”Natten hade varit mild och öm” (Tom Kaye) och ”Den vassa eggen” (W. Somerset Maugham) är bara några.
   Jo, ”Törst” är ett mycket bra album som arrangemangsmässigt är liveanpassad rockmusik på ett helt annat sätt än ”Vargmåne” var. Och arrangören Sjöberg har ju gjort ett bländande arbete med framförallt de elektriska gitarrerna som gör att Nature-gitarristen Lasse Wellander kunde komma till dukat bord när han ska spela låtarna live med Lundell. Lustigt nog finns Wellander inte med i Nature när första turnén sparkade igång i april 1976, han var uppbunden av jobb med ABBA och ersattes på de första spelningarna av Richard Rolf från gruppen November.
   På ”Törst” är det inte överraskande Finn Sjöberg som spelar alla gitarrer och i övrigt är det ett tajt gäng kompmusiker som framkallar det genomgående livliga kompet: Basisten Mike Watson, som förutom Sjöberg är den enda bekanta musikern från ”Vargmåne”, keyboardkillen Per-Erik Hallin och trummisen Erik Romantschicz. Plus extramusiker som Kebnekajses Mats Glenngård, fiol, och Egbas Ulf Andersson, saxofon.
   ”Törst” innehåller många låtar som blev framgångsrika i liverepertoaren under 1976 och 1977, ”Jag vill ha ett lejon”, ”USA”, ”Våren närmar sej city”, ”Söndag” och ovannämnda ”Mitt i nattens djungel ställd”. En rad fantastiska livelåtar som fick sin premiär på albumet. Dock live saknade jag konstigt nog titellåten fast den var så tydligt liveanpassad med de feta elgitarriffen. Däremot dök den upp i en omarrangerad version som öppningslåt på Lundells höstturné 1982.

/ Håkan

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.